• Barbados, Västindien
    Jehovas vittnens årsbok 1989

    • De gav inte upp

      Det dröjde ett tag innan missionärerna hade anpassat sig till de lokala förhållandena och blivit i någon mån immuna mot traktens sjukdomar. Flertalet gav inte upp, utan stannade kvar på sitt missionärsdistrikt.

      Sven Johansson är ett fint exempel på en som inte gav upp och som blivit mycket älskad av bröderna. Han och Richard Ryde blev förordnade att tjäna som missionärer på Grenada i mars 1949. Broder Johansson, som ursprungligen kommer från Sverige, kommer ihåg då han fick malaria. Han försökte kurera sin förkylning så gott han kunde, ungkarl som han var och omedveten om vilken sjukdom han egentligen led av, men till sist insåg han att han led av en betydligt allvarligare sjukdom än han först hade trott. Han skriver: ”När jag kom under läkarvård, var det redan för sent. Alla trodde att jag skulle dö. Min missionärskamrat, Richard Ryde, skrev till och med till broder Knorr om begravningsanordningarna. Broder Knorr svarade snabbt och sade att han skulle se till att jag fick bästa möjliga läkarvård.

      Så småningom blev jag bättre. Då fick min kamrat samma sjukdom. Båda två fick vi sedan återfall gång på gång. Ibland hände det att vi låg sjuka samtidigt. Kroppstemperaturen brukade då få avgöra vem som skulle gå upp och sköta om den andre och utföra de nödvändigaste hushållsbestyren. Den som hade den högsta temperaturen fick stanna i sängen. Under många år fick vi kämpa med denna besvärliga och ständigt återkommande feber. För min del tog det åtta år innan jag blev frisk.”