Lärdomar från Skrifterna: Haggai 1:1—2:24

HAGGAIS bok för oss tillbaka till året 520 f.v.t., 17 år efter det att en judisk kvarleva hade återvänt till Jerusalem för att återuppbygga Jehovas tempel. (Haggai 1:1) Det var en tid då alla skulle rikta sina hjärtan mot Jehovas verk. Likväl fann Jehova det nödvändigt att sända profeten Haggai för att påminna sitt folk om deras förpliktelse. Finns det några lärdomar för oss i detta?

Sätt Jehovas verk främst

Sätt aldrig materiella intressen framför andliga plikter. Judarna som återvände till sitt hemland hade anledning att vara oroliga över ekonomisk osäkerhet, fientliga grannar och så vidare. Men det var inte det som var orsaken till deras försumlighet, med tanke på deras lyxiga levnadsförhållanden. Först sedan de hade väckts av Haggai började de att arbeta på templet. Likaså behöver vi i vår tid följa maningen att ”rikta ert hjärta mot era vägar” och vara säkra på att vi stöder Guds verk så helt och fullt som möjligt. — Haggai 1:2—15, NW.

Jehova välsignar deras ansträngningar som helhjärtat utför hans verk. Gud välsignade det arbete Serubbabel och andra judar utförde i samband med förfärdigandet av templet, och dess härlighet skulle överträffa det forna templets. Genom att ”en stor skara” ger gensvar till Rikets budskap i vår tid kommer ”alla nationers åtråvärda ting” till Jehovas andliga tempel, och han fyller sitt ”hus med härlighet”. — Haggai 2:2—10, NW; Uppenbarelseboken 7:9.

Det krävs helhjärtad tjänst

Det är bara när vi är rena, när vårt motiv är rent och när vi tjänar Jehova med fullständigt hjärta som vår tillbedjan har ett värde. Judarna blev orena av att försumma Guds hus, men Jehova välsignade dem så fort arbetet med templet kom i gång. Om vi skall få åtnjuta Jehovas välsignelse, måste vi alltså rätta till allt som behöver uppmärksammas och rikta vårt hjärta mot hans verk. (Jämför 4 Moseboken 19:11—13.) Må vi, medan vi väntar på att Jehova skall skaka himlarna och jorden och omstörta kungariken, följa den motbildlige Serubbabel, Jesus Kristus, och helhjärtat ta del i Jehovas verk. — Haggai 2:11—24.

Haggai 1:6 — Eftersom judarna försummade Jehovas tempel, hade de inte hans välsignelse. Följaktligen sådde de mycket men inbärgade dåliga skördar och hade inte tillräckligt med mat och dryck för att fylla sina behov. De hade för lite och för dåliga kläder för att hålla sig varma, och för dem som tjänade pengar föreföll det som om de lade pengarna i en pung full av hål. Må vi, till skillnad från dessa judar, aldrig försumma Guds intressen. — Ordspråksboken 10:22; Nehemja 10:39.

o Haggai 2:10 — Det ”forna” templet, som byggdes av Salomo, stod i 420 år, medan ”detta hus” användes i 584 år (515 f.v.t.—70 v.t.). Det andra templet varade alltså längre. Fler tillbedjare samlades i det, som vid pingsten år 33 v.t., då judar och proselyter församlades från långt utanför Judeen. Dessutom undervisade Jesus i detta andra tempel. Dessa faktorer gjorde att det fick större religiös härlighet.