Kristus leder aktivt sin församling

”Vår Herre Jesu Kristi Gud ... gjorde honom till huvud över allting åt församlingen.” — EFESIERNA 1:17, 22.

1. Hur besvarar kanske somliga medlemmar i kristenhetens kyrkor frågan: ”Vem är er ledare?”, men hur svarar Jehovas vittnen?

JEHOVAS VITTNEN erkänner inte någon människa som sin ledare. Deras organisatoriska uppbyggnad har ingen motsvarighet till den romersk-katolska kyrkans påve, de ortodoxa grekisk-katolska kyrkornas patriarker eller ledarna i de andra kyrkorna och sekterna i kristenheten. Det är Jesus Kristus, den kristna församlingens huvud, som de visar sin undersåtliga tro och lydnad, och han förklarade: ”En enda är er ledare, den Smorde.” — Matteus 23:10.

2. Varför erkänner Jehovas vittnen Kristus som huvudet för den kristna församlingen, men vilka frågor skulle kunna ställas?

² Vid pingsten intygade aposteln Petrus: ”David [steg] inte upp till himlarna, utan han själv säger: ’Jehova sade till min herre: ”Sitt på min högra sida, tills jag lägger dina fiender som en pall för dina fötter.”’ Må därför hela Israels hus med säkerhet veta att Gud har gjort honom till både Herre och Kristus, denne Jesus som ni hängde på pålen.” (Apostlagärningarna 2:34—36) Men är vi — samtidigt som vi erkänner att Jesus år 33 v.t. gjordes till både Herre och huvud för församlingen — böjda att tänka att han har suttit passiv på Jehovas högra sida och väntat på att bli uppsatt på tronen år 1914? Eller är vi helt och fullt medvetna om att Kristus ända från början aktivt har lett sin församling?

Guds redskap för att aktivt styra

3. Vad lovade Jesus att sända till sina lärjungar, och hur vet vi att han inte talade om en person?

³ Kvällen före sin död sade Jesus följande till sina trogna apostlar: ”Det är till fördel för er att jag går bort. Ty om jag inte går bort, skall hjälparen alls inte komma till er; men om jag går min väg, skall jag sända honom till er.” (Johannes 16:7) Han skulle inte sända en person, utan en kraft. Han gjorde detta fullkomligt klart strax innan han for upp till himmelen, när han sade följande till sina församlade lärjungar: ”Och se, jag sänder ut över er det som är utlovat av min Fader. Men dröj ni kvar i staden, tills ni blir beklädda med kraft från höjden.” — Lukas 24:49.

4. Hur användes den heliga anden från och med pingsten?

⁴ Jesu trogna lärjungar stannade kvar i Jerusalemsområdet till pingsten. Den dagen blev de ”uppfyllda av helig ande”, precis som det var utlovat. Petrus intygade: ”Eftersom han [Jesus] blev upphöjd till Guds högra sida och mottog den utlovade heliga anden från Fadern, har han utgjutit detta som ni ser och hör.” (Apostlagärningarna 2:4, 33) På detta sätt pånyttfödde Jehova dessa första kristna som sina andliga söner. (Galaterna 4:6) För att aktivt kunna styra församlingen på jorden från sin ställning på Guds högra sida i himmelen fick Jesus också anden som ett redskap av sin Fader.

5, 6. a) Vilket annat redskap har Kristus fått för att kunna styra sin församling på jorden? b) Ge uttryckliga exempel på hur Jesus använde detta redskap till gagn för sina lärjungar och till stöd för predikoverket.

⁵ Aposteln Petrus skrev dessutom följande om Jesus: ”Han är på Guds högra sida, eftersom han begav sig till himmelen; och änglar och myndigheter och makter blev honom underlagda.” (1 Petrus 3:22) Änglar är således ännu ett redskap som Jehova ställde till Kristi förfogande för att aktivt kunna leda den kristna församlingen.

⁶ När vi läser i Apostlagärningarna att ”Jehovas ängel” eller ”en Guds ängel” handlade till stöd för det kristna predikoarbetet eller ingrep till gagn för medlemmar av den kristna församlingen, så finns det följaktligen all anledning att tro att sådana änglar handlade under överinseende av Jesus Kristus. (Apostlagärningarna 5:19; 8:26; 10:3—7, 22; 12:7—11; 27:23, 24) Som ”ärkeängeln Mikael” har Kristus änglar till sitt förfogande, och han använde dem till att aktivt leda den kristna församlingen under det första århundradet v.t. — Judas, vers 9; 1 Tessalonikerna 4:16.

En synlig styrande krets

7. Vilket annat redskap använde Kristus för att ge sin församling vägledning, och vilka skriftställen talar om denna ”tjänst att öva tillsyn”?

⁷ Bibeln visar också att Jesus Kristus använde en grupp av män som en styrande krets för att ge sin församling på jorden vägledning. Det verkar som om denna styrande krets till att börja med endast utgjordes av de 11 apostlarna. När Petrus sökte få veta vem som enligt Jehovas vilja skulle bli ersättare för Judas Iskariot, citerade han Psalm 109:8 (NW), där det heter: ”Må någon annan ta hans tjänst att öva tillsyn.” I bön till Jehova bad därefter Petrus och hans kamrater att Gud skulle utpeka den man som skulle ”ta den plats i denna tjänst och detta apostlaskap, som Judas avvek ifrån”. Mattias förordnades till att tjäna ”tillsammans med de elva apostlarna”. — Apostlagärningarna 1:20, 24—26.

8. Vilka två tidiga exempel visar hur Kristus använde medlemmar av den synliga styrande kretsen?

⁸ Första gången som vi kan läsa om att de 12 apostlarna tjänstgjorde i denna ”tjänst att öva tillsyn” som en styrande krets var när de förordnade andligen kvalificerade män till att betjäna sina bröder inom den första församlingen. (Apostlagärningarna 6:1—6) Det andra tillfället var när Filippus började predika den Smorde för samariterna. Som ett resultat av detta sände ”apostlarna i Jerusalem” ”i väg Petrus och Johannes till dem”. Det var först när dessa representativa medlemmar av den styrande kretsen hade lagt händerna på samariterna som ”de började få helig ande”. — Apostlagärningarna 8:5, 14—17.

Kristi personliga ledarskap

9. Handlade Kristus alltid genom änglar eller den styrande kretsen?

⁹ Alltifrån början av den kristna församlingen stod således den heliga anden, änglarna och en synlig styrande krets till Kristi förfogande för att han aktivt skulle kunna leda sina lärjungar på jorden. Vid behov ingrep han till och med personligen. Det var till exempel Kristus själv som omvände Saulus från Tarsus. (Apostlagärningarna 9:3—6) Tre dagar senare talade Jesus direkt till ”en viss lärjunge” vid namn Ananias. När Jesus yppade för Ananias vilket trefaldigt uppdrag han hade i tankarna för Saulus, sade han: ”Den mannen är mig ett utvalt kärl till att bära mitt namn till nationerna såväl som till kungar och Israels söner.” (Apostlagärningarna 9:10—15) Kristus kallade Saulus till ett speciellt arbete. Saulus, bättre känd som aposteln Paulus, blev således en apostel, eller en som sänts ut.

10. Hur övervakade Kristus personligen predikoarbetet?

¹⁰ Kristus övervakade personligen predikoarbetet. Det var han som genom den heliga anden, som han hade fått av sin Fader, Jehova, tog initiativet till Paulus’ missionsresor, och han var också personligen intresserad av dessa resor. Vi läser: ”Den heliga anden [sade]: ’Avskilj åt mig Barnabas och Saulus, framför alla andra, för det verk som jag har kallat dem till.’ ... Så gick då dessa män, som blivit utsända av den heliga anden, ner till Seleucia, och därifrån seglade de i väg” på den första missionsresan. (Apostlagärningarna 13:2—4) Den heliga anden, Jehovas verksamma kraft, kunde naturligtvis inte av sig själv vare sig ”säga” något eller ”sända ut” någon. Det var givetvis Kristus, församlingens huvud, som använde anden för att leda saker och ting.

11. Vad hände under Paulus’ andra missionsresa, och hur visar detta tydligt att Jesus använde anden till att leda predikoarbetet?

¹¹ Berättelsen om Paulus’ andra missionsresa visar tydligt Jesu bruk av anden, när han aktivt ledde de första kristna. Efter att på nytt ha besökt församlingarna i Lykaonien (ett område i Mindre Asien), som hade bildats under den första missionsresan, ämnade Paulus och hans reskamrater tydligen styra kosan västerut genom den romerska provinsen Asien. Varför genomförde de då inte sin plan? Därför att ”de av den heliga anden hade förbjudits att tala ordet i provinsen Asien”. (Apostlagärningarna 15:36, 40, 41; 16:1—6) Men vem använde Jehovas heliga ande till att vägleda dem? Den följande versen svarar. Den visar att när de styrde kosan norrut och tänkte predika i Bitynien, så ”tillät Jesu ande dem inte” att göra det. (Apostlagärningarna 16:7) Ja, Jesus Kristus använde den ande som han hade fått av sin Fader till att aktivt vägleda predikoverket. Han och hans Fader, Jehova, ville att de goda nyheterna skulle spridas till Europa, och därför fick Paulus en syn som gick ut på detta. — Apostlagärningarna 16:9, 10.

Kristus stödde den styrande kretsens medlemmar

12, 13. Vad hände vid tiden för Paulus’ första besök i Jerusalem som kristen, vilket visade hur Kristus stödde beslut som hade fattats av de ansvariga bröderna i den staden?

¹² När aposteln Paulus först sökte få kontakt med lärjungarna i Jerusalem, var de förståeligt nog inte benägna att träffa honom. ”Barnabas kom då till hans hjälp och förde honom till apostlarna.” (Apostlagärningarna 9:26, 27) Paulus tillbringade sedan 15 dagar tillsammans med aposteln Petrus. Han träffade också Jesu halvbror Jakob, som då var en av de äldste i församlingen i Jerusalem. (Galaterna 1:18, 19) Senare avsnitt i Apostlagärningarna visar att tillsammans med de 12 apostlarna blev de äldste i Jerusalem en del av den första kristna församlingens styrande krets. — Apostlagärningarna 15:2; 21:18.

¹³ Under sin två veckor långa vistelse i Jerusalem vittnade Paulus för grekisktalande judar, men ”dessa gjorde ansatser att göra av med honom”. Lukas tillägger att ”när bröderna kom underfund med detta, förde de honom ner till Caesarea och skickade i väg honom till Tarsus”. (Apostlagärningarna 9:28—30) Men vem låg bakom detta visa beslut? När Paulus flera år senare berättade om just denna händelse i sitt liv, förklarade han att Jesus hade visat sig för honom och hade gett honom anvisningar om att snabbt lämna Jerusalem. När Paulus gjorde invändningar, tillade Jesus: ”Gå du bara, eftersom jag skall sända ut dig till nationer långt borta.” (Apostlagärningarna 22:17—21) Ja, Kristus följde noggrant det hela från höjden och ingrep både genom de ansvariga bröderna i Jerusalem och genom att tala direkt till Paulus.

14. Vilken jämförelse mellan berättelserna i Apostlagärningarna och Galaterna visar att Kristus ledde saker och ting i samband med den styrande kretsens möte angående omskärelsen?

¹⁴ En uppmärksam läsning av bibeln visar också tydligt att Kristus låg bakom det viktiga möte som den styrande kretsen höll för att avgöra frågan om icke-judiska kristna skulle underkasta sig omskärelse och Mose lag eller inte. Apostlagärningarna förklarar att när denna fråga uppstod, så ”ordnade man [utan tvivel de ansvariga medlemmarna eller äldste i församlingen i Antiokia] så att Paulus och Barnabas och några andra av dem skulle bege sig upp till apostlarna och de äldste i Jerusalem angående denna dispyt”. (Apostlagärningarna 15:1, 2) Men när Paulus berättar om de omständigheter som ledde fram till att han färdades till Jerusalem för att få frågan om omskärelsen löst, förklarar han: ”Jag begav mig dit upp till följd av en uppenbarelse.” (Galaterna 2:1—3; jämför 1:12.) Som församlingens aktiva huvud önskade Kristus att denna viktiga lärofråga skulle avgöras av hela den synliga styrande kretsen. Genom sin heliga ande vägledde han dessa hängivna mäns sinnen, när de fattade sitt beslut. — Apostlagärningarna 15:28, 29.

Ett ovanligt beslut

15, 16. a) Vad begärde den styrande kretsen att Paulus skulle göra efter det att han hade återvänt från sin tredje missionsresa? b) Varför kan dessa anvisningar tyckas vara ovanliga, men varför rättade sig Paulus efter dem? c) Vilken fråga uppstår?

¹⁵ Ett annat intressant exempel på hur Kristus aktivt ledde saker och ting från himmelen är det som hände efter Paulus’ tredje missionsresa. Lukas berättar att när Paulus återvände till Jerusalem, avgav han en fullständig rapport för de medlemmar av den styrande kretsen som var närvarande. Lukas skrev: ”Paulus [gick] in med oss till Jakob; och alla de äldste var där. Och han hälsade på dem och började i detalj berätta om de ting som Gud gjorde bland nationerna genom hans tjänst.” (Apostlagärningarna 21:17—19) Efter att ha lyssnat på Paulus gav den församlade kretsen honom klara och tydliga anvisningar och sade: ”Gör därför detta som vi nu säger dig.” De befallde honom att gå till templet och offentligt visa att han inte hade ”undervisat alla judarna bland nationerna om ett avfall från Mose” eller hade sagt dem att de varken skulle ”omskära sina barn eller vandra enligt de högtidliga sedvänjorna”. — Apostlagärningarna 21:20—24.

¹⁶ Man skulle kanske kunna ifrågasätta visheten i denna anvisning. Som vi redan har sett, så hade Jakob och kanske också andra äldste som var närvarande vid båda tillfällena några år tidigare skickat i väg Paulus från Jerusalem, därför att hans liv var hotat av ”grekisktalande judar”. (Apostlagärningarna 9:29) Trots detta rättade sig Paulus efter befallningen i överensstämmelse med det som han redan hade sagt i 1 Korintierna 9:20. Men likadana orsaker leder till likadana resultat. Judar ”från [den romerska provinsen] Asien” vållade tumult och försökte döda Paulus. Det var endast genom ett snabbt ingripande av romerska soldater som han räddades från att bli lynchad. (Apostlagärningarna 21:26—32) Då ju Kristus är församlingens huvud, varför fick han då den styrande kretsen att begära att Paulus skulle gå in i templet?

17. Hur visade sig detta ovanliga beslut ha gudomlig ledning, och vad visar detta?

¹⁷ Svaret blir uppenbart av det som hände den andra natten efter det att Paulus hade arresterats. Han hade avgett ett fint vittnesbörd för pöbeln som sökte döda honom och följande dag också för Sanhedrin. (Apostlagärningarna 22:1—21; 23:1—6) Han blev nästan lynchad för andra gången. Men den natten visade sig Jesus för honom och sade: ”Var vid gott mod! Ty såsom du har grundligt vittnat i Jerusalem om de ting som gäller mig, så måste du också vittna i Rom.” (Apostlagärningarna 23:11) Kom ihåg det trefaldiga uppdrag som Kristus hade förutsagt för Paulus. (Apostlagärningarna 9:15) Paulus hade burit Kristi namn till ”nationerna” och till ”Israels söner”, men nu var tiden inne för honom att också vittna för ”kungar”. På grund av detta beslut av den styrande kretsen kunde Paulus vittna för de romerska prokuratorerna Felix och Festus, för kung Herodes Agrippa II och till slut också för den romerske kejsaren Nero. (Apostlagärningarna, kapitel 24—26; 27:24) Vem kan betvivla att Kristus låg bakom allt detta?

Kristus leder fortfarande aktivt sin församling

18. Vad förklarade Jesus Kristus innan han for upp till himmelen?

¹⁸ Innan Jesus Kristus lämnade sina lärjungar och for upp till sin Faders högra sida, sade han: ”Gå därför och gör lärjungar av människor av alla nationerna, döp dem i Faderns och Sonens och den heliga andens namn och lär dem att hålla allt som jag har befallt er. Och se, jag är med er alla dagar intill avslutningen på tingens ordning.” — Matteus 28:18—20.

19. Hur utövade Kristus sin gudagivna myndighet under det första århundradet, och vad skall vi behandla i följande artikel?

¹⁹ Apostlagärningarna, som berättar om de första åren av kristendomens historia, visar utom allt tvivel att Kristus använde sin myndighet genom att aktivt leda sin församling på jorden. Han gjorde detta genom sin heliga ande, änglarna och den styrande kretsen som bestod av de 12 apostlarna och de äldste från församlingen i Jerusalem. Jesus förklarade att han skulle vara med sina lärjungar ända fram till avslutningen på tingens ordning, där vi nu är. I den följande artikeln skall vi se hur han fortfarande är det aktiva huvudet för den kristna församlingen och hur han nu leder sina ”får”.

Kristi aktiva ledarskap i våra dagar

”Jag är med er alla dagar intill avslutningen på tingens ordning.” — MATTEUS 28:20.

1. På vad sätt anförtrodde Kristus sina ”tillhörigheter” åt sina lärjungar?

NÄR Kristus år 33 v.t. stod i begrepp att lämna sina lärjungar och återvända till himmelen, ”anförtrodde” han ”sina tillhörigheter åt dem”. Detta innebar att de skulle vara ”sändebud på Kristi vägnar” och fortsätta det predikoarbete som han hade påbörjat och utvidga det till ”jordens mest avlägsna del”. Innan han lämnade dem hade han befallt dem att göra ”lärjungar av människor av alla nationerna”. Har vi bevis för att han uppmärksamt iakttog hur de utförde detta uppdrag? Ja, det har vi verkligen! — Matteus 25:14; 2 Korintierna 5:20; Apostlagärningarna 1:8; Matteus 28:19.

2. Vad visar att Kristus noggrant följde församlingarnas verksamhet under det första århundradet?

² Mer än 60 år efter det att Kristus for upp till himmelen visade han att han med spänd uppmärksamhet hade följt de kristna församlingarnas verksamhet på jorden. I den uppenbarelse som gavs åt aposteln Johannes — en medlem av den styrande kretsen under det första århundradet — skickade Jesus Kristus budskap till sju församlingar belägna i Mindre Asien. Till fem av dem sade han: ”Jag känner dina gärningar.” Och han visade att han också var väl förtrogen med det som hände i de två andra församlingarna, Smyrna och Pergamus. Han gav varje församling speciell uppmuntran och speciella råd. Det kunde inte råda något tvivel i deras sinnen om vem som var deras aktive ledare. — Uppenbarelseboken 1:11; 2:1—3:22.

3. Till vilka var de sju budskapen i själva verket riktade, och vad är det som bevisar detta?

³ Dessa sju budskap var faktiskt inte begränsade till att bara gälla de sju församlingarna i Asien. De fina råd och varningar som de innehöll var tillämpliga på alla församlingar, från det första århundradet och fram till ”Herrens dag”, där vi nu är.a Kristi ögon, som liknas vid ”en eldslåga”, har hela tiden gett akt på vad som har hänt inom ”alla församlingarna”. — Uppenbarelseboken 1:10; 2:18, 23.

Herren och hans slav

4. Hur reste Kristus ”utomlands” och kom sedan tillbaka ”efter en lång tid”?

⁴ Efter att ha liknat sig själv vid en man som var ”beredd att resa utomlands” och som ”kallade till sig sina slavar och anförtrodde sina tillhörigheter åt dem” tillade Kristus: ”Efter en lång tid kom de där slavarnas herre och gjorde upp räkenskaperna med dem.” (Matteus 25:14, 19) År 33 v.t. ”begav sig” Kristus ”till himmelen”, där han satte sig ”på Guds högra sida”. (1 Petrus 3:22) ”Efter en lång tid”, eller omedelbart efter det att han blivit uppsatt på tronen år 1914, började Kristus dra ”kuvande fram” mitt ibland sina ”fiender” genom att slunga ner Satan och hans demoner till jorden. (Psalm 110:1, 2, NW; Uppenbarelseboken 12:7—9) Därefter vände han sin uppmärksamhet till sina slavar. Tiden var nu inne för att göra upp räkenskaperna med dem. Han var nu mer än någonsin deras aktive ledare.

5. När kom räkenskapens tid, och hur belönades de trogna?

⁵ Guds folks nutida historia visar att denna räkenskapens tid kom åren 1918 och 1919. Liknelsen om talenterna belyser hur Herren skulle göra upp räkenskaperna med kvarlevan av sina smorda slavar. ”Var och en” av dem måste efter sin ”egen förmåga” eller sina egna andliga förutsättningar personligen svara för det sätt varpå han hade använt hans tillhörigheter. De som hade varit produktiva fick gå in i sin Herres glädje, och han sade till var och en av dessa: ”Du har varit trogen då du var satt över några få ting. Jag skall sätta dig över många ting.” — Matteus 25:15, 20—23.

6. Vad utgjorde sådana trogna smorda kristna kollektivt, och vad anförtrodde deras Herre i deras vård?

⁶ Sådana enskilda kristna befanns vara trogna sändebud för den nu regerande kungen, och de var villiga att göra lärjungar åt sin Herre. De befanns kollektivt vara den ”slav” om vilken deras Herre hade sagt: ”Vem är i själva verket den trogne och omdömesgille slaven, som hans herre har satt över sitt tjänstefolk till att ge dem deras mat i rätt tid? Lycklig är den slaven, om hans herre vid sin ankomst finner honom i färd med att göra så. Jag säger er i sanning: Han skall sätta honom över alla sina tillhörigheter.” — Matteus 24:45—47.

7. a) Hur har Kristi ”tillhörigheter” ökat sedan år 1914? b) Vad visar att Kristus också är den aktive ledaren för de ”andra fåren”?

⁷ Kristi ”tillhörigheter” har blivit fler sedan år 1914. Han har blivit beklädd med ”kunglig makt”, vilket innebär ökad myndighet och större ansvar. (Lukas 19:11, 12) Han började först att församla de återstående av ”rikets söner”, de 144.000 smorda kristna, som är köpta ”från människorna” till att bli kungar och präster tillsammans med honom i himmelen. (Matteus 13:38; Uppenbarelseboken 14:1—4; 5:9, 10) Som historien visar har han därefter — sedan år 1935 — församlat en ”stor skara” av ”andra får”, om vilka han sade: ”Också dem måste jag föra in.” (Uppenbarelseboken 7:9, 10; Johannes 10:16) Ja, det är han som för in dessa ”får”, och han blir deras verksamme ledare. Det är intressant att lägga märke till att den grekiska texten ordagrant betyder: ”Och dem är det nödvändigt [för] mig att leda.” Hur leder han då aktivt alla sina ”får” i våra dagar?

Tillsyningsmän i Kristi högra hand

8, 9. a) Vilken syn fick aposteln Johannes? b) Vad utgjorde de sju lampställen och de sju stjärnorna en bild av?

⁸ Aposteln Johannes, en medlem av den första kristna församlingens styrande krets, fick en syn i vilken han såg ”sju gyllene lampställ och mitt ibland lampställen någon lik en människoson. ... Och han hade i sin högra hand sju stjärnor.” Jesus Kristus förklarade följande för Johannes: ”Vad beträffar den heliga hemligheten med de sju stjärnorna som du såg på min högra hand, och med de sju gyllene lampställen: De sju stjärnorna betyder de sju församlingarnas änglar, och de sju lampställen betyder sju församlingar.” — Uppenbarelseboken 1:12—20.

⁹ I en kommentar om detta skriftställe heter det i boken ”Då är Guds hemlighet fullbordad”: ”Är sådana ’änglar’ osynliga? Nej. Aposteln Johannes fick hela uppenbarelsen av Jesus Kristus genom en himmelsk ängel, och det skulle ha varit ologiskt av Johannes att skriva tillbaka till änglar i himmelen, i det osynliga. De behöver inte sändebreven eller budskapen som skrevs till de sju församlingarna i Asien. Grundbetydelsen av titeln ’ängel’ är ’budbärare; sändebud’. ... Eftersom dessa sju symboliska stjärnor är synliga i Jesu högra hand, är de i hans vård och under hans uppsikt och ledning, i det att hans maktutövande ’högra hand’ är i stånd att leda och skydda dem. ... Eftersom de ’sju ljusstakarna’ på ’Herrens dag’ i synen motsvarade alla församlingarna av sanna kristna på denna nuvarande, verkliga ’Herrens dag’, som började 1914 v.t., är de ’sju stjärnorna’ följaktligen en bild av alla de av anden pånyttfödda, smorda, änglalika tillsyningsmännen i sådana församlingar i våra dagar.”b — Sidorna 100—102.

10. Vilka utökade ”tillhörigheter” har anförtrotts i slavens vård?

¹⁰ Dessa smorda tillsyningsmän i Kristi högra hand är alla en del av den kollektive ”slav” som han har satt ”över alla sina tillhörigheter”. Eftersom slavens Herre själv har blivit beklädd med större ansvar sedan år 1914, så måste ”alla” hans ”tillhörigheter” nu inbegripa fler ting för slaven än i det flydda. Kvarlevans medlemmar är nu som ”sändebud på Kristi vägnar” först och främst sändebud för en regerande kung som härskar över ett upprättat rike. (2 Korintierna 5:20) De har fått ansvaret för alla de andliga tingen som tillhör Herren på jorden. De måste tjäna i uppfyllelse av de profetior som är tillämpliga sedan Riket upprättades. Detta inbegriper att predika ”dessa goda nyheter om riket ... på hela den bebodda jorden till ett vittnesbörd för alla nationerna”. (Matteus 24:14) De måste mer än någonsin fortsätta att göra ”lärjungar av människor av alla nationerna” och på så sätt församla den ”stora skaran” som inte går att räkna. (Matteus 28:19, 20; Uppenbarelseboken 7:9) Ja, dessa — ”alla nationers önskvärda ting” (NW) — är en del av Kristi utökade ”tillhörigheter” på jorden. — Haggai 2:8.

11. a) Vad blir nödvändigt genom dessa utökade ”tillhörigheter”? b) Vem leder verket, och hur?

¹¹ Allt detta innebär mer arbete för den kollektive ”slaven”, ett större verksamhetsfält som omfattar bokstavligen talat ”hela den bebodda jorden”. Det behövs också större huvudkontor och avdelningskontor för att övervaka arbetet och för att trycka och distribuera litteratur för predikandet och för personligt studium. Precis som under det första århundradet utförs detta arbete under det aktiva ledarskapet av Jesus Kristus, som symboliskt talat är ”mitt ibland lampställen” eller församlingarna. Han leder dem genom smorda tillsyningsmän, vilka han symboliskt talat håller ”i sin högra hand”. (Uppenbarelseboken 1:13, 16) Precis som under den första kristna tiden utgör nu en grupp av dessa smorda tillsyningsmän den synliga styrande kretsen för Kristi församling på jorden. Hans ”högra hand” av tillämpad makt leder dessa trogna män, när de övervakar Rikets verk.

Genom helig ande

12, 13. a) Vilken fråga uppstår med tanke på den stora tillväxten? b) Hur använder Kristus anden till att fylla behovet av tillsyningsmän bland sina lärjungar på jorden?

¹² Med tanke på att de ”andra fåren” nu uppgår till över tre miljoner och är organiserade i omkring 52.000 församlingar är det uppenbart att den smorda kvarlevan behöver hjälp med att ta hand om Herrens jordiska tillhörigheter. Det är nu mindre än 9.000 som tar del av emblemen vid Åminnelsen, och många av dessa är systrar, så det finns inte ens en smord tillsyningsman per församling. Innebär då detta att Jesus Kristus inte har ansvaret för de församlingar där det inte finns någon av anden pånyttfödd ”ängel” eller ”stjärna”?

¹³ Nej, inte alls! Som vi har sett i den föregående artikeln, så ledde Kristus under det första århundradet aktivt sin församling genom den heliga anden. Nu använder han den styrande kretsens av anden pånyttfödda medlemmar till att förordna tillsyningsmän som valts ut bland de ”andra fåren”. Dessa måste uppfylla samma krav som de smorda äldste, och de kraven finns angivna i sådana skriftställen som 1 Timoteus 3:1—7 och Titus 1:5—9. Dessa bibliska kvalifikationer skrevs under den heliga andens vägledning. Rekommendationer och förordnanden görs efter bön och under den heliga andens vägledning. Följande råd av Paulus gäller i lika hög grad sådana icke smorda äldste: ”Ge akt på er själva och på hela den hjord, inom vilken den heliga anden har satt er till tillsyningsmän.” — Apostlagärningarna 20:28.

14. a) Hur uppfylls redan profetian i Jesaja 32:1, 2? b) Hur måste alla äldste underordna sig Kristi ”högra hand”?

¹⁴ I tiotusentals församlingar använder således den rättfärdige regerande kungen, Jesus Kristus, ”andra får” som ”furstar” för att skydda hans ”får” mot andlig vind, piskande andligt regn och andlig torka. (Jesaja 32:1, 2, NW) Likt David i forntiden ber äldste, antingen de är av de smorda eller av de ”andra fåren”, Jehova om följande: ”Din ande är god; må den leda mig i rättrådighetens land.” (Psalm 143:10, NW) Och Jehova hör deras bön. Genom sin Son ger han dem av sin ande, och Jesus använder detta redskap aktivt för att leda sina lärjungar på jorden. Alla äldste måste naturligtvis underordna sig Kristi ”högra hand” av kontroll, överinseende och ledning, som han utövar genom anden och de av anden pånyttfödda medlemmarna av den styrande kretsen.

Genom änglar

15. Vilket annat redskap har Kristus till sitt förfogande för att aktivt leda sina lärjungar på jorden?

¹⁵ I föregående artikel nämndes det att änglar användes under det första århundradet till att vägleda och befria kristna och till att hjälpa dem i deras predikoarbete. Skulle det vara logiskt att tänka att vår regerande kung, Jesus Kristus, inte längre använder änglar, när det gäller att aktivt leda sina lärjungar i våra dagar? Detta skulle inte bara vara ologiskt, utan det skulle också vara oskriftenligt.

16, 17. Vad har vi för bevis för att Kristus använder änglar till att skörda ”rikets söner” och församla de ”andra fåren”?

¹⁶ Enligt Jesu liknelse om vetet och ogräset skulle skördetiden komma vid ”avslutningen på tingens ordning”, vilken började år 1914. Under skörden skulle ”rikets söner” skiljas från ”den ondes söner”. Vilka skulle då Herren använda till att utföra skördearbetet? ”Skördefolket är änglar.” Kristus tillade: ”Människosonen skall sända ut sina änglar, och de skall samla ihop ut ur hans rike alla de ting som orsakar fall och dem som övar laglöshet.” (Matteus 13:37—41) Kristus använder änglar till att skydda sina bröder på jorden.

¹⁷ Men hur är det då med de ”andra fåren”? Använder Kristus änglar till att församla också dem? Förvisso! I hans liknelse om fåren och getterna heter det: ”När Människosonen kommer i sin härlighet och alla änglarna med honom, då skall han sätta sig på sin härliga tron. Och alla nationerna skall samlas inför honom, och han skall skilja människor från varandra, alldeles som en herde skiljer fåren från getterna.” (Matteus 25:31, 32) Kristus använder sina änglar i detta skiljande verk. Precis som en ängel ledde Filippus’ steg till den etiopiske eunucken, finns det i våra dagar överflödande bevis för att Kristus använder sina änglar till att leda sina vittnens steg till fårlika personer. Många människor har intygat att de har bett om hjälp strax innan ett vittne har knackat på deras dörr. — Apostlagärningarna 8:26, 27.

Att fullständigt lita på Kristi ledning

18, 19. Vad är vi övertygade om med tanke på vad som hände under det första århundradet?

¹⁸ Under det första århundradet tillät inte alltid omständigheterna att Kristus använde den styrande kretsen i Jerusalem till att lösa ett visst problem. När Paulus var isolerad uppe i norra Mindre Asien och behövde veta vilket distrikt han därefter skulle öppna, så handlade Kristus genom anden. (Apostlagärningarna 16:6—10) I våra dagar är Jehovas vittnen övertygade om att alla deras bröder som på grund av förföljelse blir tillfälligt isolerade från den styrande kretsen fortfarande, genom anden och genom änglarnas stöd, står under Kristi aktiva ledarskap.

¹⁹ Under den första kristna församlingens tid var det kanske ibland svårt att förstå vissa beslut som fattades av den styrande kretsen. Detta var utan tvivel fallet, när Paulus skickades tillbaka till Tarsus eller när han skickades till templet efter sin tredje missionsresa. (Apostlagärningarna 9:30; 21:23—25) Och ändå var det faktiskt Kristus som låg bakom dessa beslut. (Apostlagärningarna 22:17—21; 23:11) Vi kan vara övertygade om att vad det än är som Kristus i våra dagar tillåter hända bland sina lärjungar på jorden, så ligger det något upphöjt syfte bakom, precis som det gjorde under det första århundradet.

20. Vad är vi övertygade om, och vad är vår fasta föresats?

²⁰ Vi är således, när vi läser i bibeln att Kristus ”är huvudet för kroppen, församlingen”, övertygade om att han inte är huvudet bara till namnet. (Kolosserna 1:18) Vi vet av erfarenhet att han är ett verkligt, aktivt huvud. När vi läser Apostlagärningarna och ser hur Kristus ledde saker och ting bland de första kristna, kan vi lägga märke till att han använder samma metoder i våra dagar. Vi ser bevis på hur Kristus använder den heliga anden, änglarna och ”den trogne och omdömesgille slaven” och dess styrande krets till att förordna andligen kvalificerade äldste. Vi litar på att Kristus aktivt vägleder saker och ting, och vi är beslutna att fortsätta att tala ”sanningen” och genom kärlek växa upp ”i alla avseenden till honom som är huvudet, Kristus”. — Efesierna 4:15.

[Fotnoter]