Huvudbonader och kvinnans underordnande. Bland Guds tjänare har detta att täcka huvudet även en andlig innebörd i samband med ledarskap och underordnande. Aposteln Paulus lägger fram den gudagivna principen om ledarskap i den kristna församlingen när han säger: ”Varje mans huvud är Kristus; och en kvinnas huvud är mannen; och Kristi huvud är Gud.” (1Kor 11:3) Paulus framhåller att en kvinna som ber eller profeterar i församlingen bör täcka huvudet. Huvudbeklädnaden tjänar då som ”ett myndighetstecken”, ett tecken på att hon erkänner mannens ledarskap och underordnar sig teokratisk myndighet. (1Kor 11:4–6, 10)

Mannen skapades först, före kvinnan; kvinnan är ”av mannen” och skapades ”för mannens skull”. Hennes egenskaper är ett uttryck för mannens ära och värdighet, precis som mannens egenskaper återspeglar Guds ära och värdighet. Den kristna kvinnan bör därför med glädje visa att hon erkänner sin underordnade ställning genom att vara blygsam och underordna sig, och hon bör vara villig att bära någon form av huvudbonad som tecken på detta. Hon bör inte försöka tillskansa sig mannens plats utan i stället understödja hans ledarskap. (1Kor 11:4, 7–10)

Paulus riktar uppmärksamheten på att kvinnorna i den församling han skrev till av naturen hade långt hår och framhåller att detta var som en ständig gudagiven påminnelse om att kvinnan av naturen är underordnad mannen. När en kvinna utför uppgifter i den kristna församlingen som normalt sköts av en man, bör hon därför visa att hon erkänner detta genom att ha något på huvudet, förutom sitt hår. Därigenom visar hon att hon erkänner den gudagivna principen om ledarskap