Vissa vittnesbörd i Habackuks bok antyder att han profeterade tidigt under Jehojakims regering, kanske innan Nebukadnessar besegrade den egyptiska hären vid Karkemish 625 f.v.t.

Tidpunkt och bakgrund. Uttalandet ”Jehova är i sitt heliga tempel” (Hab 2:20) och bokens efterskrift (”Till ledaren, på mina stränginstrument”) tyder på att Habackuk profeterade innan Salomos tempel i Jerusalem ödelades 607 f.v.t. Även Jehovas ord om att han ”reser upp kaldéerna” (1:6) och profetians innehåll i stort visar att kaldéerna (babylonierna) ännu inte hade ödelagt Jerusalem. Men Habackuk 1:17 visar möjligen att de redan hade besegrat en del nationer. Under den tid då den gode kung Josia regerade i Juda (659–629 f.v.t.) intog kaldéerna och mederna Nineve (detta skedde 632), och Babylon var då på god väg att bli ett världsvälde. (Nah 3:7)

Med stöd av den rabbinska traditionen menar en del att Habackuk profeterade tidigare, närmare bestämt när Manasse var kung i Juda. De anser att Habackuk var en av de profeter som omtalas eller åsyftas i 2 Kungaboken 21:10 och 2 Krönikeboken 33:10. De hävdar att babylonierna ännu inte hade blivit något hot och att detta bidrog till att Habackuks profetia verkade osannolik för invånarna i Juda. (Se Hab 1:5, 6.)

Å andra sidan befann sig Juda inom Egyptens inflytelsesfär under den första delen av Jehojakims regering (2Ku 23:34, 35), så även detta skulle kunna vara en tid då det var svårt för de trotsiga invånarna i Juda att tro att Gud skulle resa upp kaldéerna för att straffa dem. (Hab 1:5, 6) Den babyloniske kungen Nebukadnessar besegrade farao Neko vid Karkemish 625 f.v.t., i det fjärde året av kung Jehojakims regering. (Jer 46:2) Det är alltså möjligt att Habackuk både framförde och nedtecknade profetian före den händelsen och att han fullbordade nedtecknandet i Juda omkring 628 f.v.t. Att det kaldeiska hotet omtalas som något som gäller framtiden tyder på att profetian skrevs ner innan Jehojakim blev vasall under Babylons kung (620–618 f.v.t.). (2Ku 24:1)