De kristnas syn på frihet
DE KRISTNA är emot den form av ”frigörelse” som förkastar tillbörligt utövad myndighet. Varför? Därför att den i själva verket inte leder till frihet — utan till slaveri. Ett enkelt exempel kan illustrera detta.
En ung person irriterar sig på sina föräldrars myndighet, då de förbjuder honom att röka och att dricka alkoholhaltiga drycker. Han inser inte att det är till hans eget bästa att de utövar denna myndighet, och därför längtar han efter frihet. När han har blivit vuxen och flyttat hemifrån, får han äntligen den frihet som han så länge önskat sig. Men många år senare, när han blivit kedjerökare och på gränsen till alkoholist, talar hans läkare om för honom att han av hälsoskäl måste sluta upp både med att röka och med att dricka. Han finner detta mycket svårt. Hans frihet har lett till missbruk, till förslavning.
Frihet med avseende på absolut myndighet
Guds myndighet är absolut och grundar sig på det faktum att han är Skaparen. Detta innebär att han har rätt att fastställa för sina skapelser vad som är ett tillbörligt uppförande, vad som är rätt och vad som är orätt. Dessa normer, som upprättats till mänsklighetens bästa, finns tydligt angivna i bibeln. ”Bli inte vilseledda”, sägs det. ”Varken otuktsmän eller avgudadyrkare eller äktenskapsbrytare, eller män som hålls för onaturliga syften eller män som ligger med män, eller tjuvar eller giriga eller drinkare eller smädare eller utpressare skall ärva Guds rike.” — 1 Korintierna 6:9, 10.
Det är i synnerhet under vårt världsligt visa, sofistikerade tjugonde århundrade som människan har försökt göra sig fri från sådana moraliska riktlinjer. Men trots sin så kallade frihet kan hon inte slippa ifrån konsekvenserna av att utöva det som Gud betraktar som synd. I stället för att vara fria har sådana personer blivit slavar under sina egna begär, lustar och passioner, som Jesus tydligt visade, då han sade: ”Varje utövare av synd är en syndens slav.” — Johannes 8:34; se också Romarna 6:16.
Frihet med avseende på relativ myndighet
Regeringstjänstemän har rätt att utöva myndighet inom staten, föräldrar inom familjen, lärare inom skolan och kristna äldste inom församlingen. Denna myndighet är naturligtvis endast relativ. Jehovas absoluta myndighet, som påbjuder att hans tjänare skall läsa hans ord och församlas med medkristna, har till exempel företräde framför den relativa myndighet som utövas av en äkta man, som kanske kräver att hans hustru inte skall göra något av detta. — Apostlagärningarna 5:29.
De kristna erkänner emellertid statens relativa myndighet och kan därför inte ta del i frihetsrörelser som syftar till att omstörta denna myndighet. De kan inte rättfärdiga passivt motstånd bara därför att de ogillar regeringens politik, och de kan inte heller uppmuntra till skattevägran som ett sätt att protestera mot vissa politiska program. ”Den som motstår myndigheten [har] tagit ståndpunkt emot Guds anordning”, sade aposteln Paulus och tillade: ”De som har tagit ståndpunkt emot den skall få dom över sig.” — Romarna 13:1—4.
Men hur är det om en regeringstjänsteman är orättvis och missbrukar sin myndighet? Om han diskriminerar vissa individer eller impopulära minoritetsgrupper? Bibelns råd lyder: ”Om du ser att den fattige förtrycks, och att rätt och rättfärdighet våldförs i landet, så förundra dig inte över det, ty på den höge vaktar en högre.” (Predikaren 5:7) Det kanske är möjligt att vädja till en högre instans eller domstol. Men även om rättvisa inte kan skipas på det sättet, kan Jehovas tjänare förtrösta på att hans ”ögon sveper över hela jorden, för att han med sin kraft skall bistå dem som med sina hjärtan hänger sig åt honom”. — 2 Krönikeboken 16:9.
En liknande situation råder inom familjen. Om äkta män eller fäder skulle missbruka sin myndighet, kan vi vara förvissade om att Gud så småningom kommer att rätta till förhållandena, eftersom han inte kommer att tolerera några orättvisor i sin rättfärdiga nya ordning, som snart är här. Under tiden fortsätter kristna kvinnor och barn att respektera den kristna principen om ledarskap, även om detta ibland missbrukas. De inser att avsikten inte är att förringa dem utan att åstadkomma frid och endräkt både inom familjen och inom den kristna församlingen. — 1 Korintierna 11:3.
”Frihet” med avseende på myndighet inom församlingen
Beträffande ledarskap inom den kristna församlingen sägs det i Guds ord: ”Var lydiga mot dem som har ledningen bland er och var fogliga, ty de vakar ständigt över era själar såsom de som skall avlägga räkenskap.” (Hebréerna 13:17) De äldstes myndighet är visserligen relativ, men deras bemyndigande kommer från Gud genom hans heliga ande. Det har således förlänats dem på ett mer direkt sätt än den relativa myndighet som anförtrotts åt till exempel regeringstjänstemän. — Apostlagärningarna 20:28.
Somliga har ansett att de förordningar och föreskrifter som utfärdats av Guds synliga organisation är alltför restriktiva, inte ger tillräckligt utrymme för den personliga friheten. Detta har gjort att de inte längre vill vara förbundna med Jehovas vittnen; de är inte längre villiga att underordna sig dem som vakar över deras själar. Även om sådana personer kanske anser sig vara fria, har deras ”frihet” i själva verket lett till att de ännu en gång blivit slavar under falska religiösa trosuppfattningar och sedvänjor.
Sanna kristna visar respekt för myndighet, både Guds absoluta myndighet och människors relativa myndighet. Denna tillbörliga syn på myndighet hindrar dem att missbruka den kristna frihet som kunskapen om sanningen har gett dem.
[Infälld text på sidan 6]
Guds myndighet är absolut och grundar sig på det faktum att han är Skaparen
[Infälld text på sidan 6]
De kristna sätter sig inte upp emot staten på grund av förehavanden för vilka den kommer att få stå till svars inför Gud
[Infälld text på sidan 7]
Sanna krisna visar respekt för myndighet, både Guds absoluta myndighet och människors relativa myndighet
[Bilder på sidan 7]
Att ge de världsliga myndigheterna det som med rätta tillkommer dem
Att erkänna den relativa myndigheten inom församlingen
Att erkänna Jehova Guds suveräna myndighet