Följaktligen började heltidspredikandet för Joseph Dos Santos år 1929. Han konstaterade senare: ”Under tre och ett halvt år for jag omkring på Hawaiis ökedja i min lastbil, en Dodge av 1927 års modell, och planterade sanningens säd utan att en enda gång få punktering!”

Eftersom distriktet var vidsträckt och han var den ensamme arbetaren, koncentrerade han sig på att sprida budskapet förnämligast genom litteraturplaceringar. Som beskrivning av vad det innebar skrev han: ”På grund av rikesverkets tempo på den tiden använde bibelforskarna stora bokväskor eller små kappsäckar för att transportera andlig ammunition. Folk var vänliga, och det förekom inga förolämpningar eller några igenslagningar av dörrar. Det var som att äta karameller! Folk var glada att träffa en och lämnade snabbt en dollar för fyra böcker, som var det vanliga erbjudandet. Jag var ung och kraftig då och kunde gå kilometervis på bergsstigar och ta mig upp i bergen med två kappsäckar fulla med litteratur, och jag hade många underbara erfarenheter. På sina håll var vägarna så oländiga och skrovliga att jag varken kunde köra eller gå till fots på dem, särskilt i Kohalaområdet på ön Hawaii. Ibland måste jag bokstavligt talat krypa för att komma fram till husen. Jag lämnade också en ansenlig mängd andlig föda till de spetälska i spetälskekolonin på Molokai.”

Han höll ett strängt schema, eftersom han predikade sex dagar i veckan och hade 230 timmar i tjänsten per månad. På de tre och ett halvt år som han ensam arbetade sig igenom den hawaiiska ökedjan, placerade han 46.000 exemplar av litteraturen.

När broder Dos Santos återvände till Honolulu år 1933, underrättade han broder Solomon om att hans nästa företag skulle bli att resa jorden runt med de goda nyheterna. Men som det hela utvecklade sig kom han bara så långt som till Filippinerna, där han tillbringade nästan 17 hela år. Under den tiden utstod han intensivt motstånd, bland annat tre år av grym fångenskap, som de japanska ockupationsstyrkorna utmätte åt honom under andra världskriget.

År 1949 återvände broder Dos Santos tillsammans med sin familj till Hawaii, där han och hans hustru fortsatte i pionjärtjänsten till dess han avslutade sitt jordiska lopp år 1983 vid 88 års ålder. Hans beslutsamma och eldiga missionärsnit hade betydande verkan på Rikets verk både på Hawaiiöarna och på Filippinerna.

”Min hälsa förbättrades”

I januari 1933 förverkligade James och Dora Harrub slutligen sin länge emotsedda dröm att få träda in i pionjärtjänsten. Under sitt första år stannade de kvar i Honolulu och väntade på byggandet av husbilen, som skulle bli deras pionjärhem på hjul. Sedan den blivit färdig, flyttade de till Maui, gick igenom ön på sex månader, placerade litteratur och använde grammofon för att spela intalade bibliska föredrag för människorna. Därefter kom den stora ön Hawaii, där de tillbringade ett helt år med att gå igenom distriktet, men med minimalt gensvar.

År 1936 flyttade de till ön Kauai, där de bosatte sig på östra sidan av ön, nära Kapaa. James tyckte så mycket om människorna där att han skrev till Sällskapet och begärde tillstånd att få göra Kauai till sitt permanenta distrikt. Begäran beviljades.

När James och Dora började som pionjärer, hade båda dålig hälsa. Dora påminner sig: ”Min hälsa förbättrades genom att jag var pionjär, och jag oroade mig inte för den.” Med Jehovas hjälp fortsatte de att fullborda ett liv fyllt av rika välsignelser, i det de gladde sig åt heltidstjänst. Denne mans och hans hustrus självuppoffrande anda och absoluta tro gjorde dem djupt respekterade och älskade på Kauai, där många människor fortfarande kärleksfullt kommer ihåg dem. Efter James’ död, år 1954, sålde Dora deras hem, och i full överensstämmelse med sin läggning använde hon pengarna till att bekosta uppförandet av en Rikets sal i Kapaa på Kauai. Hon fullbordade sin jordiska tjänst som reguljär pionjär i augusti 1984 vid 94 års ålder. Hon och hennes man hyste det storslagna hoppet att få ta emot sin belöning i himmelen.