Religionens framtid mot bakgrund av dess förflutna

Del 24: Nu och för evigt — Den sanna religionens eviga förtjänster

”En religion, som är i himmelsk sanning klädd, den blir beundrad närhelst den blir sedd.” — William Cowper, engelsk skald som levde på 1700-talet

DET finns ingenting som är värt att beundra hos den falska religionen. Den har åsamkat mänskligheten sex tusen år av sorger och lidanden. Dess lögnaktiga, vilseledande, svekfulla och förhatliga vägar har gjort den motbjudande i både Guds och människors ögon. Den är ingalunda klädd i ”himmelsk sanning”, utan är i stället motsatsen till allt vad sanning och dygd heter.

Snart kommer Guds exekutionsstyrkor att utan omsvep störta den falska religionen i den eviga förintelsens avgrund. Kort därefter kommer resten av Satans system att gå samma väg. Men den sanna religionen och alla som utövar den kommer att leva vidare. Vilken glädje kommer det inte att bli att få se dess eviga förtjänster stråla på ett sätt som vi i dag knappast kan göra oss en föreställning om!

Vilka är dess förtjänster?

Den sanna religionen har många förtjänster. Vi kan här bara ta upp några få av dem. Varför inte ta dig tid att slå upp de anförda skriftställena, som visar att dessa eviga förtjänster är förankrade i bibeln?

Några av den sanna religionens eviga förtjänster är:

▪ Den grundar sig på sanningen om en ofelbar Gud, som bär namnet Jehova och som vi obetingat kan lita på. — Psalm 83:19, NW; Jesaja 55:10, 11.

▪ Den är tillgänglig för alla som har ett ödmjukt hjärta och är inte reserverad för personer med överlägsen intelligens. — Matteus 11:25; 1 Korintierna 1:26—28.

▪ Den har inte anseende till ras, social ställning eller ekonomisk situation. — Apostlagärningarna 10:34, 35; 17:24—27.

▪ Den ger ett välgrundat hopp om liv i en fredlig och trygg värld utan sorg, sjukdom, fattigdom och död. — Jesaja 32:18; Uppenbarelseboken 21:3, 4.

▪ Den utgör en organisatorisk ram, inom vilken medlemmarna kan leva som ett världsomfattande, lojalt brödraskap, förenade i samma lära, uppförande och ande. — Psalm 133:1; Johannes 13:35.

▪ Den ger alla människor — män, kvinnor och barn — en möjlighet att ta aktiv del i Guds verk och därigenom få ett meningsfullt liv. — 1 Korintierna 15:58; Hebréerna 13:15, 16.

▪ Den varnar oss för dolda faror och lär oss att leva på ett sätt som är till vårt eget bästa. — Ordspråksboken 4:10—13; Jesaja 48:17, 18.

Varför kan det då sägas att dessa förtjänster är eviga? Helt enkelt därför att de kommer att vara lika länge som den sanna religionen själv — det vill säga för evigt.

Kunskapsluckor kommer att fyllas

Man kan säga att döden är en av sanningens största fiender, eftersom människor ofta tar med sig sådana upplysningar i graven som ingen annan känner till. Också när det gäller relativt sentida händelser — till exempel mordet på den amerikanske presidenten J. F. Kennedy år 1963 — är det exakta händelseförloppet fortfarande föremål för debatt. Vad hände i verkligheten? Är det egentligen någon som vet det? Många av dem som kanske skulle ha vetat är inte längre i livet. Och om det förhåller sig så med en händelse som ligger bara 26 år tillbaka i tiden, vad skall man då säga om händelser som ägde rum för hundratals eller rentav tusentals år sedan?

Dessutom är historiker bara människor. De har begränsad kunskap och är behäftade med personliga fel och brister och kanske också fördomar som kan påverka deras arbete. Vill man vara objektiv bör man därför undvika att vara dogmatisk i fråga om sådant som inte har stöd i Guds auktoritativa, inspirerade ord.

Att skriva religionshistoria är förbundet med liknande problem, eftersom experterna har skilda uppfattningar om många frågor. I serien ”Religionens framtid mot bakgrund av dess förflutna” har Vakna! försökt lägga fram väldokumenterade fakta, men det måste medges att det för närvarande finns saker och ting som vi helt enkelt inte vet. Ett sådant exempel är: I vilken utsträckning höll egentligen de till bekännelsen kristna grupper som uppstod under och efter medeltidens mörka århundraden fast vid den sanna kristendomen?

A. M. Renwick, professor i kyrkohistoria, säger beträffande dessa grupper: ”Mycken historieforskning återstår ännu innan vi kan fastställa den sanna bilden av dessa talrika samfund och deras teologiska ståndpunkt.” Renwick fortsätter: ”Tidigare har historikerna i alltför hög grad satt sin lit till uttalanden av dissentergruppernas fiender i sin bedömning av deras lära och moral.” Att i alltför hög grad sätta sin lit till uttalanden av deras vänner skulle naturligtvis också kunna leda till en skev bedömning. Så även om historikerna lade ner stor forskarmöda inom detta område, skulle det förmodligen fortfarande finnas många obesvarade frågor.

Hur är det då med bibeln? Den innehåller ju en hel del religionshistoria, och eftersom den är inspirerad av Gud, kan man lita på allt den säger. Men den har mycket lite att säga om alla de olika former av falsk religion som har existerat under historiens lopp. Och det är inte så underligt, eftersom den tillkommit för att tjäna som lärobok för den sanna religionen och inte för den falska.

Men inte ens när det gäller den sanna religionen tillhandahåller bibeln alla fakta. Den ger oss tillräckligt mycket information för att vi skall kunna identifiera den sanna religionen på ett tillförlitligt sätt, men ibland utelämnar den vissa detaljer. Även om det kanske skulle vara fascinerande och intressant att få reda på dessa detaljer, är de inte av vital betydelse för oss just nu.

Bibeln har också vissa tidsmässiga luckor. Den nämner till exempel ingenting om det som hände under de 400 år som förflöt mellan fullbordandet av de hebreiska skrifterna, den del av bibeln som vanligtvis brukar kallas Gamla testamentet, och Jesu framträdande. Och sedan hela bibeln fullbordades har närmare 1.900 år förflutit.

Under denna långa tid har vi således ingen inspirerad redogörelse för kristendomens historia. Det är därför vi har så bristfällig kunskap om vissa till bekännelsen kristna grupper, vilket professor Renwick påminde om. Det är dock tydligt att det funnits åtminstone några individer under århundradenas lopp som troget hållit fast vid urkristendomens läror. Det finns emellertid en hel del frågetecken när det gäller vissa individers motiv och uppriktighet i gångna tider. Hur förhöll det sig till exempel med reformationens ledare eller med sådana män som Konfucius och Muhammed? Även om de nuvarande religionssystemen kan bli föremål för en korrekt bedömning på grundval av den frukt de frambringar, kan enskilda individer vanligtvis inte bli det — i synnerhet inte om de är döda sedan många år.

Men om det i Guds nya värld skulle vara Skaparens vilja att skriva nya historieböcker — inbegripet sådana om religionshistoria — kan detta bli möjligt. En annan av den sanna religionens förtjänster är nämligen det säkra hoppet om att de döda kommer att uppväckas. — Johannes 5:28, 29; Apostlagärningarna 24:15.

Föreställ dig vilken glädje det kommer att bli att få tillförlitliga svar på våra frågor, när vi kan tala med återuppväckta människor som själva var med om de händelser som vi läser om i historieböckerna! Tänk att kunna få reda på alla detaljer, till exempel namnet på den farao som dog i Röda havet och som fick uppleva de plågor som drabbade Egypten!

Om en sådan redogörelse en dag kommer att skrivas, kommer detta att ske för att förhärliga och för evigt rättfärdiga den sanna religionens upphovsman, Jehova Gud. Den saken råder det inget tvivel om. Frågan är emellertid: Kommer du att vara där, så att du får tillfälle att läsa det?

Det räcker inte med beundran

Den sanna religionens eviga förtjänster är inte alltid så lätta att urskilja som Cowpers ord i inledningen av denna artikel tycks ge vid handen. Det första numret av tidskriften Zion’s Watch Tower and Herald of Christ’s Presence (Zions Vakt-Torn och Förkunnare af Kristi närvaro) gjorde därför följande iakttagelse för 110 år sedan: ”Lik en anspråkslös liten blomma i livets öken är sanningen omgiven och nära nog kvävd av villfarelsens ymnigt växande ogräs. Om du vill finna den, måste du vara ständigt spanande. Om du vill se dess förtjänster, måste du fösa undan villfarelsens ogräs och trångsynthetens törnsnår. Om du vill äga den, måste du böja dig för att få den fatt.”

Vi hoppas att artikelserien ”Religionens framtid mot bakgrund av dess förflutna” har hjälpt våra läsare att ”fösa undan villfarelsens ogräs och trångsynthetens törnsnår”, så att de mera helt och fullt kan uppskatta den sanna religionens eviga förtjänster.

Men det räcker inte med uppskattning. Som det så träffande uttrycks i ett kinesiskt ordspråk: ”Undervisning som når öronen men inte hjärtat är som en middag man äter i en dröm.” Om vi personligen skall kunna få gagn av den sanna religionens eviga förtjänster — och inte bara drömma om dem — är det livsviktigt att det vi lär oss når vårt hjärta och inte bara våra öron.

Läs noga igenom rutan med rubriken ”Hur du kan avgöra om din religion är sann eller falsk”. Fråga sedan dig själv: Kan jag nu, med avseende på den falska religionens världsvälde, instämma i Voltaires ord, när han kallade religionen för ”mänsklighetens fiende”? Har denna inblick i religionens historia hjälpt mig att identifiera den sanna religionen, och vet jag var den står att finna i denna sena tid i mänsklighetens historia? Om så är, vill jag då efterlikna den person om vilken den franske 1700-talsförfattaren Joseph Joubert sade att han i religionen ”finner ... sin glädje och sin plikt”?

Må alla som svarar ja på ovanstående frågor fortsätta att dra nytta av att läsa Vakna! och andra av Sällskapet Vakttornets publikationer. Vi uppmanar dig att följa det visa råd som gavs i det ovan nämnda numret av Zion’s Watch Tower: ”Nöj dig inte med ett av sanningens blomster. Hade det räckt med ett, skulle det inte ha funnits fler. Fortsätt att söka, fortsätt att samla fler.”

Ja, fortsätt att samla, fortsätt att söka fler av den sanna religionens eviga förtjänster!

[Ruta på sidan 18]

Hur du kan avgöra om din religion är sann eller falsk

▪ Sann religion uppammar hos sina tillbedjare ett obrytbart band av kärlek och endräkt som inte påverkas av nationella gränser. (Johannes 13:35) Falsk religion uppammar inte sådan kärlek. Dess medlemmar efterliknar i stället Kain genom att gå ut i krig och döda sina trosbröder av annan nationalitet. — 1 Johannes 3:10—12.

▪ Sann religion håller sig borta från världslig politik och förlitar sig på att Skaparen skall lösa världens problem genom sitt rike. Falsk religion följer det exempel som Nimrod gav när han byggde Babels torn. Den engagerar sig i politik, förlitar sig på politiska gudar och blandar sig i deras angelägenheter, och på så sätt lägger den grunden till sin egen tillintetgörelse. — Daniel 2:44; Johannes 18:36; Jakob 1:27.

▪ Sann religion erkänner Jehova som den sanne Guden, den ende som kan befria människor från allt som tynger dem. Falsk religion, till exempel den som utövades i det forntida Egypten och Grekland, uppmanar människor att tillbe en mängd hjälplösa, mytiska gudar utan några som helst förtjänster. — Jesaja 42:5, NW; 1 Korintierna 8:5, 6.

▪ Sann religion utlovar evigt liv på jorden under lyckliga förhållanden. Falsk religion — till exempel buddismen — betraktar livet på jorden som något obehagligt, något som människor behöver bli befriade från i en osäker tillvaro efter döden. — Psalm 37:29, NW; Uppenbarelseboken 21:3, 4.

▪ Sann religion ger genom sin heliga bok, bibeln, människor en orubblig tro; den ger dem ett säkert hopp för framtiden och sporrar dem till att i ord och gärning visa uppriktig kärlek mot Gud och mot sin nästa. (2 Timoteus 3:16, 17) Falsk religion har, sina heliga böcker till trots, mestadels inte lyckats åstadkomma något sådant. — 1 Johannes 5:3, 4.

▪ Sann religion kännetecknas av ödmjuka tillsyningsmän. Falsk religion utmärks av ärelystna, självsvåldiga ledare, som avsiktligt förvränger sanningen och söker vinna politiskt eller världsligt inflytande. — Apostlagärningarna 20:28, 29; 1 Petrus 5:2, 3.

▪ Sann religion, som innebär att man på ett tillbörligt sätt underordnar sig Gud, svingar det andliga svärdet, inte det bokstavliga. Falsk religion, däremot, våldför sig på den sanna läran, kränker den kristna neutraliteten och bryr sig mer om mänskliga angelägenheter än om Guds intressen. — 2 Korintierna 10:3—5.

▪ Sann religion når hjärtat på icke troende och ingjuter i dem en önskan att tjäna den sanne Guden. Falsk religion främjar ett klimat av skepticism, ateism, rationalism och sekularism. — Lukas 1:17; 1 Korintierna 14:24, 25.

▪ Sann religion, som utövas av Jehovas vittnen, är i andligt avseende mer blomstrande än någonsin tidigare. Falsk religion, vars mantelflikar är fulla av blod, lider av andlig undernäring och sinande stöd. — Jesaja 65:13, 14.

Vad är då religionens framtid mot bakgrund av dess förflutna? Den falska religionen har ingen framtid. Överge den! (Uppenbarelseboken 18:4, 5) Ta din tillflykt till den sanna religionen. Den kommer att bestå för evigt.