”MITT mål”, säger Julian från Filippinerna, ”var att bli miljonär före 45 års ålder.” Karel från Sydafrika erkänner: ”Jag var besatt av tanken på att bli rik.”

Det är naturligtvis inte alla människor som på allvar vill bli miljonärer, men de flesta vill ha så mycket ägodelar och pengar att de kan njuta av livet och göra vad de tycker. Denna inställning hade den japanske affärsmannen Kichisaburo, som säger: ”Jag trodde att de här sakerna skulle leda till lycka.”

Liz från Canada kände det på liknande sätt. ”När jag var ung”, säger hon, ”trodde jag att pengar medförde en bekymmerfri tillvaro.” Hennes man Tom hoppades att pengar skulle hjälpa honom att ”komma bort från alltsammans ... och slippa ifrån brottslighet, miljöförstöring och alla falska människor”.

På rörlig fot — på jakt efter pengar

Historien igenom har människor som velat bli rika varit på rörlig fot. Under kolonialtiden följde brittiska affärsmän tätt i hälarna på forskningsexpeditionerna för att tillskansa sig malmfyndigheterna på hela kontinenter, till exempel Afrika. Men i och med det brittiska imperiets nedgång och de senaste årens ekonomiska kriser har förflyttningarna ofta skett i motsatt riktning, då brittiska medborgare från olika delar av samväldet begett sig till Storbritannien, inte nödvändigtvis för att bli rika, utan för att tjäna tillräckligt mycket pengar för att kunna försörja sina familjer.

Tusentals män och kvinnor lämnar Filippinerna för att söka anställning på andra platser, och många får arbete i länderna kring Persiska viken och på andra håll. Mexikaner och många andra från Central- och Sydamerika flyttar norrut i hopp om att kunna tjäna pengar i Förenta staterna. Många europeiska stater har blivit värdländer för människor från Mellersta Östern och Nordafrika.

Enligt den sydafrikanska tidningen Manpower Review för januari 1987 var antalet officiellt inregistrerade gästarbetare i detta land 371.008 den 30 juni 1985. Rapporten tillägger emellertid att ”det finns uppskattningsvis 1,5 miljoner illegala arbetare som har tagit sig in i Sydafrika för att ta för sig av dess rikedomar”.

Även i många av de rikare nationerna i våra dagar är människor på resande fot för att tjäna pengar. Så är det till exempel i Storbritannien. Fler och fler människor arbetar i söder och är bosatta i norr. För att belysa orsaken till detta kan nämnas att en bostad i centrala London (i söder), som beskrivs som en ”städskrubbslägenhet” på knappt sex kvadratmeter, nyligen var till salu för den svindlande summan 36.000 pund (cirka 380.000 kronor). Ändå kan man för denna summa köpa en fyrarumsvilla på ett avstånd av 130 kilometer från London.

Det finns omkring 60.000 asiatiska invånare i Bradford, en stad i norra England. Många av dessa invandrare kom till detta industricentrum för att arbeta i yllefabrikerna. Men eftersom den ökade automatiseringen har lett till en minskning av arbetsstyrkan, finns det nu många arbetslösa som är beroende av socialbidrag för sitt uppehälle. Många finner således att jakten efter pengar slutar i förtvivlan.

Situationen i utvecklingsländerna

I utvecklingsländerna lockar utsikten till fast arbete likaså tusentals människor att lämna sina hem på landsbygden och flytta till städerna. Många får arbete, det är sant. Men leder de pengar de förtjänar till lycka?

Den lilla lön arbetarna får måste först täcka den ofta skandalösa hyran på deras undermåliga bostäder, kanhända i de slumkvarter som breder ut sig runt städerna. Det som blir kvar måste räcka till de mest trängande behoven för släktingarna i hembyn. I Afrika är till exempel många av städernas postkontor i slutet av månaden fulla av män som står i kö för att skicka postanvisningar till släktingar hemma i byarna som är beroende av dem.

Även när familjer lever tillsammans i städerna, finns det många tyngande ekonomiska bördor. Pengar måste sättas undan till sjukvård, till resor, till skolavgifter, till mat och till hyra. Listan kan tyckas ändlös. Det är inte så underligt att många av dem som bor i städerna har två arbeten.

Låter detta som ett recept på lycka? Knappast.

Många lockas att försöka tjäna stora pengar i hopp om att uppnå trygghet. Men leder detta till det önskade resultatet?

Liz, som nämndes i föregående artikel, gifte sig så småningom med en ekonomiskt välbeställd man. Hon säger: ”När vi gifte oss, hade vi ett vackert hem och två bilar, och vår ekonomiska situation gav oss möjlighet att njuta av allting som världen hade att erbjuda i fråga om materiella ting, resor och rekreation. Men konstigt nog oroade jag mig fortfarande över pengar.” Hon förklarar varför: ”Vi hade så mycket att förlora. Det tycks vara så att ju mer man har, desto mindre trygg känner man sig. Våra pengar befriade oss inte från bekymmer eller oro.”

Jakten efter pengar är visserligen kännetecknande för vår tid, men verklig förnöjsamhet blir sällan resultatet. ”Att vara besatt av pengar kan förefalla naturligt under 1980-talet, materialismens tidevarv”, skriver David Sylvester i Detroit Free Press. ”Men jag ser denna materialism som blott och bart ett symptom på vår ängslan och oro.”

Kredit eller debet?

Även om din inkomst inte tillåter att du köper vissa lyxartiklar, försöker vårt materialistiska samhälle få dig att tro att du har rätt att skaffa dig sådant. Denna tonvikt på ägodelar har, tillsammans med inflationen, gjort kreditkort, eller ”plastpengar”, till en blomstrande marknad. Man resonerar som så att ”det är ingen idé att vänta med att köpa, eftersom priset säkert bara ökar om man gör det”.

Med sina 22,6 miljoner kredit- och kontokort har Storbritannien nu fler än något annat land i Europa och ställer därmed Frankrikes 6,9 miljoner i skuggan. Trots detta, hävdar man, är marknaden i Storbritannien ”ännu inte mättad”. Tiderna har verkligen förändrats! ”Förr i världen var skuldsättning något som skulle undvikas”, konstaterar tidskriften The Listener. ”I dag kallas det kredit, och det påtvingas konsumenterna från alla håll.”

Följden har blivit att den globala skuldbördan har skjutit i höjden så att den nu hotar världens rikaste nationer. Och på det personliga planet är skuldsättningen nu större än någonsin i förhållande till inkomsten. Denna situation är ingalunda begränsad till ett visst land eller ens en viss kontinent. ”Förr i tiden använde sig de svarta aldrig av kredit”, förklarar en svart man i Sydafrika. Men han tillägger: ”Det är deras krediter som hjälper många firmor, till exempel möbelaffärer, att överleva.”

”Vi är en skuldsatt generation”, skriver journalisten David Sylvester, ”som spenderar för mycket, investerar för litet, lever som om morgondagen aldrig skulle komma — och om den skulle göra det, får vi lita till socialbidrag.” Har då denna materialistiska livssyn gjort människor lyckliga?

Sorgliga konsekvenser

”Affärslejonen i City ’minskar spänningarna med hjälp av kokain’”, löd en rubrik i londontidningen The Daily Telegraph. Ja, fler och fler högavlönade unga affärsmän, som utsätts för en oerhörd press när de gör sina penningtransaktioner, faller offer för ett växande problem: narkotikamissbruk.

New Yorks finansdistrikt, som är koncentrerat kring Wall Street, har drabbats av samma epidemi. En representant för den federala narkotikaroteln uppges ha sagt: ”De inblandade är mycket diskreta. Det är ingen som snusar kokain öppet, men var så säker, 90 % av dem som arbetar i finansdistriktet anser det vara fullt acceptabelt. Dessa finansvalpar, som är nertyngda av alla sina problem, är livrädda att de inte kan göra en affärstransaktion om de inte är höga på någonting.”

Men den brottslighet som för närvarande befläckar finansvärlden är ingalunda begränsad till narkotikamissbruk. Det förekommer rapporter om omfattande bedrägerier och insideraffärer.

”Hur kan människor som tjänar mer än 1 miljon pund om året vara i så stort behov av pengar att de är beredda att bryta mot lagen för att få ännu mer?” undrar Wall Street-psykiatern Jay B. Rohrlich. Han besvarar sin egen fråga och fortsätter: ”Somliga människor blir i själva verket berusade och beroende av pengar på samma sätt som andra blir slavar under alkohol och kokain och andra droger.” För dem, förklarar han, ”blir pengar ett motgift mot en självupplevd känsla av otillräcklighet”.

I vår alltmer materialistiska värld är hopandet av rikedomar inte längre något man ser ner på. En undersökning som publicerades i den franska tidskriften Le Figaro visar att pengar inte längre ”luktar illa”. På frågan vad de trodde att pengar kan erbjuda svarade, intressant nog, 45 procent av den franska allmänheten: lycka. Men sorgligt nog är det precis tvärtom.