En man som hette Haman hade fått ökat inflytande vid hovet. Kungen utnämnde honom till statsminister, och han blev kungens främste rådgivare. Haman var alltså den näst mäktigaste mannen i hela riket. Kungen befallde till och med att alla som träffade Haman skulle buga sig för honom. (Ester 3:1–4) För Mordokaj innebar den här befallningen ett problem. Han var helt inställd på att lyda kungen, men inte om han var tvungen att trotsa Gud. Det råkade vara så att Haman var agagit. Det betydde att han var ättling till kung Agag, en amalekit som avrättades av Guds profet Samuel. (1 Samuelsboken 15:33) Amalekiterna var så onda att de hade gjort sig till Jehovas och Israels fiender. Som folk betraktat var amalekiterna fördömda av Gud.b (5 Moseboken 25:19) Hur skulle en trogen jude kunna buga sig för en amalekit av kunglig börd? Det kunde i alla fall inte Mordokaj. Inga påtryckningar fick honom att buga sig. Även män och kvinnor i vår tid har riskerat sina liv för att följa den här principen: ”Vi måste lyda Gud som vår härskare mer än människor.” (Apostlagärningarna 5:29)

Haman var rasande. Han ville hitta ett sätt att döda Mordokaj. Men det var inte nog, han ville utplåna hela hans folk! Haman talade med kungen och svartmålade judarna. Utan att namnge dem sade han att de var ett obetydligt folk ”som bor kringspritt och avskilt bland folken”. Men ännu värre var att han påstod att de inte lydde kungens lagar. Han framställde dem som hotfulla rebeller. Han erbjöd en enorm summa pengar för att bekosta avrättningen av alla judar i riket.c Haman fick kungens egen signetring för att kunna utfärda vilken order han ville. (Ester 3:5–10)