• Hawaii
    Jehovas vittnens årsbok 1991

    • ”En brinnande eld i benen i min kropp”

      Joseph Dos Santos, som var av portugisisk härkomst, växte upp på Hawaii i ett romersk-katolskt hem. Redan vid 12 års ålder hade han förlorat tron på kyrkan. Sedan han gått igenom Berkeley Chiropractic College i Kalifornien år 1927 flyttade han till Inglewood i Kalifornien. Eftersom han ivrigt sökte efter den bibliska sanningen, använde han sin lediga tid till att lyssna på religiösa program i radion och till att besöka olika kyrkor, men fann att de lämnade honom med tomhetskänslor, utan någon som helst tillfredsställelse.

      Denna känsla försvann, när hans hyresvärdinna år 1929 lånade honom ett exemplar av Den Gyllne Tidsåldern, som handlade om den katolska inkvisitionen. Han sade: ”Det jag läste i den tidskriften började förändra hela min syn på livet. Det började fylla tomheten. En bibelforskare där hörde talas om mitt intresse och försåg mig med mer litteratur. Snart hyste jag inte något tvivel om att jag hade funnit sanningen.”

      Under det året återvände han till Hawaii för att utöva kiropraktik, och han fortsatte med att sluka de skriftenliga sanningarna, så som de förklarades i Sällskapets litteratur. ”Liksom i Jeremias fall var den bibliska sanningen som en brinnande eld i benen i min kropp”, påminner han sig. ”Och jag kunde inte vara tyst.” (Jer. 20:9, NW) Fastän han var ensam och utan någon kontakt med andra bibelforskare på platsen, började han av eget initiativ besöka sina grannar i deras hem i Aieaområdet på Oahu. Ivrigt satte han i gång ett gruppstudium med en handfull invandrade arbetare från Filippinerna, och år 1931 hade antalet närvarande vid studiet ökat till 22. Eftersom det inte fanns någon litteratur på deras språk, läste broder Dos Santos skriftställen ur sin engelska bibel och bad sedan studiedeltagarna att läsa dem i sina egna filippinska biblar.

      Detta kraftfulla vittnande undgick inte prästerskapets uppmärksamhet. Det dröjde inte länge förrän den katolske prästen i Aiea satte i gång ett rykte att broder Dos Santos var pupule (uttalas po pó lej, som betyder ”tokig” på hawaiiska). Detta ledde till att han blev känd i området som Pupule Joe.

      En dag, när han besökte en vän, blev han överraskad över att få se boken Profetiorna. Han hade fram till dess uppriktigt trott att han var den ende på Hawaii som hade böcker från bibelforskarna. Han frågade ivrigt sin vän hur han hade fått tag i boken. Vilken överraskning och glädje det var för honom att få lära känna James Watson och de fem andra aktiva bibelforskarna på öarna!

      Ett viktigt beslut fattas

      ”Det kom en tidpunkt i mitt liv då jag måste fatta ett beslut”, berättar broder Dos Santos. ”Jag insåg att jag måste fatta ett avgörande beslut, antingen att utöva mitt yrke som kiropraktor, som kunde skänka tillfällig lindring åt fysiskt plågade människor, eller ägna mig åt verket att göra lärjungar, som kommer att leda till människans eviga nytta.” I förtröstan på Jesu ord om lärjungaskapets skonsamma ok lade han fram saken i bön till Jehova. (Matt. 11:29, 30) Han kunde knappast fort nog tala om för David Solomon (Sällskapets depåtillsyningsman i Honolulu) att han hade bestämt sig för att ägna sig åt predikoverket och att han ville predika på de yttre Hawaiiöarna och alltså lämna åt de sex andra bibelforskarna att gå igenom Honolulu. Trots att ingen hade fört de goda nyheterna utanför ön Oahu, var broder Solomon övertygad om den här unge mannens beslutsamhet och byggde därför en huslastbil, som han kunde använda i kolportörarbetet. Följaktligen började heltidspredikandet för Joseph Dos Santos år 1929. Han konstaterade senare: ”Under tre och ett halvt år for jag omkring på Hawaiis ökedja i min lastbil, en Dodge av 1927 års modell, och planterade sanningens säd utan att en enda gång få punktering!”

      Eftersom distriktet var vidsträckt och han var den ensamme arbetaren, koncentrerade han sig på att sprida budskapet förnämligast genom litteraturplaceringar. Som beskrivning av vad det innebar skrev han: ”På grund av rikesverkets tempo på den tiden använde bibelforskarna stora bokväskor eller små kappsäckar för att transportera andlig ammunition. Folk var vänliga, och det förekom inga förolämpningar eller några igenslagningar av dörrar. Det var som att äta karameller! Folk var glada att träffa en och lämnade snabbt en dollar för fyra böcker, som var det vanliga erbjudandet. Jag var ung och kraftig då och kunde gå kilometervis på bergsstigar och ta mig upp i bergen med två kappsäckar fulla med litteratur, och jag hade många underbara erfarenheter. På sina håll var vägarna så oländiga och skrovliga att jag varken kunde köra eller gå till fots på dem, särskilt i Kohalaområdet på ön Hawaii. Ibland måste jag bokstavligt talat krypa för att komma fram till husen. Jag lämnade också en ansenlig mängd andlig föda till de spetälska i spetälskekolonin på Molokai.”

      Han höll ett strängt schema, eftersom han predikade sex dagar i veckan och hade 230 timmar i tjänsten per månad. På de tre och ett halvt år som han ensam arbetade sig igenom den hawaiiska ökedjan, placerade han 46.000 exemplar av litteraturen.

      När broder Dos Santos återvände till Honolulu år 1933, underrättade han broder Solomon om att hans nästa företag skulle bli att resa jorden runt med de goda nyheterna. Men som det hela utvecklade sig kom han bara så långt som till Filippinerna, där han tillbringade nästan 17 hela år. Under den tiden utstod han intensivt motstånd, bland annat tre år av grym fångenskap, som de japanska ockupationsstyrkorna utmätte åt honom under andra världskriget.

      År 1949 återvände broder Dos Santos tillsammans med sin familj till Hawaii, där han och hans hustru fortsatte i pionjärtjänsten till dess han avslutade sitt jordiska lopp år 1983 vid 88 års ålder. Hans beslutsamma och eldiga missionärsnit hade betydande verkan på Rikets verk både på Hawaiiöarna och på Filippinerna.