Det är den andra betydelsen vi ska resonera om här. Man har en djup aversion, en verklig avsky för något, men inte något ont uppsåt eller en önskan att göra någon illa. Kan Gud hata på det sättet? I Ordspråksboken 6:16–19 sägs det: ”Det är sex ting som Jehova hatar, ja, sju som är avskyvärda för hans själ: stolta ögon, en falsk tunga, händer som utgjuter oskyldigt blod, ett hjärta som smider onda planer, fötter som är snabba att löpa efter det som är ont, ett falskt vittne som slungar ut lögner, och den som vållar stridigheter bland bröder.”

Det finns alltså gärningar som Jehova hatar. Men det behöver inte betyda att han hatar den som gör sig skyldig till sådant. Han tar hänsyn till förmildrande omständigheter som miljö, uppfostran, okunnighet och det faktum att vi människor är ofullkomliga. (1 Moseboken 8:21; Romarna 5:12)

När hat är berättigat

Vad händer när någon som har lärt känna Gud ändå vägrar att göra hans vilja? En sådan person kan inte få Guds kärlek, utan får hans ogillande. Och om den här personen envist fortsätter att göra sådant som Gud hatar, så blir han till slut hatad av Gud. Det sägs till exempel i Bibeln: ”Jehova prövar såväl den rättfärdige som den ondskefulle, och den som älskar våld, honom hatar Hans själ.” (Psalm 11:5) Om den här syndaren vägrar att ångra sig kan han inte få förlåtelse, vilket Paulus gör klart i sitt brev till hebréerna: ”Om vi med vett och vilja bedriver synd, sedan vi har fått den exakta kunskapen om sanningen, finns inte längre något slaktoffer för synder kvar, utan bara en förskräcklig väntan på dom och en flammande svartsjuka som skall förtära dem som är i opposition.” (Hebréerna 10:26, 27) Men varför reagerar Gud på det sättet om han är kärlekens Gud?

När någon syndar allvarligt, med vett och vilja, kan ondskan bli så djupt rotad att den blir ett med individen. En sådan människa kan bli moraliskt fördärvad, oförbätterlig, obotlig. Bibeln jämför en sådan människa med en leopard som inte kan förändra sina fläckar. (Jeremia 13:23) Eftersom den här personen inte känner någon ånger gör han sig skyldig till det Bibeln kallar ”evig synd”, dvs. en synd som inte kan bli förlåten. (Markus 3:29)

Det var detta som hände Adam och Eva och även Judas Iskariot. Eftersom Adam och Eva hade skapats fullkomliga och eftersom Guds befallning till dem var uttrycklig och lätt att förstå, så är det uppenbart att de syndade avsiktligt, med berått mod, och därför inte kunde få förlåtelse. Guds ord till dem efteråt innehöll inte någon öppning för ånger. (1 Moseboken 3:16–24) Och Judas, trots att han var ofullkomlig, hade haft ett nära samarbete med Guds egen Son och blev ändå en förrädare. Jesus själv kallade honom ”tillintetgörelsens son”. (Johannes 17:12) Bibeln visar också att Djävulen är en förhärdad syndare som inte har något annat än tillintetgörelse att vänta sig. (1 Johannes 3:8; Uppenbarelseboken 12:12) De här individerna har handlat på ett sätt som gör att de blir hatade av Gud.

Det är en tröst i sammanhanget att inte alla syndare är bortom bot och bättring. Jehova är mycket tålmodig och ”finner inte behag i” att straffa sådana som syndar på grund av okunnighet. (Hesekiel 33:11) Han vill att de ska ångra sig och få förlåtelse. Bibeln säger: ”Må den ondskefulle överge sin väg och den man som vållar skada sina tankar; och må han vända om till Jehova, som kommer att vara barmhärtig mot honom, ja till vår Gud, ty han förlåter i rikt mått.” (Jesaja 55:7)