1–3. Vilka händelser gjorde pingstdagen år 33 så speciell, och hur uppfyllde de här händelserna det som hade förutsagts i Skrifterna? (Se den inledande bilden.)

DET var en söndagsmorgon i Jerusalem år 33 v.t. För människorna där var det en mycket speciell dag. Man firade pingsten, och därför var det också sabbat. Klockan var omkring nio, och de regelbundna morgonoffren hade säkert redan framburits i templet. Luften var full av förväntan. Översteprästen var strax redo att frambära ett viftoffer i form av två bröd, som var bakade med surdeg och ny säd. (3 Mos. 23:15–20) Den här händelsen markerade början på veteskörden.

² Medan allt det här hände i tempelområdet skulle något långt viktigare inträffa, men inte i templet utan i en sal på övervåningen i ett hus i staden. En grupp på omkring 120 kristna var samlade där och bad ihärdigt tillsammans. (Apg. 1:13–15) Det de skulle få vara med om hade nära samband med det som översteprästen gjorde på pingstdagen varje år, och det var också en uppfyllelse av något som profeten Joel hade förutsagt omkring 800 år tidigare. (Joel 2:28–32; Apg. 2:16–21) Vad var det som skulle hända, och varför var det så viktigt?

³ (Läs Apostlagärningarna 2:2–4.) Guds heliga ande göts ut över dem som var samlade där på övervåningen. (Apg. 1:8) Sedan började de profetera, eller vittna, om det fantastiska de just hade sett och hört. En stor folkmassa samlades snart, och aposteln Petrus förklarade för dem vad det som hade hänt betydde. Sedan sa han: ”Ändra sinne, och låt er alla döpas i Jesu Kristi namn, så att ni får förlåtelse för era synder, och ni skall få den heliga andens fria gåva.” Den dagen blev omkring 3 000 människor döpta och fick den utlovade heliga anden. (Apg. 2:37, 38, 41)

4. a) Varför bör vi vara intresserade av det som hände vid pingsten år 33? b) Vilken annan viktig händelse kan ha inträffat många år tidigare vid samma tidpunkt på året? (Se slutnoten.)

⁴ Varför är pingsten år 33 så viktig för oss? Är det på grund av det som hände i templet i Jerusalem? Nej, inte alls. Det viktiga är i stället att Jesus Kristus, som den store översteprästen, uppfyllde exakt det som händelserna i templet förebildade.^[1] Översteprästen frambar två bröd till Jehova den dagen. De här syrade bröden representerade de smorda lärjungarna. De har utvalts från det ofullkomliga människosläktet och kallas ”en förstling”. (Jak. 1:18) Gud har adopterat dem som sina söner och utvalt dem till att härska som kungar tillsammans med Jesus i det himmelska kungariket. (1 Petr. 2:9) Genom det här riket kommer Jehova att välsigna alla som troget tjänar honom. Så oavsett om vi hoppas på att få leva i himlen tillsammans med Jesus eller leva för evigt i ett paradis på jorden, påverkas vårt liv oerhört mycket av det som hände vid pingsten år 33.

HUR GÅR DET TILL NÄR NÅGON BLIR SMORD?

5. Hur vet vi att inte alla som blev smorda i det första århundradet fick sin smörjelse på exakt samma sätt?

⁵ Om du hade varit en av de lärjungar som fick en tunga av eld över ditt huvud skulle du aldrig ha glömt bort den dagen. Du hade inte tvivlat ett ögonblick på att du blivit smord med helig ande, särskilt inte om du dessutom hade fått gåvan att kunna tala ett främmande språk. (Apg. 2:6–12) Men fick alla som blev smorda med helig ande sin smörjelse på det här spektakulära sättet? Nej. De andra i Jerusalem som blev smorda senare samma dag fick inga tungor av eld över sina huvuden. De blev i stället smorda vid sitt dop. (Apg. 2:38) Och hur var det med andra? Samarierna blev smorda en tid efter dopet. (Apg. 8:14–17) Och Cornelius och hans hushåll blev ovanligt nog smorda till och med innan de blev döpta. (Apg. 10:44–48)

6. Vad får alla smorda kristna, och hur påverkar det dem?

⁶ Det är likadant i vår tid. Alla blir inte smorda på exakt samma sätt. En del kanske inser ganska direkt att de har fått en himmelsk kallelse, medan det för andra är en mer gradvis process. Men aposteln Paulus beskrev vad som händer var och en av dem. Han sa: ”Sedan ni kommit till tro ... [blev ni] märkta med den utlovade heliga anden som med ett sigill, den som är ett förskott på vårt arv.” (Ef. 1:13, 14) Den heliga anden verkar alltså på ett speciellt sätt på de smorda; den är som en garanti eller en bindande försäkran om det som ska komma, den är som en handpenning. En smord kristen får den här inre övertygelsen om ett framtida himmelskt liv på grund av det ”förskott” han eller hon har fått. (Läs 2 Korinthierna 1:21, 22; 5:5.)

7. Vad måste alla smorda kristna göra för att få sin himmelska belöning?

⁷ Men betyder det att alla smorda är garanterade ett framtida liv i himlen? Nej. De är visserligen helt säkra på att de har fått en inbjudan, men för att få sin himmelska belöning måste de bevara sig trogna. Som Petrus sa: ”Därför, bröder, skall ni så mycket mera göra ert yttersta för att befästa er ställning som kallade och utvalda; ty om ni fortsätter att göra detta, kommer ni aldrig någonsin att snava. Ja, på så sätt skall det i rikt mått ges er tillträde till vår Herres och Räddares, Jesu Kristi, eviga kungarike.” (2 Petr. 1:10, 11) Ja, en smord broder eller syster måste göra sitt yttersta för att förbli trogen. Annars kommer han eller hon att gå miste om sin belöning. (Hebr. 3:1; Upp. 2:10)

HUR VET MAN?

8, 9. a) Varför tycker många att det är svårt att förstå hur det går till när någon blir smord? b) Hur vet någon att han eller hon har fått den himmelska kallelsen?

⁸ De flesta som tjänar Jehova kan nog tycka att det är svårt att förstå hur det egentligen går till när någon blir smord. Och det är inte så konstigt, för de har ju inte upplevt det själva. Gud skapade oss människor för att vi skulle leva för evigt här på jorden – inte i himlen. (1 Mos. 1:28; Ps. 37:29) Att låta människor komma till himlen och härska som kungar och präster är inte alls normen. Det är en helt unik anordning. Så när någon blir smord förändras hans eller hennes tänkesätt och framtidshopp. (Läs Efesierna 1:18.)

⁹ Men hur kan en kristen veta om han eller hon har fått den här särskilda inbjudan? Det kan vi tydligt se av Paulus ord till de kristna i Rom, vilka var ”kallade att vara heliga”. Han sa till dem: ”Ni har ju inte fått en slaveriets ande, som på nytt orsakar fruktan, utan ni har fått en ande som hör adoption som söner till, och genom denna ande ropar vi: ’Abba, Fader!’ Anden själv vittnar tillsammans med vår ande om att vi är Guds barn.” (Rom. 1:7; 8:15, 16) Det är helt enkelt Jehova som med hjälp av sin heliga ande gör det tydligt för personen i fråga att han eller hon har fått en inbjudan att härska som kung tillsammans med Jesus i himlen. (1 Thess. 2:12)

10. Vad betyder det när det står i 1 Johannes 2:27 att de smorda inte har behov av att någon undervisar dem?

¹⁰ De som har fått den här särskilda inbjudan av Jehova behöver inte få det bekräftat av någon annan. Jehova ser till att de inte känner minsta tvivel. Aposteln Johannes säger till de smorda kristna: ”Ni har en smörjelse från den helige; alla har ni kunskap.” Han konstaterar också: ”Vad er beträffar, så förblir den smörjelse som ni har fått från honom i er, och ni har inte behov av att någon undervisar er, utan så som smörjelsen från honom undervisar er om allting, och den är sann och är ingen lögn, ja, så som den har lärt er: förbli i gemenskap med honom.” (1 Joh. 2:20, 27) De smorda behöver få undervisning av Jehova, precis som alla andra. Men ingen behöver intyga att de är smorda. Den mäktigaste kraften i universum har gett dem den övertygelsen!

”EN NY FÖDELSE”

11, 12. Vad kan de smorda undra över, men vad betvivlar de inte?

¹¹ De kristna som blir smorda genomgår oerhört stora förändringar. Jesus beskrev det som att de ”föds på nytt” eller ”avlas uppifrån”.^[2] (Joh. 3:3, 5, noten) Han sa till Nikodemos: ”Förundra dig inte över att jag sade till dig: Ni måste födas på nytt. Vinden blåser vart den vill, och du hör ljudet av den, men du vet inte varifrån den kommer och vart den är på väg. Så är var och en som har fötts av anden.” (Joh. 3:7, 8) Det här visar tydligt att det är omöjligt för en som är smord att förklara för en som inte är smord exakt hur det känns att ha fått den här personliga kallelsen.

¹² De som har blivit smorda kanske undrar: ”Varför har jag blivit utvald? Varför just jag och inte någon annan?” De kanske till och med betvivlar att de är värdiga att få den himmelska kallelsen. Men de betvivlar inte att de har fått den. De känner en oerhörd glädje och tacksamhet och instämmer i det Petrus skrev under inspiration: ”Välsignad vare vår Herre Jesu Kristi Gud och Fader; i överensstämmelse med sin stora barmhärtighet har han nämligen gett oss en ny födelse till ett levande hopp genom Jesu Kristi uppståndelse från de döda, till ett oförgängligt och obefläckat och aldrig förbleknande arv. Det är förvarat i himlarna åt er.” (1 Petr. 1:3, 4) När de smorda läser de här orden tvivlar de inte en sekund på att deras himmelske Far riktar sig direkt till dem.

13. Hur förändras tänkesättet hos en person som blir smord, och vad är det som orsakar den här förändringen?

¹³ Innan Jehova gav dessa kristna ett himmelskt hopp såg de fram emot att få leva för evigt här på jorden. De längtade efter den tid då Jehova ska rena jorden och ta bort all ondska. De kanske till och med föreställde sig hur de skulle välkomna sina nära och kära som uppstått från döden och hur de skulle bo i hus som de själva byggt och äta frukt som de själva odlat. (Jes. 65:21–23) Varför började de tänka i andra banor? Det var inte därför att de var missnöjda med sitt framtidshopp. Och det var inte känslomässig stress eller oro som fick dem att ändra fokus. Det var inte heller så att de plötsligt började känna att det skulle vara långtråkigt att leva för evigt på jorden och att de hellre skulle vilja vara i himlen. Nej, det var i stället Gud som genom sin ande gav dem en himmelsk inbjudan, eller kallelse, och förändrade deras tänkesätt och framtidshopp.

14. Hur ser de smorda på sitt nuvarande liv här på jorden?

¹⁴ Så betyder det här att de smorda helst av allt vill dö? Paulus förklarade hur de smorda känner det. Han jämförde de smordas mänskliga kroppar vid ett ”tält” och sa: ”Vi som är i detta tält suckar tungt och är betungade; eftersom vi inte vill klä av oss det, utan vi vill klä på oss det andra, för att det som är dödligt skall uppslukas av livet.” (2 Kor. 5:4) De har alltså inte tröttnat på livet och går inte och bär på någon slags dödslängtan. Tvärtom njuter de av livet och vill använda varje dag till att tjäna Jehova tillsammans med sin familj och sina vänner. Men vad de än är engagerade i, kan de inte låta bli att tänka på sitt fantastiska framtidshopp. (1 Kor. 15:53; 2 Petr. 1:4; 1 Joh. 3:2, 3; Upp. 20:6)

HAR DU BLIVIT KALLAD?

15. Vad i sig bevisar inte att någon har blivit smord med helig ande?

¹⁵ Låt säga att du undrar om du har fått den här fantastiska inbjudan. Om du tror att det kan vara så, tänk då på några viktiga frågor: Känner du att du brinner för tjänsten mer än de flesta? Älskar du att studera Bibeln och lära dig mer om ”Guds djupheter”? (1 Kor. 2:10) Har du sett extra tydligt att Jehova har välsignat dina ansträngningar i tjänsten? Har du en djup och innerlig önskan att göra Jehovas vilja? Känner du väldigt starkt att du har ett ansvar att hjälpa andra andligen? Har du sett många påtagliga bevis på att Jehova personligen har hjälpt dig i ditt liv? Om du besvarar alla de här frågorna med ett rungande ja, betyder det då att du har den himmelska kallelsen? Nej, det gör det inte. Varför inte det? Därför att alla som tjänar Jehova kan känna så här, oavsett om de är smorda eller inte. Jehova ger alla sina tjänare helig ande, alltefter deras behov. Ifall du undrar om du har fått den himmelska kallelsen eller inte, är det faktiskt i sig en indikation på att du inte har det. De som har fått den himmelska kallelsen av Jehova undrar inte om de har fått den eller inte. De vet det!

16. Hur vet vi att inte alla som har fått helig ande ska få himmelskt liv?

¹⁶ I Bibeln finns många exempel på personer som var trogna mot Jehova och som fick helig ande men som ändå inte hade hoppet om att få leva i himlen. Tänk på Johannes döparen. Jesus talade positivt om honom men konstaterade samtidigt att han inte skulle ingå i himmelriket. (Matt. 11:10, 11) Bibeln säger också att ”Jehovas ande verkade på David”. (1 Sam. 16:13) David var en mycket andlig människa, och han blev till och med inspirerad att skriva delar av Bibeln. (Mark. 12:36) Men vid pingsten sa Petrus: ”David har ... inte stigit upp till himlarna.” (Apg. 2:34) Jehova använde sin heliga ande för att ge de här männen kraft att göra fantastiska saker men inte för att ge dem kallelsen till himmelskt liv. Det här betyder inte att de var ovärdiga på något sätt eller att de saknade tro. Det betyder helt enkelt att Jehova kommer att uppväcka dem till liv i ett paradis här på jorden. (Joh. 5:28, 29; Apg. 24:15)

17, 18. a) Vilket hopp har de flesta som tjänar Jehova nu i vår tid? b) Vilka frågor ska vi få svar på i nästa artikel?

¹⁷ De flesta som tjänar Jehova i dag har inte fått den himmelska kallelsen. Precis som Abraham, David, Johannes döparen och många andra män och kvinnor på Bibelns tid ser de fram emot att få leva här på jorden under Guds rikes styre. (Hebr. 11:10) Nu i ändens tid är det bara några få av dem som har ett himmelskt hopp som är kvar här på jorden. (Upp. 12:17) Det innebär att flertalet av de 144 000 redan har dött och kommit till himlen.

¹⁸ Men hur ska de som har ett jordiskt hopp betrakta dem som säger att de är smorda? Om någon i vår församling börjar ta del av brödet och vinet vid minneshögtiden, hur bör vi då reagera? Behöver vi oroa oss om antalet som påstår sig vara smorda ökar? De här frågorna ska vi se närmare på i nästa artikel.

1, 2. a) Vad förutsade Jehova skulle hända i vår tid? b) Vilka frågor ska vi behandla i den här artikeln? (Se den inledande bilden.)

GENOM sin profet Sakarja pekade Jehova fram emot vår tid och sa: ”Det skall ske i de dagarna att tio män av alla språk bland nationerna skall gripa tag, ja, de skall gripa tag i mantelfliken på en judisk man och säga: ’Vi vill gå med er, för vi har hört att Gud är med er.’” (Sak. 8:23) Precis som de tio männen i profetian har de som har ett jordiskt hopp gripit tag ”i mantelfliken på en judisk man”. De ser det som en stor ära att få tillbe Jehova tillsammans med de smorda, ”Guds Israel”, eftersom de vet att Jehova välsignar dessa smorda. (Gal. 6:16)

² I likhet med Sakarja sa Jesus att Guds folk skulle vara sammansvetsade och enade. Han sa att hans efterföljare skulle bestå av två grupper, en ”liten hjord” och ”andra får”. Men han sa också att de här två grupperna skulle utgöra ”en enda hjord under en enda herde”. (Luk. 12:32; Joh. 10:16) Med tanke på att det finns två grupper kanske någon undrar: 1) Behöver de andra fåren känna till namnen på alla som är smorda i dag? 2) Vilken syn bör de smorda ha på sig själva? 3) Hur ska vi reagera om någon i vår församling börjar ta del av brödet och vinet vid minneshögtiden? 4) Behöver vi vara bekymrade om antalet som tar del ökar? Vi ska nu se närmare på de här frågorna.

BEHÖVER VI KÄNNA TILL NAMNEN PÅ ALLA SOM ÄR SMORDA I DAG?

3. Varför kan vi inte med säkerhet veta vilka som kommer att ingå i de 144 000?

³ Måste de som tillhör de andra fåren känna till namnen på alla som är smorda i dag? Nej. Varför inte det? Därför att även om någon har fått en himmelsk kallelse så har den personen än så länge bara fått en inbjudan, inte en slutgiltig bekräftelse. Satan vet det, och därför använder han ”falska profeter ... för att om möjligt vilseleda även de utvalda”. (Matt. 24:24) Ingen kan veta om individer som är smorda kommer att få sin himmelska belöning förrän Jehova har räknat dem trogna och värdiga att få sitt segerpris. Det är Jehova som godkänner dem och ger dem deras slutgiltiga sigill, och det gör han antingen kort innan de dör eller precis innan ”den stora vedermödan” bryter ut. (Upp. 2:10; 7:3, 14) Det skulle alltså vara meningslöst att nu försöka slå fast vilka av Jehovas tjänare som till sist kommer att ingå i de 144 000.^[1]

4. Om vi inte kan få veta namnen på alla smorda på jorden i dag, hur kan vi då ”gå med” dem?

⁴ Men om det inte med säkerhet går att få reda på namnen på alla smorda på jorden i dag, hur kan då de andra fåren ”gå med” dem? Lägg märke till vad som sägs om de tio männen i Sakarjas profetia. De skulle ”gripa tag i mantelfliken på en judisk man och säga: ’Vi vill gå med er, för vi har hört att Gud är med er.’” Även om versen bara nämner en enda judisk man, så visar pronomenet ”er” att det syftar på mer än en person. Den judiske mannen måste alltså representera en grupp av människor, inte en enda individ. Det är därför inte nödvändigt att identifiera varje enskild smord och sedan följa honom eller henne. Vi behöver i stället identifiera de smorda som grupp betraktade och därefter ge dem vårt stöd. Ingenstans i Bibeln uppmanas vi att följa en människa. Det är Jesus som är vår ledare. (Matt. 23:10)

VILKEN SYN BÖR DE SMORDA HA PÅ SIG SJÄLVA?

5. Vilken varning bör de smorda allvarligt tänka över, och varför det?

⁵ De som tar del av brödet och vinet vid minneshögtiden bör allvarligt tänka över varningen i 1 Korinthierna 11:27–29. (Läs.) Vad ville aposteln Paulus betona med de här orden? En smord kristen skulle ta del av brödet och vinet ”på ett ovärdigt sätt” om han eller hon inte bevarade ett gott förhållande till Jehova och var trogen mot honom. (Hebr. 6:4–6; 10:26–29) Den här varningen påminner de smorda om att de ännu inte har fått sin belöning. De måste fortsätta jaga ”fram emot målet efter segerpriset, Guds kallelse uppåt genom Kristus Jesus”. (Fil. 3:13–16)

6. Vilken syn bör de smorda ha på sig själva?

⁶ Paulus vädjade till smorda kristna att ”vandra värdigt den kallelse varmed ... [de] blev kallade”. Hur skulle de göra det? Han fortsatte: ”Med all ödmjukhet och mildhet, med tålamod, i det ni har fördrag med varandra i kärlek och ivrigt strävar efter att bevara andens enhet i fridens sammanhållande band.” (Ef. 4:1–3) Helig ande hjälper Jehovas tjänare att vara ödmjuka, inte stolta. (Kol. 3:12) Så de smorda inser ödmjukt att de inte nödvändigtvis får mer helig ande än de som har ett jordiskt hopp. De menar inte att de har en djupare förståelse av bibliska sanningar än andra eller att de får särskilda uppenbarelser. Inte heller försöker de bevisa att de är överlägsna andra på något sätt. Och de skulle aldrig peka ut någon annan som smord och säga åt honom eller henne att börja ta del av brödet och vinet. De är i stället ödmjuka och inser att det bara är Jehova som kan ge någon ett himmelskt hopp.

7, 8. Vad förväntar sig inte de smorda, och varför inte det?

⁷ Även om de smorda känner sig oerhört privilegierade över att ha fått den himmelska kallelsen, förväntar de sig inte någon särbehandling från andra. (Ef. 1:18, 19; läs Filipperna 2:2, 3.) När de fick sitt himmelska hopp var det inget som basunerades ut för hela världen. Jehova lät dem själva få veta det genom sin ande. Därför blir de inte förvånade om det tar tid för en del att tro att de verkligen har blivit smorda. De vet ju själva att Bibeln varnar oss för att alltför snabbt tro på någon som säger sig ha fått ett särskilt uppdrag från Gud. (Upp. 2:2) Det gör också att de inte berättar att de är smorda så fort de hälsar på någon för första gången. Förmodligen nämner de det inte alls, för att inte rikta uppmärksamheten på sig själva. Och de skulle aldrig skryta om sin framtida belöning. (1 Kor. 1:28, 29; läs 1 Korinthierna 4:6–8.)

⁸ De smorda anser inte heller att de tillhör en exklusiv klubb. De försöker inte söka upp andra smorda bara för att träffas och samtala om sin himmelska kallelse eller för att bilda privata bibelstudiegrupper. (Gal. 1:15–17) Det skulle bara skapa splittring i församlingen och motarbeta den heliga anden, som verkar för att det ska råda frid och enhet bland Guds folk. (Läs Romarna 16:17, 18.)

HUR SKA VI REAGERA?

9. Varför måste vi tänka på hur vi behandlar dem som tar del av brödet och vinet? (Se rutan ”Kärleken ’bär sig inte oanständigt åt’”.)

⁹ Hur ska vi behandla någon som tar del av brödet och vinet? Jesus sa till sina lärjungar: ”Ni är alla bröder.” Sedan fortsatte han: ”Var och en som upphöjer sig själv skall bli förödmjukad, och var och en som ödmjukar sig själv skall bli upphöjd.” (Matt. 23:8–12) Det skulle alltså vara fel att upphöja en individ, även om det var en av Kristus smorda bröder. När Bibeln talar om de äldste uppmuntras vi att efterlikna deras tro, men den säger ingenstans att vi ska ha någon människa som vår ledare. (Hebr. 13:7) Bibeln säger visserligen att en del är ”värda dubbel ära”, men inte för att de är smorda utan för att de ”presiderar på utmärkt sätt” och ”arbetar hårt med tal och undervisning”. (1 Tim. 5:17) Det skulle därför vara genant för de smorda om andra skulle höja dem till skyarna eller visa dem opassande uppmärksamhet. Och ännu värre: det skulle kunna bli svårt för dem att bevara sig ödmjuka. (Rom. 12:3) Ingen av oss skulle vilja göra något som får en av Kristus smorda bröder att ”snava och falla”! (Luk. 17:2)

10. Hur kan vi visa respekt för de smorda?

¹⁰ Hur kan vi visa respekt för dem som Jehova har gett ett himmelskt hopp? Vi skulle till exempel inte ställa personliga frågor om hur de blev smorda. Det är en privat angelägenhet, som helt enkelt inte angår oss. (1 Thess. 4:11; 2 Thess. 3:11) Vi drar inte heller slutsatsen att föräldrarna, äktenskapspartnern eller andra släktingar till någon som är smord också är smorda. Man kan varken ärva eller gifta sig till den himmelska kallelsen. (1 Thess. 2:12) Vi undviker också att ställa frågor som skulle kunna vara känsliga och orsaka smärta. Vi skulle till exempel inte fråga äktenskapspartnern till någon som är smord hur han eller hon känner för att leva i paradiset på jorden utan sin partner. Vi kan alla vara helt säkra på att Jehova kommer att öppna sin hand och mätta ”allt levande med vad de önskar”. (Ps. 145:16)

11. Varför är det till skydd för oss att vi inte ”beundrar personligheter”?

¹¹ Det är också till skydd för oss själva att vi behandlar de smorda på ett passande sätt. Hur då? Bibeln nämner en försåtlig fara när den säger att falska bröder kan smyga sig in i församlingen. De här bedragarna kan till och med påstå att de är smorda. (Gal. 2:4, 5; 1 Joh. 2:19) Dessutom skulle det kunna hända att några som är smorda avfaller. (Matt. 25:10–12; 2 Petr. 2:20, 21) Men om vi inte ”beundrar personligheter” kommer vi inte att dras bort från tron av sådana individer. Vi kommer inte heller att tappa fotfästet i sanningen om en broder eller syster som är välkänd bland vännerna eller som har tjänat Jehova i många år inte bevarar sig trogen. (Jud. 16)

BEHÖVER VI BEKYMRA OSS ÖVER HUR MÅNGA SOM TAR DEL?

12, 13. Varför behöver vi inte bekymra oss över hur många som tar del av brödet och vinet?

¹² Under många årtionden såg vi hur antalet som tog del av brödet och vinet vid minneshögtiden minskade undan för undan. Men på senare tid har vi sett hur antalet har ökat för varje år som har gått. Bör det här göra oss bekymrade? Nej. Vi ska se varför.

¹³ ”Jehova känner dem som är hans.” (2 Tim. 2:19) De som räknar hur många som tar del av brödet och vinet vid minneshögtiden kan inte bedöma vilka som är verkligt smorda. I antalet som tar del ingår de som tror att de är smorda men som i själva verket inte är det. En del som tidigare tog del har slutat göra det. Andra kanske har psykiska eller känslomässiga problem som får dem att tro att de kommer att regera tillsammans med Kristus i himlen. De siffror som visar hur många som tar del av brödet och vinet visar alltså inte exakt hur många smorda som finns kvar på jorden.

14. Vad säger Bibeln om hur många smorda som kommer att finnas på jorden när den stora vedermödan börjar?

¹⁴ Det ska finnas smorda på många platser jorden runt när Jesus kommer för att ta dem till himlen. Bibeln säger att Jesus då ”skall sända ut sina änglar med starkt trumpetljud, och de skall samla ihop hans utvalda från de fyra vindarna, från himlarnas ena ytterkant till deras andra ytterkant”. (Matt. 24:31) Bibeln visar också att det bara ska finnas ett fåtal smorda kvar på jorden under de sista dagarna. (Upp. 12:17) Men den säger inget om hur många av dem som kommer att finnas kvar när den stora vedermödan börjar.

15, 16. Vad är det bra att tänka på när det gäller de 144 000 som Jehova ger ett himmelskt hopp?

¹⁵ Jehova avgör när under historiens gång han väljer ut de smorda. (Rom. 8:28–30) Jehova började välja ut de smorda efter Jesus död och uppståndelse, och det verkar som att alla i den kristna församlingen under det första århundradet var smorda. Men från det andra århundradet och fram till början på de sista dagarna var de flesta som sa sig vara kristna i själva verket falska kristna. Jesus liknade dem vid ”ogräs”. Ändå fortsatte utväljandet av de smorda under den här tidsperioden, och de som valdes ut liknade ”vetet” i Jesus liknelse. (Matt. 13:24–30) Under de sista dagarna har Jehova fortsatt att välja ut dem som ska ingå i de 144 000.^[2] Så om han väljer att vänta till slutet av den här perioden med att ge några ett himmelskt hopp, vilken rätt har då vi att ifrågasätta det? (Jes. 45:9; Dan. 4:35; läs Romarna 9:11, 16.)^[3] Vi måste akta oss för att likna arbetarna som protesterade över hur vingårdens ägare behandlade de män som hade börjat arbeta i elfte timmen. (Läs Matteus 20:8–15.)

¹⁶ Alla som har det himmelska hoppet är inte en del av ”den trogne och omdömesgille slaven”. (Matt. 24:45–47) Precis som under det första århundradet använder Jehova och Jesus i dag några få för att ge andlig mat åt många. Under den första kristna tiden var det bara ett litet antal smorda som fick skriva ner de kristna grekiska skrifterna. Och i vår tid är det bara ett fåtal smorda som har fått ansvaret att ge Guds folk ”mat i rätt tid”.

17. Vad har vi lärt oss i den här artikeln?

¹⁷ Vad har vi lärt oss i den här artikeln? Jehova kommer att ge sina tjänare två olika belöningar – himmelskt liv till de andliga judarna och ett liv här på jorden till de symboliska tio männen. Men han förväntar att alla ska följa samma normer och vara trogna, oavsett vilket hopp de har. Båda grupperna måste fortsätta att vara ödmjuka. Och båda grupperna måste vara enade och arbeta för att bevara friden i församlingen. Vi vill därför fortsätta att tjäna Jehova och följa Jesus som en enda hjord, nu när slutet är så nära.