-
Fakta kring julen, påsken och HalloweenVakna! – 1993 | 22 november
-
-
Halloween — en forntida skräcknatt
Det är den sista natten i oktober. Vägledda av månljuset drar en liten grupp utklädda figurer från hus till hus och framför sina krav under hemska hotelser. För att skydda hemmet har man vid somliga dörrar satt ut lyktor i form av grimaserande pumphuvuden med brinnande ljus — ljusen tillverkade av människofett. Andra dörrposter dryper av människoblod. Natten är helgad åt de dödas gud, kelternas Samain.
Det finns kanske ingen annan ”kristnad” högtid genom vilken Satan på ett så flagrant sätt hedrar sig själv och hugfäster minnet av sina döda efterföljare. Författaren J. Garnier hävdar att minneshögtider, som har med lidande och död att göra, kan spåras ända tillbaka till den tid då alla Satans mänskliga efterföljare tillintetgjordes, tillsammans med de fallna änglarnas bastardavkomma, i den stora översvämningen. Kulturer i vitt skilda delar av världen har fester för de döda, som alla hålls ”på eller omkring just den dag då, enligt den mosaiska skildringen, syndafloden ägde rum, dvs. den sjuttonde dagen i den andra månaden — den månad som i det närmaste motsvarar vår månad november”. — J. Garnier: The Worship of the Dead.
Druiderna var inget undantag. Den 31 oktober sades Samain befria de dödas andar, så att de fick vistas bland de levande. Druider gick omkring på gatorna med lyktor, och när de kom till ett hus krävde de att få pengar som ett offer till Satan.
Halloween är den stora sataniska ritualdagen. ”Det är en religiös helgdag för den underjordiska världen, då satanister frambär offer och då häxor anordnar stilla andaktsstunder eller måltider för de döda”, sägs det i en artikel i tidningen USA Today. I artikeln citeras en manlig häxa från Washington, Bryan Jordan, som säger: ”[De kristna] inser det inte, men de firar vår helg tillsammans med oss. ... Det gillar vi.”
-
-
Fakta kring julen, påsken och HalloweenVakna! – 1993 | 22 november
-
-
[Ruta på sidan 14]
Halloweens kusliga bakgrund
Masker och kostymer: ”Kelterna satte ut mat, dryck och andra gåvor åt andarna och försökte sedan lura dem att ge sig av genom att utklädda och iförda masker tåga i procession till byns utkanter.”
Eldarna var ”ursprungligen ’benbål’” i vilka ”prästerna försökte blidka solguden genom att offra djur, och ofta även människor”. (The Tampa Tribune) ”Genom att iaktta det sätt varpå offren dog såg druiderna efter tecken om framtiden.” — Beaumont Enterprise.
Dörrknackning (barnsed att under Halloween tigga gotter hos grannar): ”Druidernas skriande och klagande är jämförbart med våra dagars ’dörrknackning’.” — Central Coast Parent.
Spökhistorier: ”Druidernas blodiga riter lever vidare i de ungas stora intresse för spöken och andar. ... Halloweenfesterna och bruket att berätta spökhistorier har också sitt ursprung i druidernas tid då man trodde att de dödas andar strövade omkring i landet.” — The Tampa Tribune.
Trots dessa helgdagars hedniska ursprung tycker somliga att det är synd att förvägra barnen den glädje som är förbunden med firandet av sådana högtider i våra dagar. Vad vet egentligen dagens upplysta barn om forntidens Saturnus, Astarte och Samain? Somliga vet en hel del. De vet också att de inte vill ta del i sådant firande.
-