Ljuset blir klarare

En av dem som framträdde i början av 1800-talet var Henry Grew (1781–1862). Han var från Birmingham i England. Vid 13 års ålder for han tillsammans med sin familj över Atlanten till Förenta staterna, dit de anlände den 8 juli 1795. De slog sig ner i Providence i Rhode Island. Hans föräldrar hjälpte honom att få kärlek till Bibeln. År 1807, när Grew var 25 år, blev han kallad att tjäna som pastor i baptistkyrkan i Hartford i Connecticut.

Han tog sitt undervisningsansvar på allvar och försökte hjälpa dem han hade i sin vård att leva i enlighet med Bibeln. Men han trodde också att det var viktigt att hålla församlingen ren från vem det vara månde som avsiktligt utövade synd. Ibland var han tvungen att tillsammans med andra ansvariga män i kyrkan utesluta sådana som begick otukt eller ägnade sig åt andra orena vanor.

Det fanns också andra problem i kyrkan som oroade honom. Man lät personer som inte var kyrkomedlemmar sköta kyrkans affärer och leda sången vid gudstjänsterna. Dessa män kunde också rösta i frågor som hade med församlingen att göra och därigenom utöva ett visst inflytande över dess angelägenheter. Med stöd av principen om avskildhet från världen var Grew mycket starkt övertygad om att endast trogna män borde få sköta dessa uppgifter. (2 Korinthierna 6:14–18; Jakob 1:27) Som han såg på saken var det hädelse att låta icke troende sjunga sånger av lovprisning till Gud. På grund av detta ställningstagande blev Henry Grew år 1811 utstött ur kyrkan. Andra medlemmar med liknande åsikter lämnade också kyrkan vid den tiden.

De lämnar kristenheten

Den här gruppen, som Henry Grew var med i, började nu studera Bibeln i syfte att rätta sitt liv och sin verksamhet efter dess råd och vägledning. Deras studier ledde dem snabbt fram till en större förståelse av Bibelns sanning och gjorde att de kunde avslöja kristenhetens villfarelser. Så till exempel skrev Grew år 1824 en klar och genomtänkt vederläggning av treenighetsläran. Lägg märke till logiken i detta avsnitt av hans skrift: ”’Om den dagen och den stunden vet ingen människa något, nej, inte änglarna som är i himlen, inte heller Sonen, utan bara FADERN ensam.’ [Markus 13:32] Lägg här märke till den ordningsföljd vari varelserna räknas upp. Människa, änglar, Son, Fader. ... Vår Herre lär oss att Fadern ensam kände till den dagen. Men detta är inte sant, om, såsom somliga föreställer sig, Fadern, Ordet och den Helige Ande är tre personer i en Gud; ty enligt denna [lära, treenighetsdogmen] visste ... Sonen det i lika mån som Fadern.”

Grew avslöjade hyckleriet hos präster och militärbefälhavare som låtsades tjäna Kristus. År 1828 förklarade han: ”Kan vi föreställa oss något mera absurt än att en kristen går från sin kammare, där han just har bett för sina fiender, och så befaller sina trupper att med djävulskt raseri stöta sina dödsbringande vapen i dessa samma fiender? Först efterliknar han glatt sin döende Herre; men vem är det han liknar sedan? Jesus bad för dem som mördade honom. Kristna mördar dem som de ber för.”

I ännu kraftfullare ordalag skrev Grew: ”När skall vi tro den Allsmäktige, som försäkrar oss att han ’inte låter sig narras’? När skall vi förstå beskaffenheten, andan, hos den heliga religion som kräver att vi skall avhålla oss till och med från ’allt ont, av vad slag det vara må’? ... Är det inte en skymf mot den välsignades Son att förutsätta att hans religion kräver att en människa skall handla som en ängel i det ena fallet men tillåter henne att handla som en demon i det andra?”

Evigt liv är inget vi föds med

Ett populärt sätt att uttrycka sina åsikter på den tiden, då det inte fanns radio eller TV, var att skriva och sprida tryckalster. Omkring 1835 författade Grew en viktig stridsskrift som avslöjade lärorna om själens odödlighet och helveteselden såsom oskriftenliga. Han insåg att dessa läror vanärade Gud.

Den här stridsskriften skulle få omfattande verkningar. Ett exemplar kom år 1837 i händerna på den 40-årige George Storrs, som hittade ett exemplar på ett tåg. Storrs var från Lebanon i New Hampshire men bodde nu i Utica i staten New York.

Storrs var en mycket respekterad präst i metodistepiskopala kyrkan. När han läste pamfletten, blev han imponerad av att en så övertygande bevisning kunde anföras mot dessa läror som är så grundläggande inom kristenheten och som han aldrig tidigare hade tvivlat på. Han visste inte vem författaren var, och det var inte förrän några år senare, allra senast 1844, som han träffade Henry Grew. Båda bodde då i Philadelphia i Pennsylvania.

Storrs och Grew samarbetade och medverkade i debatter mot läran om själens odödlighet. Grew fortsatte att nitiskt predika intill sin död den 8 augusti 1862 i Philadelphia.

Grew, till exempel, uppskattade den lösen Jesus tillhandahöll, men han förstod inte att den var en ”motsvarande lösen”, dvs. det fullkomliga mänskliga liv som Jesus gav i utbyte mot det fullkomliga mänskliga liv som Adam förlorade. (1 Timoteus 2:6) Henry Grew trodde också felaktigt att Jesus skulle återvända och härska i synlig måtto på jorden. Men Grew intresserade sig verkligen för att Jehovas namn skulle bli helgat, något som mycket få människor hade brytt sig om sedan 100-talet v.t.