Hat — ett globalt problem

ETT monster är löst — ett monster som kallas hat. Och det drar otyglat fram över hela jorden.

På Balkan skakas en av provinserna fortfarande av efterverkningarna av en nyligen genomförd etnisk rensning. Flera hundra år gamla motsättningar har lett till massavrättningar, våldtäkter och fördrivning. Hus och byar har bränts ner och plundrats, skördar har förstörts och boskap har slaktats, med hunger och svält som följd. Dessutom utgör landminor fortfarande ett stort problem.

I Östtimor i Sydostasien var 700 000 vettskrämda människor tvungna att fly från skräckinjagande mord, misshandel, urskillningslöst skjutande och tvångsförflyttning. De efterlämnade ett landskap som lagts öde av milis på härjningståg. ”Jag känner mig som ett jagat djur”, utropade en av dem som drabbats.

I Moskva blev ett hyreshus sönderslitet av en kraftig bombexplosion. Det här terroristattentatet dödade 94 oskyldiga människor, av vilka några var barn, och över 150 skadades. Efter sådana ohyggligheter frågar man sig: ”Vilka blir nästa offer?”

I Los Angeles i Kalifornien skottskadade en rasist en grupp judiska barn som ännu inte börjat skolan och sköt senare ihjäl en brevbärare av filippinsk härkomst.

Man kan helt klart säga att hat är ett globalt problem. Nästan varje dag visar nyhetsrapporter vad som händer när rasmotsättningar eller etniska eller religiösa motsättningar går hand i hand med laglöshet. Vi ser nationer, folkgrupper och familjer som splittras. Vi ser länder som är inblandade i folkmord utan åtskillnad. Vi ser obeskrivligt grymma handlingar som utförs bara därför att somliga är ”annorlunda”.

Om det här monstret som kallas hat någonsin skall kunna tyglas, måste vi förstå vad som ligger bakom sådant hätskt våld. Är hat nedlagt i människans gener? Är det ett inlärt beteende? Är det möjligt att göra slut på hatet?

[Bildkälla på sidan 3]

Kemal Jufri/Sipa Press