• Guadeloupe
    Jehovas vittnens årsbok 1995

    • Broder Sahaï, i vars hem mötena hölls, ansåg att det var han som hade ansvaret för dem. Andra höll inte med om det. De inre stridigheterna nådde höjdpunkten den 29 november 1942, då flertalet, ledda av broder Missoudan, beslöt att gå därifrån och samlas på annat håll. Broder Sahaï fortsatte att hålla möten i sitt hem. Tvisterna mellan de båda studiekretsarna gällde inte läran, utan personlighetsmotsättningar.

      Trots sprickan fortsatte båda studiekretsarna att predika, och människor lyssnade. På båda sidor fanns uppriktiga bröder och systrar. Men när Bibelns principer inte tillämpas, uppstår förhållanden som inte är passande för kristna. ”Det [skall] inte ... vara söndringar bland er”, lyder den bibliska förmaningen. Sträva ivrigt ”efter att iaktta andens enhet i fridens sammanhållande band”. — 1 Kor. 1:10; Ef. 4:1—3.

      Under denna kritiska period lyckades broder Sahaï återupprätta förbindelsen med Sällskapets högkvarter. Sällskapet uppskattade hans strävan att göra detta och hans ihärdiga strävan att få in biblisk litteratur på ön under kriget. Genom ett brev som sändes till Guadeloupe den 16 februari 1944 förordnades broder Sahaï till grupptjänare (presiderande tillsyningsman). Vid den tiden var han 30 år. Fastän han intog en blygsam ställning och verkade bräcklig till sitt yttre, var han en mycket frimodig och resolut man.

      Sedan Sällskapet hade förordnat broder Sahaï till att betjäna församlingen, skrev man till den andra studiekretsen: ”Ni bröder där, som är separerade ... bör hädanefter förena er med honom och samarbeta med honom i att befrämja Guds rikes intressen. Liksom Kristus inte är söndrad, ... måste Kristi kropp på jorden vara förenad. ... Vi tror att er hängivenhet för Herren och Riket kommer att förmå envar av er berörda att skjuta åt sidan alla personliga känslor ni må ha i den här frågan och vänta på att Herren skall verkställa en vilken som helst dom som han anser vara nödvändig på envar som handlar orätt och att ni alla skall gå framåt i att tjäna Herren.” Men att försöka åstadkomma en försoning var inte lätt. Alla höll inte med om att broder Sahaï hade de behövliga kvalifikationerna för sitt förordnande.