Att inte vara ”utanför” tillsammans med de falska religionerna

I maj 1960, kort efter det att Sénèque Raphaël hade anlänt till Mont-Organisé för att arbeta där som hälsovårdsinspektör, tackade han ja till François Codios inbjudan att vara med vid de möten som hölls i hans hem. Sénèque var en ivrig ung man på 24 år och förklarade genast att han gärna ville veta mer om Bibeln. François lånade honom därför boken ”Låt Gud vara sannfärdig”, och Sénèque läste den från pärm till pärm. I augusti skulle Sénèque åka till Ouanaminthe och träffa sina föräldrar och bli döpt i baptistkyrkan, och François uppmanade honom då att besöka Rikets sal där och kontakta en pionjär som hette Mercius Vincent.

Mercius ställde en del frågor till Sénèque om hans trosuppfattningar och märkte att han förstod att kyrkans läror skiljer sig mycket från det som Bibeln lär. Han såg därför den kraftige, mörkhyade unge mannen stint i ögonen och sade: ”Inspektörn ser själv att det sägs här i Uppenbarelseboken 22:15 att var och en som tycker om lögn och som utövar lögn är utanför. Det inbegriper dem som lär ut falska läror. Ni kommer därför att vara ’utanför’ tillsammans med dem om ni tillhör den religionen.”

Sénèque funderade en stund och sade sedan: ”Vad skall jag göra?” Mercius gav honom broschyren ”Dessa goda nyheter om riket” och lovade att studera den med honom nästa förmiddag. Sénèque läste den och lärde sig stora delar av den utantill. Efter sitt första bibelstudium besökte han mötet som hölls samma kväll, och förmiddagen därpå var han med ute i tjänsten. Han döptes i januari 1961. Men François Codio, som hade hjälpt honom in på sanningens väg, blev aldrig ett vittne, fastän hans fru blev det.

Den områdessammankomst som hölls i januari 1962 uppmuntrade också bröderna i landet att försöka utvidga sin tjänst på fältet. I ett tal om pionjärtjänst uppmanade landstjänaren kvalificerade bröder som var fria från familjeförpliktelser att ansöka om att få tjäna som pionjärer med särskilt uppdrag. Sénèque Raphaël, som lämnade in en ansökan, berättar:

”Jag tjänade som reguljär pionjär i Artibonite tillsammans med Emile Cinéus och ville mycket gärna bli pionjär med särskilt uppdrag. Jag sade därför upp mig från min anställning vid hälsovårdsdepartementet. Jag ägde 200 kronor och en frisörsax, med vars hjälp jag hoppades kunna sörja för mina behov — men jag har alltid fått mina behov tillgodosedda med Jehovas hjälp.” Sénèque hade ingen aning om att regeringen skulle komma att ingripa mot Jehovas vittnen bara några dagar efter det att han hade lämnat in sin ansökan.