”Och jag såg vad som tycktes vara ett glashav blandat med eld, och jag såg dem som kommer segerrikt ifrån vilddjuret och ifrån dess bild och ifrån dess namns tal stå vid glashavet med Guds harpor.” – Uppenbarelseboken 15:2.

De har ”Guds harpor”, och därför förknippar vi dem med de 24 äldste och de 144.000, eftersom dessa grupper också sjunger till harpackompanjemang. (Uppenbarelseboken 5:8; 14:2) Sångarna som Johannes ser ”kommer segerrikt ifrån vilddjuret och ifrån dess bild och ifrån dess namns tal”. Det måste därför vara sådana av de 144.000 som lever på jorden under de yttersta dagarna. Som grupp avgår de verkligen med seger. I snart 90 år sedan 1919 har de vägrat att ta emot vilddjurets märke eller se upp till dess bild som människans enda hopp för fred. Många av dem har redan troget hållit ut till döden, och dessa som nu är i himmelen lyssnar utan tvivel med speciell förtjusning på den sång som framförs av deras bröder som ännu befinner sig på jorden. – Uppenbarelseboken 14:11–13.

7. Hur användes harpan i det forntida Israel, och hur bör vi påverkas av att Guds harpor förekommer i Johannes’ syn?

⁷ De här lojala segervinnarna har Guds harpor. De liknar i detta avseende forna tiders tempelleviter, som tillbad Jehova med sånger till ackompanjemang av harpor. En del profeterade också till harpackompanjemang. (1 Krönikeboken 15:16; 25:1–3) Harpans vackra toner smyckade Israels glädjesånger och böner av lovprisning och tacksägelse till Jehova. (1 Krönikeboken 13:8; Psalm 33:2; 43:4; 57:8, 9 [7, 8]) I tider av betryck och fångenskap hördes inte harpan. (Psalm 137:2) Att Guds harpor förekommer i den här synen bör öka våra förväntningar på att få höra jublande, triumferande sång av lovprisning och tacksägelse till vår Gud.a