-
Jehovas lyckliga tjänareVakttornet – 2004 | 1 november
-
-
Jehovas lyckliga tjänare
”Lyckliga är de som är medvetna om sitt andliga behov.” (MATTEUS 5:3)
1. Vad är sann lycka, och vad återspeglar den?
LYCKA är något dyrbart för Jehovas folk. Psalmisten David utropade: ”Lyckligt är det folk vars Gud är Jehova!” (Psalm 144:15) Lycka är en känsla av välbefinnande. Den största lyckan – som berör vårt innersta – kommer av att vi är medvetna om att vi har Jehovas välsignelse. (Ordspråksboken 10:22) En sådan lycka återspeglar ett nära förhållande till vår himmelske Fader och vetskapen om att vi gör hans vilja. (Psalm 112:1; 119:1, 2) Det är intressant att Jesus räknade upp nio skäl till att vi kan vara lyckliga. De här så kallade lyckligprisningarna, eller saligprisningarna, kommer att behandlas i den här och i den följande artikeln, och det kommer att hjälpa oss att förstå hur lyckliga vi kan vara när vi lojalt tjänar ”den lycklige Guden”, Jehova. (1 Timoteus 1:11)
Medvetna om vårt andliga behov
2. Vid vilket tillfälle talade Jesus om lycka, och hur löd hans inledande ord?
2 År 31 v.t. höll Jesus ett av de mest kända talen någonsin. Talet kallas bergspredikan, eftersom Jesus höll det på en bergssluttning med utsikt över Galileiska sjön. I Matteus evangelium sägs det: ”När han [Jesus] såg folkskarorna, gick han upp på berget; och sedan han hade satt sig ner, kom hans lärjungar fram till honom; och han öppnade sin mun och började undervisa dem och sade: ’Lyckliga är de som är medvetna om sitt andliga behov, eftersom himlarnas kungarike tillhör dem.’” En ordagrann översättning av Jesu ord lyder: ”Lyckliga är de som är fattiga i anden”, eller ”lyckliga är de som är tiggare med avseende på anden”. (Matteus 5:1–3, fotnoten) I Bibel 2000 sägs det: ”Saliga de som är fattiga i anden.”
3. Hur bidrar en ödmjuk inställning till vår lycka?
3 När Jesus höll sin bergspredikan framhöll han att en människa är mycket lyckligare om hon är medveten om sitt andliga behov. Ödmjuka kristna, som är fullt medvetna om sitt syndiga tillstånd, ber om Jehovas förlåtelse på grundval av Jesu lösenoffer. (1 Johannes 1:9) Det gör att de kan känna sinnesfrid och sann lycka. ”Lycklig är den vars överträdelse är förlåten, vars synd är övertäckt.” (Psalm 32:1; 119:165)
4. a) Hur visar vi att vi är medvetna om vårt eget och andras andliga behov? b) Vad ökar vår lycka när vi är medvetna om vårt andliga behov?
4 Medvetenhet om vårt andliga behov får oss att läsa Bibeln varje dag, att ta till oss av den andliga mat som serveras ”i rätt tid” av ”den trogne och omdömesgille slaven” och att regelbundet vara med vid kristna möten. (Matteus 24:45; Psalm 1:1, 2; 119:111; Hebréerna 10:25) Kärleken till nästan gör att vi är medvetna om andras andliga behov och motiverar oss att vara flitiga när det gäller att förkunna för och undervisa andra om de goda nyheterna om kungariket. (Markus 13:10; Romarna 1:14–16) När vi delar med oss av Bibelns sanningar till andra blir vi själva lyckliga. (Apostlagärningarna 20:20, 35) Vår lycka fördjupas ännu mer när vi mediterar över det underbara hoppet om kungariket och de välsignelser det kommer att föra med sig. För den ”lilla hjorden” av smorda kristna innebär hoppet om kungariket odödligt himmelskt liv som en del av Kristi regering i Guds kungarike. (Lukas 12:32; 1 Korinthierna 15:50, 54) För de ”andra fåren” innebär det evigt liv i ett jordiskt paradis under detta kungarikes regering. (Johannes 10:16; Psalm 37:11; Matteus 25:34, 46)
Hur de som sörjer kan bli lyckliga
5. a) Vad menas med uttrycket ”de som sörjer”? b) Hur blir de som sörjer på det här viset tröstade?
5 Nästa skäl till lycka som Jesus nämnde verkar motsägelsefullt. Han sade: ”Lyckliga är de som sörjer, eftersom de skall bli tröstade.” (Matteus 5:4) Hur är det möjligt att sörja och samtidigt vara lycklig? För att förstå innebörden i Jesu uttalande måste vi betänka vilket slag av sorg han talade om. Lärjungen Jakob förklarar att vårt syndfulla tillstånd bör vara en orsak till sorg. Han skrev: ”Gör era händer rena, ni syndare, och rena era hjärtan, ni obeslutsamma. Känn ert elände och sörj och gråt. Låt ert skratt förvandlas till sorg och er glädje till missmod. Ödmjuka er i Jehovas ögon, så skall han upphöja er.” (Jakob 4:8–10) De som är uppriktigt bedrövade över sitt syndfulla tillstånd blir tröstade när de får reda på att de kan få sina synder förlåtna om de utövar tro på Kristi lösenoffer och visar sann ånger genom att göra Jehovas vilja. (Johannes 3:16; 2 Korinthierna 7:9, 10) De kan därför ha ett nära och gott förhållande till Jehova och ha hopp om att få leva för evigt för att tjäna och ära honom. Det här ger dem en djup inre lycka. (Romarna 4:7, 8)
6. I vilken mening sörjer en del människor, och hur blir de tröstade?
6 Jesu uttalande innefattar även dem som sörjer på grund av de avskyvärda förhållanden som råder på jorden. Jesus tillämpade profetian i Jesaja 61:1, 2 på sig själv, där det sägs: ”Den suveräne Herren Jehovas ande är över mig, eftersom Jehova har smort mig till att kungöra goda nyheter för de ödmjuka. Han har sänt mig till att förbinda dem som har ett förkrossat hjärta, ... till att trösta alla sörjande.” Det här uppdraget gäller också de smorda kristna som fortfarande finns på jorden och som fullgör det med hjälp av sina följeslagare, de ”andra fåren”. Alla tar de del i arbetet med att i symbolisk bemärkelse sätta ett märke på pannan på ”dem som suckar och stönar över alla de avskyvärdheter som bedrivs i dess mitt [det avfälliga Jerusalem, som förebildar kristenheten]”. (Hesekiel 9:4) De som på det här viset sörjer blir tröstade av de ”goda nyheterna om kungariket”. (Matteus 24:14) De är lyckliga över att få reda på att Satans onda världsordning inom kort kommer att ersättas av Jehovas rättfärdiga nya värld.
Lyckliga är de som är milda till sinnes
7. Vad innebär inte uttrycket ”mild till sinnes”?
7 Jesus fortsatte sin bergspredikan med att säga: ”Lyckliga är de som är milda till sinnes, eftersom de skall ärva jorden.” (Matteus 5:5) Somliga tror att den som är mild till sinnes är svag till karaktären. Men så är inte fallet. En bibelkännare förklarar innebörden i det ord som översatts med ”mild till sinnes” så här: ”Det som i första hand utmärker en person som är [mild till sinnes] är att han har fullständig självbehärskning. Det är inte en mesig vekhet, en känslosam svaghet eller likgiltig passivitet. Det är en kontrollerad styrka.” Jesus sade om sig själv: ”Jag är mild till sinnes och ödmjuk i hjärtat.” (Matteus 11:29) Men Jesus var modig när det gällde att försvara rättfärdiga principer. (Matteus 21:12, 13; 23:13–33)
8. Med vad är mildhet nära förknippat, och varför behöver vi visa den här egenskapen i våra relationer med andra?
8 Mildhet är alltså nära förknippat med självbehärskning. Ja, aposteln Paulus räknade upp mildhet och självbehärskning efter varandra när han talade om ”andens frukt”. (Galaterna 5:22, 23) Mildhet måste odlas med hjälp av helig ande. För de kristna är det en egenskap som hjälper dem att hålla fred med människor både utanför och inom församlingen. Paulus skrev: ”Klä er i medömkans ömma tillgivenhet, omtänksamhet, ödmjukhet, mildhet och tålamod. Fortsätt att ha fördrag med varandra och att villigt förlåta varandra.” (Kolosserna 3:12, 13)
9. a) Varför är det inte bara i våra relationer med andra människor som vi behöver visa mildhet? b) Hur skall de som är milda till sinnes ”ärva jorden”?
9 Men det är inte bara i våra relationer med andra människor som vi behöver visa mildhet. Genom att villigt underkasta oss Jehovas suveränitet visar vi att vi är milda till sinnes. Det främsta föredömet i det här avseendet är Jesus Kristus, som medan han var här på jorden tydligt visade mildhet och fullständigt underkastade sig sin Faders vilja. (Johannes 5:19, 30) Det är i första hand Jesus som ärver jorden, eftersom han är förordnad som dess härskare. (Psalm 2:6–8; Daniel 7:13, 14) Han delar sitt arv med 144 000 ”medarvingar”, utvalda från ”människorna” för att ”härska som kungar över jorden”. (Romarna 8:17; Uppenbarelseboken 5:9, 10; 14:1, 3, 4; Daniel 7:27) Kristus och hans medregenter kommer att styra över miljoner fårlika lyckliga män och kvinnor, och på dem kommer den profetiska psalmen att få sin uppfyllelse: ”De ödmjuka skall ta jorden i besittning och få njuta av stor frid.” (Psalm 37:11; Matteus 25:33, 34, 46)
Lyckliga är de som hungrar efter rättfärdighet
10. Vilket är ett sätt på vilket de som ”hungrar och törstar efter rättfärdighet” kan bli mättade?
10 Nästa skäl till lycka som Jesus angav när han höll sitt tal på bergssluttningen i Galileen var: ”Lyckliga är de som hungrar och törstar efter rättfärdighet, eftersom de skall bli mättade.” (Matteus 5:6) Jehova sätter upp normerna för rättfärdighet för de kristna. Därför har de som hungrar och törstar efter rättfärdighet i själva verket en hunger och törst efter Guds vägledning. De är väl medvetna om sin synd och ofullkomlighet och längtar efter att få en godkänd ställning inför Jehova. De blir verkligt lyckliga när de från Guds ord får lära sig att de, om de ångrar sig och söker förlåtelse på grundval av Kristi lösenoffer, har möjlighet att uppnå en rättfärdig ställning inför Gud. (Apostlagärningarna 2:38; 10:43; 13:38, 39; Romarna 5:19)
11, 12. a) Hur uppnår smorda kristna rättfärdighet? b) Hur får de smordas följeslagare sin törst efter rättfärdighet tillfredsställd?
11 Jesus sade att sådana skulle vara lyckliga, eftersom de skulle ”bli mättade”. (Matteus 5:6) Smorda kristna som är kallade att ”härska som kungar” tillsammans med Kristus i himlen har förklarats ”rättfärdiga för liv”. (Romarna 5:1, 9, 16–18) Jehova pånyttföder dem och adopterar dem därigenom som sina söner. De blir Kristi medarvingar, kallade till att bli kungar och präster i hans himmelska kungarikes regering. (Johannes 3:3; 1 Petrus 2:9)
12 De smordas följeslagare har inte blivit förklarade rättfärdiga för liv än. Men Jehova tillräknar dem ett mått av rättfärdighet genom deras tro på Kristi utgjutna blod. (Jakob 2:22–25; Uppenbarelseboken 7:9, 10) De tillräknas rättfärdighet som Jehovas vänner med hoppet om befrielse vid tiden för ”den stora vedermödan”. (Uppenbarelseboken 7:14) Deras törst efter rättfärdighet kommer att till fullo bli tillfredsställd när de, under ”nya himlar”, blir en del av den nya jorden där ”rättfärdighet skall bo”. (2 Petrus 3:13; Psalm 37:29)
Lyckliga är de barmhärtiga
13, 14. Hur kan vi rent praktiskt visa barmhärtighet, och hur har vi själva nytta av det?
13 Jesus fortsatte sin bergspredikan med att säga: ”Lyckliga är de barmhärtiga, eftersom det skall visas dem barmhärtighet.” (Matteus 5:7) I juridisk bemärkelse avser barmhärtighet att en domare benådar en lagbrytare och efterskänker eller mildrar det straff han enligt lagen egentligen skulle ha fått. Men så som grundtextens ord för ”barmhärtig” och ”barmhärtighet” används i Bibeln syftar de oftast på uttryck för vänlig omtanke eller medlidande som ger lättnad åt dem som är missgynnade. De som är barmhärtiga visar därför aktivt sitt medlidande. Jesu liknelse om den medmänsklige samariern är ett bra exempel på en som ”handlade barmhärtigt” mot en person i nöd. (Lukas 10:29–37)
14 För att få känna den lycka som kommer av att vara barmhärtig måste vi göra något för dem som är i behov av hjälp. (Galaterna 6:10) Jesus kände medlidande med de människor han såg. ”Han greps av medlidande med dem, eftersom de var lika får utan herde. Och han började lära dem många ting.” (Markus 6:34) Jesus förstod att människor i första hand behövde få sitt andliga behov tillgodosett. Vi kan också visa andra att vi har medlidande och är barmhärtiga genom att berätta för dem om det de mest av allt behöver få höra – de ”goda nyheterna om kungariket”. (Matteus 24:14) Vi kan också erbjuda praktisk hjälp åt äldre medkristna, änkor och föräldralösa och ”tala tröstande till de nedstämda själarna”. (1 Thessalonikerna 5:14; Ordspråksboken 12:25; Jakob 1:27) Det här kommer inte bara att göra oss glada och lyckliga, utan det kommer också att göra att Jehova visar oss barmhärtighet. (Apostlagärningarna 20:35; Jakob 2:13)
Renhjärtade och fridsamma
15. Hur kan vi visa att vi är renhjärtade och fridsamma?
15 Jesus fortsatte med att räkna upp det sjätte och sjunde skälet till lycka och sade: ”Lyckliga är de renhjärtade, eftersom de skall se Gud. Lyckliga är de som stiftar fred, eftersom de skall kallas ’Guds söner’.” (Matteus 5:8, 9) En renhjärtad människa är inte bara moraliskt ren, utan även andligt ren och odelat hängiven Jehova. (1 Krönikeboken 28:9; Psalm 86:11) Det grekiska ord som återges med ”de som stiftar fred” betyder ordagrant ”de som gör fred (frid)”. De fridsamma håller fred med sina medkristna och, så långt det beror på dem, med människor i allmänhet. (Romarna 12:17–21) De ”söker friden och jagar efter den”. (1 Petrus 3:11)
16, 17. a) Varför kallas de smorda ”Guds söner”, och hur kan de ”se Gud”? b) Hur kan de ”andra fåren” ”se Gud”? c) Hur och när kommer ”de andra fåren” att i fullständig bemärkelse bli ”Guds söner”?
16 Till dem som stiftar fred och är renhjärtade ges löftet att de skall kallas ”Guds söner” och att de ”skall se Gud”. Smorda kristna är pånyttfödda av anden och är redan här på jorden adopterade av Jehova som ”söner”. (Romarna 8:14–17) När de uppväckts för att vara tillsammans med Kristus i himlen, kommer de att tjäna i Jehovas närvaro och verkligen se honom. (1 Johannes 3:1, 2; Uppenbarelseboken 4:9–11)
17 De fridsamma ”andra fåren” tjänar Jehova under ”den rätte herden”, Kristus Jesus, som blir deras ”Evige fader”. (Johannes 10:14, 16; Jesaja 9:6) De som består det slutliga provet efter Kristi tusenåriga regering kommer att bli adopterade som Jehovas jordiska söner och ”uppnå Guds barns härliga frihet”. (Romarna 8:21; Uppenbarelseboken 20:7, 9) I väntan på att det här skall gå i uppfyllelse tilltalar de Jehova som sin Fader, eftersom de har överlämnat sitt liv åt honom och erkänner honom som sin livgivare. (Jesaja 64:8) Alldeles som Job och Mose i forna tider kan de med trons ögon ”se Gud”. (Job 42:5; Hebréerna 11:27) Med sitt ”hjärtas ögon” och med exakt kunskap om Jehova Gud urskiljer de hans underbara egenskaper och försöker efterlikna honom genom att göra hans vilja. (Efesierna 1:18; Romarna 1:19, 20; 3 Johannes, vers 11)
18. Vilka kan, med tanke på de sju första av de skäl som Jesus räknade upp, finna sann lycka i våra dagar?
18 Vi har sett att de som är medvetna om sitt andliga behov, de som sörjer, de som är milda till sinnes, de som hungrar och törstar efter rättfärdighet, de barmhärtiga, de renhjärtade och de som stiftar fred finner sann lycka i sin tjänst för Jehova. Men sådana som de har alltid fått möta motstånd, ja rentav förföljelse. Berövar det dem deras lycka? Den frågan kommer att behandlas i följande artikel.
-
-
Förföljda men ändå lyckligaVakttornet – 2004 | 1 november
-
-
Förföljda men ändå lyckliga
”Lyckliga är ni när man smädar er och förföljer er och lögnaktigt säger allt möjligt ont mot er för min skull.” (MATTEUS 5:11)
1. Vilken försäkran gav Jesus sina efterföljare beträffande lycka och förföljelse?
NÄR Jesus först sände ut sina apostlar för att predika om kungariket varnade han dem för att de skulle få möta motstånd. Han sade till dem: ”Ni skall vara föremål för hat från alla för mitt namns skull.” (Matteus 10:5–18, 22) Men dessförinnan hade han i sin bergspredikan försäkrat apostlarna och andra om att sådant motstånd inte nödvändigtvis skulle äventyra deras djupa inre lycka. Jesus förband rentav lycka med att som kristna bli förföljda! Hur kan förföljelse medföra lycka?
Lidande för rättfärdighetens skull
2. Vilket slag av lidande medför lycka enligt vad Jesus och aposteln Petrus sade?
2 Det åttonde skälet till lycka som Jesus angav är: ”Lyckliga är de som blir förföljda för rättfärdighetens skull, eftersom himlarnas kungarike tillhör dem.” (Matteus 5:10) Lidande är inte i sig självt något eftersträvansvärt. Aposteln Petrus skrev: ”Vad är det för berömvärt i att ni håller ut när ni syndar och blir slagna? Men om ni håller ut när ni gör gott och får lida, då är det något som är välbehagligt för Gud.” Han sade vidare: ”Men ingen av er skall lida som mördare eller tjuv eller förbrytare eller som en som beskäftigt lägger sig i andras angelägenheter. Men om han lider som kristen, då skall han inte skämmas utan fortsätta att förhärliga Gud i detta namn.” (1 Petrus 2:20; 4:15, 16) Enligt Jesu ord medför det lycka att utstå lidande för rättfärdighetens skull.
3. a) Vad innebär det att bli förföljd för rättfärdighetens skull? b) Hur påverkade förföljelse de första kristna?
3 Verklig rättfärdighet kommer av att man rättar sig efter Guds vilja och följer hans bud. Att lida för rättfärdighetens skull innebär därför att lida på grund av att man motstår pressen att överträda Guds normer eller att inte uppfylla hans krav. Apostlarna blev förföljda av de judiska ledarna därför att de vägrade att sluta upp med att predika i Jesu namn. (Apostlagärningarna 4:18–20; 5:27–29, 40) Gjorde det att de blev mindre lyckliga, eller fick det dem att sluta upp med att predika? Långt därifrån! De gick ”sin väg bort från Sanhedrin, under det att de gladde sig över att de hade räknats värdiga att bli vanärade för hans namns skull. Och varje dag fortsatte de utan uppehåll att i templet och från hus till hus undervisa och förkunna de goda nyheterna om Messias, Jesus.” (Apostlagärningarna 5:41, 42) Den här förföljelsen gjorde att de blev lyckliga och att de med förnyat nit tog del i predikoarbetet. Längre fram blev de första kristna förföljda av romarna på grund av att de vägrade att ta del i kejsardyrkan.
4. Vilka är några orsaker till att de kristna har blivit förföljda?
4 I våra dagar har Jehovas vittnen blivit förföljda på grund av att de vägrat att sluta upp med att förkunna ”dessa goda nyheter om kungariket”. (Matteus 24:14) När de blir förbjudna att hålla kristna möten, är de villiga att lida hellre än att upphöra med att komma tillsammans som Bibeln befaller. (Hebréerna 10:24, 25) De har blivit förföljda på grund av sin kristna neutralitet eller för att de vägrat att missbruka blod. (Johannes 17:14; Apostlagärningarna 15:28, 29) Men Guds nutida folks ståndpunkt för rättfärdighet får dem att känna stor inre frid och lycka. (1 Petrus 3:14)
Smädade för Kristi skull
5. Vad är den grundläggande orsaken till att Jehovas folk blir förföljt i dag?
5 Det nionde skälet till lycka som Jesus tog upp i sin bergspredikan har också att göra med förföljelse. Han sade: ”Lyckliga är ni när man smädar er och förföljer er och lögnaktigt säger allt möjligt ont mot er för min skull.” (Matteus 5:11) Den grundläggande orsaken till att Jehovas folk blir förföljt är att det inte är någon del av den nuvarande onda tingens ordning. Jesus sade till sina lärjungar: ”Om ni vore en del av världen, skulle världen hålla av vad som är dess eget. Men eftersom ni inte är någon del av världen, utan jag har utvalt er ur världen, därför hatar världen er.” (Johannes 15:19) Och aposteln Petrus sade: ”Därför blir de förvånade och skymfar er, när ni inte längre löper tillsammans med dem till samma utsvävningarnas dypöl.” (1 Petrus 4:4)
6. a) Varför blir kvarlevan och deras följeslagare smädade och förföljda? b) Leder sådana smädelser till att vår lycka minskar?
6 Vi har redan sett att de första kristna blev förföljda därför att de vägrade att sluta upp med att predika i Jesu namn. Kristus gav sina efterföljare befallningen: ”Ni skall vara vittnen om mig ... till jordens mest avlägsna del.” (Apostlagärningarna 1:8) Den trogna kvarlevan av Kristi smorda bröder har med hjälp av sina lojala följeslagare, ”den stora skaran”, nitiskt utfört det uppdraget. (Uppenbarelseboken 7:9) Satan för därför krig ”mot de övriga av ... [kvinnans] avkomma [den kvinna som utgör den himmelska delen av Guds organisation], mot dem som håller Guds bud och har arbetet att vittna om Jesus”. (Uppenbarelseboken 12:9, 17) Som Jehovas vittnen vittnar vi om Jesus, den nu regerande kungen i Guds rikes regering, som skall göra slut på jordiska regeringar som är ett hinder för Guds rättfärdiga nya värld. (Daniel 2:44; 2 Petrus 3:13) Det här gör att vi blir smädade och förföljda, men vi är ändå glada och lyckliga över att få lida för Kristi namn. (1 Petrus 4:14)
7, 8. Vilka lögner riktade motståndare mot de första kristna?
7 Jesus sade att hans efterföljare bör betrakta sig som lyckliga till och med när människor ”lögnaktigt säger allt möjligt ont” om dem för hans skull. (Matteus 5:11) Det här var verkligen något som de första kristna fick utstå. När aposteln Paulus satt fängslad i Rom, omkring år 59–61, sade de judiska ledarna där om de kristna: ”Det är oss faktiskt bekant om den sekten att den blir motsagd överallt.” (Apostlagärningarna 28:22) Paulus och Silas anklagades för att ha ”omvälvt den bebodda jorden” och handlat ”i strid med kejsarens förordningar”. (Apostlagärningarna 17:6, 7)
8 Historikern K. S. Latourette skrev följande om de kristna i det romerska riket: ”Anklagelserna varierade. Eftersom de kristna vägrade att ta del i hedniska ceremonier, blev de betraktade som gudsförnekare. De tog i stor utsträckning avstånd från det samhälleliga livet – hedniska fester och allmänna nöjen ... – och blev därför förlöjligade och beskylldes för att hata mänskligheten. ... Det påstods att män och kvinnor träffades om nätterna ... med sexuell omoraliskhet som följd. Det faktum att [åminnelsen av Kristi död] firades endast tillsammans med troende gav näring åt ryktena att de kristna regelbundet offrade ett spädbarn och åt dess blod och kött.” Eftersom de första kristna dessutom vägrade att ta del i kejsardyrkan, anklagades de också för att vara statens fiender.
9. Hur reagerade de kristna under det första århundradet på de falska anklagelser som riktades mot dem, och hur är situationen i våra dagar?
9 De här falska anklagelserna hindrade inte de första kristna från att följa befallningen att predika de goda nyheterna om Guds kungarike. År 60–61 kunde Paulus säga om de ”goda nyheterna” att de ”bar frukt och växte till i hela världen” och hade ”predikats i hela skapelsen under himlen”. (Kolosserna 1:5, 6, 23) Det är likadant i våra dagar. Jehovas vittnen blir precis som de kristna under det första århundradet utsatta för falska anklagelser. Trots det förkunnas budskapet om Guds kungarike vitt och brett och skänker dem som tar del i det stor lycka.
Lyckliga över att bli förföljda alldeles som profeterna
10, 11. a) Hur avslutade Jesus den nionde lyckligprisningen? b) Varför blev profeterna förföljda? Ge exempel.
10 Jesus avslutade den nionde lyckligprisningen med orden: ”Gläd er, ... på det sättet förföljde man ju profeterna före er.” (Matteus 5:12) De profeter som Jehova sände för att varna otrogna israeliter blev illa bemötta och ofta förföljda. (Jeremia 7:25, 26) Aposteln Paulus bekräftade detta faktum när han skrev: ”Vad mera skall jag säga? Tiden skulle ju inte räcka till för mig, om jag fortsätter med att berätta om ... de andra profeterna, som genom tro ... fick sitt prov genom hån och gisselslag, ja mer än det, genom bojor och fängelse.” (Hebréerna 11:32–38)
11 Under den onde kung Ahabs och hans hustrus, Isebels, regering blev många av Jehovas profeter dödade med svärd. (1 Kungaboken 18:4, 13; 19:10) Profeten Jeremia sattes i stocken och kastades senare i en dyig cistern. (Jeremia 20:1, 2; 38:6) Profeten Daniel kastades i lejongropen. (Daniel 6:16, 17) Alla dessa förkristna profeter blev förföljda för att de försvarade den rena tillbedjan av Jehova. Många profeter blev förföljda av de judiska religiösa ledarna. Jesus kallade de skriftlärda och fariséerna ”söner till dem som mördade profeterna”. (Matteus 23:31)
12. Varför ser vi Jehovas vittnen det som ett privilegium att bli förföljda likt de forntida profeterna?
12 I dag blir vi som Jehovas vittnen ofta förföljda för att vi nitiskt predikar de goda nyheterna om Guds kungarike. Våra fiender anklagar oss för ”aggressiv proselytvärvning”, men vi vet att trogna Jehovas tillbedjare före oss fick utstå liknande kritik. (Jeremia 11:21; 20:8, 11) Vi ser det som ett privilegium att få lida av samma orsak som de forntida trogna profeterna. Lärjungen Jakob skrev: ”Bröder, ta profeterna, som talade i Jehovas namn, såsom mönster i att lida ont och visa tålamod. Se! Vi prisar dem lyckliga som har hållit ut.” (Jakob 5:10, 11)
Djupgående orsaker till att vara lyckliga
13. a) Varför blir vi inte modfällda på grund av förföljelse? b) Vad är det som gör att vi kan stå fasta, och vad bevisar det?
13 Vi blir inte alls modfällda på grund av förföljelse, utan vi tröstas av tanken på att vi följer i profeternas, de första kristnas och Kristi Jesu fotspår. (1 Petrus 2:21) Det ger oss djup tillfredsställelse att läsa sådana ord som dessa av aposteln Petrus: ”Ni älskade, var inte förbryllade över den eld som brinner bland er och som drabbar er till en prövning, som om något märkvärdigt händer med er. Om ni blir smädade för Kristi namns skull, lyckliga är ni då, därför att härlighetens ande, ja Guds ande, vilar över er.” (1 Petrus 4:12, 14) Vi vet av erfarenhet att det endast är tack vare att Jehovas ande vilar över oss och styrker oss som vi kan stå fasta under förföljelse. Den heliga andens stöd bevisar att vi har Jehovas välsignelse, något som gör oss mycket lyckliga. (Psalm 5:12; Filipperna 1:27–29)
14. Varför kan vi glädja oss över att bli förföljda för rättfärdighetens skull?
14 En annan orsak till att motstånd och förföljelse för rättfärdighetens skull gör oss lyckliga är att det bevisar att vi som sanna kristna lever i gudhängivenhet. Aposteln Paulus skrev: ”Alla som önskar leva i gudhängivenhet i gemenskap med Kristus Jesus skall också bli förföljda.” (2 Timoteus 3:12) Vi är mycket lyckliga över att vi, genom att bevara vår ostrafflighet under prövning, kan ge ytterligare ett svar på Satans utmanande påstående att alla Jehovas skapelser tjänar Jehova av själviska intressen. (Job 1:9–11; 2:3, 4) Vi gläder oss över att få ha en del, om än aldrig så liten, i att försvara Jehovas rättmätiga suveränitet. (Ordspråksboken 27:11)
Ta glädjesprång med tanke på lönen
15, 16. a) Vilket skäl angav Jesus till att vi skall ”glädjas” och ”ta glädjesprång”? b) Vilken lön i himlarna väntar de smorda kristna, och hur kommer deras följeslagare, ”de andra fåren”, också att bli belönade?
15 Jesus gav ytterligare ett skäl till att vi skall glädja oss över att bli förtalade och förföljda likt de forntida profeterna. Bland det sista han sade i den nionde lyckligprisningen var: ”Gläd er, ja, ta glädjesprång, eftersom er lön är stor i himlarna.” (Matteus 5:12) Aposteln Paulus skrev: ”Den lön synden betalar ut är död, men den gåva Gud ger är evigt liv genom Kristus Jesus, vår Herre.” (Romarna 6:23) Ja, den fantastiska ”lönen” är liv, och det är inte en lön vi kan förtjäna. Det är en fri gåva. Jesus sade att lönen är ”i himlarna”, eftersom den kommer från Jehova.
16 De smorda får ”livets krona”, som i deras fall innebär odödligt liv tillsammans med Kristus i himlen. (Jakob 1:12, 17) De som har ett jordiskt hopp, de ”andra fåren”, ser fram emot att få ärva evigt liv i ett jordiskt paradis. (Johannes 10:16; Uppenbarelseboken 21:3–5) Ingen av klasserna har gjort sig förtjänt av lönen. Både de smorda och ”de andra fåren” får sin lön genom Jehovas ”allt överträffande oförtjänta omtanke”, som fick aposteln Paulus att utbrista: ”Gud vare tack för hans obeskrivbara fria gåva.” (2 Korinthierna 9:14, 15)
17. Varför kan vi vara lyckliga och bildligt talat ”ta glädjesprång” när vi blir förföljda?
17 Till de kristna, av vilka några snart skulle bli grymt förföljda av kejsar Nero, skrev aposteln Paulus: ”Låt oss också jubla under vedermödor, eftersom vi vet att vedermödan frambringar uthållighet, uthålligheten i sin tur ett beprövat tillstånd, det beprövade tillståndet i sin tur hopp, och hoppet medför ingen besvikelse.” Han sade också: ”Gläd er i hoppet. Håll ut under vedermöda.” (Romarna 5:3–5; 12:12) Vare sig vi hoppas på att få leva i himlen eller på jorden är vår lön för trohet under prövning oändligt mycket större än vad vi förtjänar. Den glädje vi känner inför utsikten att leva för evigt för att tjäna och lovprisa vår kärleksfulle Fader, Jehova, under vår kung Jesus Kristus finner inga gränser. Vi tar bildligt talat ”glädjesprång”.
18. Vad kan vi vänta oss av världens nationer när slutet närmar sig, och vad kommer Jehova att göra?
18 I vissa länder har Jehovas vittnen varit och är fortfarande förföljda. I sin profetia om avslutningen på tingens ordning varnade Jesus de sanna kristna: ”Ni skall vara föremål för hat från alla nationerna för mitt namns skull.” (Matteus 24:9) När vi närmar oss slutet kommer Satan att förmå nationerna att tydligt visa sitt hat mot Jehovas folk. (Hesekiel 38:10–12, 14–16) Det här kommer att vara en signal om att tiden är inne för Jehova att gå till handling. ”Jag skall visa min storhet och helga mig och göra mig känd inför många nationers ögon; och de skall inse att jag är Jehova.” (Hesekiel 38:23) Jehova kommer därigenom att helga sitt stora namn och befria sitt folk från förföljelse. Det sägs därför: ”Lycklig är den man som fortsätter att hålla ut då han prövas.” (Jakob 1:12)
19. Vad bör vi göra medan vi väntar på Jehovas stora dag?
19 Låt oss nu, när Jehovas stora dag kommer allt närmare, glädjas över att ”räknas värdiga att bli vanärade” för Jesu namns skull. (2 Petrus 3:10–13; Apostlagärningarna 5:41) Må vi, alldeles som de kristna i det första århundradet, fortsätta att ”utan uppehåll ... undervisa och förkunna de goda nyheterna om Messias” och hans regering medan vi väntar på vår lön i Jehovas rättfärdiga nya värld. (Apostlagärningarna 5:42; Jakob 5:11)
-