• Guadeloupe
    Jehovas vittnens årsbok 1995

    • Broder Knorr försäkrade dem att fler missionärer skulle sändas så snart som möjligt för att hjälpa dem.

      Hans löfte uppfylldes inte långt därefter. Den 17 mars 1954 steg två passagerare av ett plan som landade på flygplatsen i Pointe-à-Pitre. Men ingen var till hands för att möta dem, eftersom flyget var mycket försenat. Polisen erbjöd sig emellertid att föra de båda till broder Laalands kemtvätt. Dessa resenärer, bröder som nyligen blivit utexaminerade från Gileadskolan, var från Frankrike. Det var Pierre Jahnke, en lång broder, och Paul Touveron.

      Några dagar efter det att de båda missionärerna hade landat anlände broder Henschel. Under tiden låg Sällskapets missionärsbåt Faith i hamnen, och besättningen var flitigt upptagen med att göra anordningar för en sammankomst som skulle hållas i en skola på platsen med början den 26 mars.

      Det rådde en glad stämning när programmet började, även om bröderna var en aning spända, angelägna om att allt skulle fungera smidigt. Efter några tal och demonstrationer hängde man upp en provisorisk filmduk. Sedan såg de för första gången Sällskapets film ”Den nya världens samhälle i verksamhet”. Med egna ögon kunde de se tydliga bevis som styrkte dem i deras övertygelse om att detta är Guds organisation. Alla de närvarande blev djupt rörda när de såg hur organisationen fungerar i frid och endräkt. Systrarna lade också märke till att deras kristna systrar i andra länder bar smycken, fastän inte i övermått. De som var med vid sammankomsten blev dessutom uppmuntrade när de fick veta att det fanns två missionärer bland dem, bröder som hade blivit sända av organisationen och vars föredöme i Jehovas tjänst skulle stärka församlingen. Hänförelsen var stor den kvällen — alltför stor för den presiderande tillsyningsmannen i församlingen i Pointe-à-Pitre, Clotaire Missoudan. Han gick hem, och på natten dog han i sömnen utan att hans hustru märkte något förrän på morgonen.

      På sammankomstens andra dag tillkännagav broder Henschel att Sällskapet Vakttornet hade upprättat ett avdelningskontor på Guadeloupe. Det skulle sörja för predikandet av de goda nyheterna på Guadeloupe och Martinique. Pierre Jahnke blev förordnad att vara landstjänare. Den mera direkta organisatoriska vägledning som det rådde så stort behov av på dessa öar kunde nu ges.

      Efter sammankomsten började de två missionärerna arbeta. De hyrde ett litet trähus där avdelningskontoret skulle inrättas. Senare köpte Sällskapet en anspråkslös paviljong vid stadsparken i Raizet, där avdelningskontoret fungerade till december 1966. Förutom att broder Jahnke skötte arbetet vid avdelningskontoret, tog han del i tjänsten på fältet i Pointe-à-Pitre och använde så mycket tid som möjligt tillsammans med vännerna. Under tiden besökte broder Touveron församlingar och isolerade förkunnare som kretstillsyningsman, tills han efter omkring ett år fann det nödvändigt att återvända till Frankrike.

      Hjälp från ett flytande missionärshem

      Uppskattningen av Jehovas organisation stimulerades genom de periodiska besöken av missionärer som färdades från ö till ö med båt. I omkring ett årtionde hade Sällskapet båtar som tjänade som flytande missionärshem i Västindien. Först var det en 18 meter lång skonare som hette Sibia, och senare ersattes den av en större båt, Light. En 22 meter lång båt med två propellrar som hette Faith användes också. Även om missionärerna ombord på båtarna talade engelska (och de flesta av förkunnarna på Guadeloupe inte gjorde det), blev deras besök mycket uppskattade. Förkunnarna här minns fortfarande dessa missionärers nitälskan, när de arbetade tillsammans med förkunnare på orten och ägnade hela dagar åt tjänsten på fältet.

      Vid sitt sista besök, ombord på Light år 1956, tillbringade missionärerna tiden 26 juli till 7 augusti med att predika på öarna Marie-Galante och La Désirade. På Marie-Galante visade de filmen ”Den nya världens samhälle i verksamhet”. En person bland åhörarna sade: ”Om ni hade gett mig tio tusen franc, kunde ni inte ha gjort mitt hjärta så glatt som det är i kväll!”