mot mig och jag förlåta honom? Ända till sju gånger?’ Jesus sade till honom: ’Jag säger dig: Inte ända till sju gånger, utan ända till sjuttiosju gånger.’” (Matteus 18:21, 22) Vid ett annat tillfälle sade Jesus till sina lärjungar att de skulle vara villiga att förlåta ”sju gånger om dagen”. (Lukas 17:3, 4) Dessa verser visar tydligt att Kristi efterföljare bör reda ut meningsskiljaktigheter genom att villigt förlåta varandra.

Detta är något som kräver stora ansträngningar. ”Somliga bröder vet helt enkelt inte hur man gör när man förlåter”, sade den broder som citerades i inledningen. Han tillade: ”De verkar förvånade när någon förklarar att de kan välja att förlåta för att i första hand bevara friden i den kristna församlingen.”

Aposteln Paulus skrev: ”Fortsätt att ha fördrag med varandra och att villigt förlåta varandra, om någon har orsak till klagomål mot en annan. Såsom Jehova villigt har förlåtit er, just så skall också ni göra.” (Kolosserna 3:13) Innan vi går till en broder som kanske har försyndat sig mot oss, gör vi därför väl i att begrunda följande frågor: Är överträdelsen värd att tala med honom om? Är det verkligen omöjligt för mig att glömma och förlåta i sann kristen anda? Om jag var i hans ställe, skulle jag då inte vilja bli förlåten? Och om jag väljer att inte förlåta, kan jag då förvänta att Gud skall besvara mina böner och förlåta mig? (Matteus 6:12, 14, 15) Sådana frågor kan hjälpa oss att vara förlåtande.

En av de viktiga förpliktelser vi har som kristna är att bevara friden i Jehovas folks församling. Låt oss därför tillämpa Jesu råd i vårt dagliga liv. Det kommer att hjälpa oss att förlåta varandra villigt. En sådan förlåtande anda kommer att bidra till den broderliga kärlek som är kännetecknet på Jesu lärjungar. — Johannes 13:34, 35.

Mer än bara vacker poesi

PSALMERNAS BOK i Bibeln innehåller — förutom hänvisningar till framtida händelser — många tankar som kan tjäna till uppmuntran och vägledning för den enskilde. Psalmerna är mer än bara vacker poesi. De framställer livet som det verkligen är — med dess glädjeämnen, sorger, fasor och besvikelser. Hela boken vittnar om psalmisternas nära förhållande till Jehova Gud. Dessutom riktas uppmärksamheten på Guds gärningar och egenskaper, och det ger anledning till lovprisning och tacksägelse.

Psalmerna visar att man uppnår sann lycka om man undviker de ondskefullas umgänge och finner behag i Jehovas lag (Psalm 1:1, 2), tar sin tillflykt till hans smorde (2:11, 12), förtröstar på Jehova (40:4), handlar hänsynsfullt mot den ringe (41:1, 2), tar emot tillrättavisning från Jehova (94:12, 13), lyder hans bud (112:1; 119:1, 2) och har honom som sin Gud och Hjälpare. — 146:5, 6.

Vi uppmanas att förlita oss på Jehova. ”Kasta din börda på Jehova, och han för sin del kommer att stödja dig. Aldrig kommer han att tillåta att den rättfärdige vacklar.” (Psalm 55:22; 37:5) Sådan förtröstan utestänger människofruktan. — 56:4, 11.

Det påpekas att vi för att vinna Guds godkännande måste vänta på Gud (Psalm 42:5, 11; 43:5), göra rätt bruk av tungan och handla rätt. (1:1—6; 15:1—5; 24:3—5; 34:13, 14; 37:3, 4, 8, 27; 39:1; 100:2) Värdet av ett gott umgänge framhålls. (18:25, 26; 26:4, 5) Och vi får rådet att inte avundas de ondskefulla deras välstånd och framgång, för de kommer att förgås. — 37:1, 2, 7—11.

Psalmerna visar att Guds tjänare med rätta kan be om sådant som räddning eller befrielse (Psalm 3:7, 8; 6:4; 35:1—8; 71:1—6), ynnest (4:1; 9:13), ledning (5:8; 19:12—14; 25:4, 5; 27:11; 43:3), beskydd (17:8), förlåtelse för synder (25:7, 11, 18; 32:5, 6; 41:4; 51:1—9), ett rent hjärta, en ny och fast ande (51:10) och förhärligandet av Guds namn (115:1). De kan också be om att bli prövade, luttrade (26:2) och dömda (35:24; 43:1) och att Gud skall lära dem godhet, förnuft, kunskap och sina förordningar. — 119:66, 68, 73, 124, 125, 135.