ANDE

Det grekiska ordet pneuma (ande) kommer av pnẹō, som betyder ”andas” eller ”blåsa”, och det hebreiska ordet rụach (ande) antas komma från en rot som har samma betydelse. Grundbetydelsen av både rụach och pneuma är således ”andedräkt”, ”fläkt (luftdrag)”, men båda orden används dessutom i andra betydelser. (Jfr Hab 2:19; Upp 13:15.) De kan också betyda vind, levande skapelsers livskraft, en människas ande, andevarelser (som Gud och hans änglar) och Guds verksamma kraft eller heliga ande. (Jfr Koehler och Baumgartners Lexicon in Veteris Testamenti Libros, Leiden 1958, sid. 877–879; Brown, Driver och Briggs Hebrew and English Lexicon of the Old Testament, 1980, sid. 924–926; Theologisches Wörterbuch zum Neuen Testament, utgiven av G. Friedrich, 1959, bd VI, sid. 330–450.) Alla dessa betydelser har något gemensamt: De avser alla något som är osynligt för människoögat och som vittnar om kraft i rörelse. En sådan osynlig kraft kan åstadkomma synliga verkningar.

Det enda ställe i de kristna grekiska skrifterna där pneuma används i betydelsen ”vind” är tydligtvis i Johannes 3:8.

Andevarelser. Gud är osynlig för människoögat (2Mo 33:20; Joh 1:18; 1Ti 1:17), och han är levande och låter en oöverträfflig kraft komma till uttryck i hela universum (2Kor 3:3; Jes 40:25–31). Kristus Jesus säger: ”Gud är en Ande [Pneuma].”

Andra andevarelser. Uttrycken rụach och pneuma används i flera bibelställen om änglar. (1Ku 22:21, 22; Hes 3:12, 14; 8:3; 11:1, 24; 43:5; Apg 23:8, 9; 1Pe 3:19, 20) I de kristna grekiska skrifterna handlar det i de flesta fall om onda andevarelser, demoner. (Mt 8:16; 10:1; 12:43–45; Mk 1:23–27; 3:11, 12, 30)

I Psalm 104:4 står det att Gud ”gör sina änglar till andar, sina tjänare till en förtärande eld”. En del översättningar har valt en annan återgivning, nämligen: ”Du gör vindar till dina sändebud, eldslågor till dina tjänare”, eller liknande. (SFB, 1917, 2000) En sådan återgivning av den hebreiska texten kan visserligen försvaras (jfr Ps 148:8), men när aposteln Paulus citerar versen (Heb 1:7) återger han den i överensstämmelse med den ordalydelse som finns i den grekiska Septuaginta och som motsvarar den förstnämnda återgivningen. (I den grekiska texten till Heb 1:7 står den bestämda artikeln [tous] före ”änglar” men inte före ”andar [pneumata]”, vilket anger att det är änglarna satsen handlar om.) I verket Barnes’ Notes on the New Testament (1974) sägs det: ”Man kan utgå från att ... [Paulus], som hade fått undervisning i det hebreiska språket, hade bättre förutsättningar att känna till den rätta tolkningen [av Ps 104:4] än vad vi har; och det är praktiskt taget säkert att han i en argumentation använde avsnittet så som det vanligtvis uppfattades av dem han skrev till – dvs. till sådana som var förtrogna med hebreiskan och hebreisk litteratur.” (Jfr Heb 1:14.)

Guds änglar kan materialisera sig i mänsklig gestalt och visa sig för människor, men de är inte materiella eller köttsliga till sin natur utan osynliga. De är levande och aktiva och kan utveckla stor kraft, så det är mycket passande att de beskrivs med uttrycken rụach och pneuma.

I Efesierna 6:12 står det att de kristna inte har ”en kamp mot blod och kött, utan mot regeringarna, mot myndigheterna, mot världshärskarna i detta mörker, mot de onda andemakterna i de himmelska regionerna”. I den senare delen av versen står det ordagrant i den grekiska texten: ”mot ondskans de andliga [grek.: ta pneumatikạ, neutrum, plur.] i de himmelska [regionerna]”. De flesta bibelöversättare i nyare tid anser att det inte är något abstrakt, ”andlig ondska” (KJ), som avses här, utan ondska som orsakas av andevarelser. Orden har därför översatts med bland annat ”ondskans andemakter i himlarna” (SFB) och ”ondskans andeväsen i de himmelska (rymderna)” (Åk).

Guds verksamma kraft; den heliga anden. På de allra flesta ställen där orden rụach och pneuma förekommer syftar de på Guds ande, hans verksamma kraft, hans heliga ande.

Inte detsamma som hans ”kraft”. När orden rụach och pneuma används om Guds heliga ande avser de alltså Guds osynliga verksamma kraft, som Gud använder för att förverkliga sina avsikter och sin vilja. Den är ”helig” därför att den utgår från honom, inte från någon jordisk källa, och därför att den som ”helighetens ande” är fri från allt som är fördärvat. (Rom 1:4) Den är inte bara detsamma som Jehovas ”kraft”, för det begreppet beskrivs mer precist med andra ord på grundspråken (hebr.: kọach; grek.: dỵnamis). Rụach och pneuma används i nära förbindelse med och även parallellt med dessa ord för ”kraft”, vilket visar att det finns ett naturligt samband mellan dem men ändå en klar skillnad. (Mik 3:8; Sak 4:6; Lu 1:17, 35; Apg 10:38)