När den internationella sammankomsten ”Guds vilja” hölls i New York, år 1958, var delegater från 123 länder och ögrupper närvarande. Bland dem var 19 vittnen från Guadeloupe. Vad de såg och hörde vidgade deras uppskattning av den teokratiska anordningen. Verneil Andrémont, som var en av dessa delegater, sade: ”Den sammankomsten öppnade mina ögon. Jag förstod hur saker och ting måste göras.” Landstjänaren, som uttryckte hela gruppens allmänna känslor, skrev: ”Hur vidöppna var inte våra ögon för att registrera allt vi kunde se och våra öron så att vi kunde förstå! Det är inte landets enorma storlek som är överraskande när man kommer från en av de små karibiska öarna, inte de väldiga byggnader som sträckte sig högt upp i luften och inte heller den förvånansvärt livliga trafiken på gatorna, utan att vi inför våra ögon hade den förbluffande synen av stora skaror, ja, alla bröderna och systrarna från jordens fyra hörn som fridfullt och endräktigt tillbad den ende sanne Guden. Två väldiga stadion var fyllda av dem!”

Den sammankomsten påverkade våra bröders liv, även i vad somliga må betrakta som små angelägenheter. Léonel Nestor, till exempel, en 78-årig broder, vars hus användes som Rikets sal, ansåg att han behövde måla det så att det bättre kunde representera Jehovas organisation. Följden blev att Rikets sal var det första huset som blev målat i hans samhälle.

Verneil Andrémont, en av Guadeloupes 19 delegater vid 1958 års internationella sammankomst