Är jorden bara en prövoplats?

VILKEN lättnad! Hon klarade det. Studenten som gått igenom två mycket ansträngande veckor med examensprov blev till slut godkänd. Hon kunde nu börja arbeta med det hon alltid hade drömt om.

Många människor betraktar livet på jorden på samma sätt. De ser det som ett förberedande prov som alla måste genomgå. De som ”klarar det” går vidare till någonting bättre, ett liv efter detta i någon form. Och det vore verkligen sorgligt om det nuvarande livet — som för många inte innebär något annat än att existera — var det bästa människor kunde förvänta. Den i Bibeln omnämnde Job, som var frisk och välmående under större delen av sitt liv, konstaterade trots detta: ”Människan, av kvinna född, är kortlivad och mättad av oro och upphetsning.” — Job 14:1.

I New Catholic Encyclopedia kan man läsa vad som är mångas uppfattning: ”Himmelsk härlighet är vad Gud har avsett för människan. ... Människans lycka kan ses ligga i hennes åtnjutande av himmelsk lycksalighet.” En undersökning som nyligen gjordes av Church of Christ i USA visar att 87 procent av de tillfrågade tror att de kommer till himlen efter döden.

Många icke-kristna har också ett hopp om att få lämna jorden för att komma till en bättre plats efter döden. Muslimer, till exempel, hoppas att få komma till ett paradis i himlen. Anhängare av ”Det rena landets” sekter inom kinesisk och japansk buddhism tror att de genom ett ändlöst reciterande av ”Amitabha”, namnet på det oändliga ljusets buddha, kommer att återfödas i det rena landet, ett paradis som ligger i väster, där de kommer att leva i fullkomlig lycka.

Intressant nog framställer inte Bibeln, den mest översatta och spridda heliga boken i världen, jorden som en plats att fly från, ett slags språngbräda. Vi läser till exempel: ”Det är de rättfärdiga som kommer att besitta jorden, och de kommer att bo för evigt på den.” (Psalm 37:29) I Bibeln finner vi också Jesu berömda ord: ”Saliga äro de saktmodiga, ty de skola besitta jorden.” — Matteus 5:5, 1917.

Den vanliga uppfattningen att vi bara bor tillfälligt på jorden antyder att döden är dörren till ett liv i lycka. Om det är så, är döden verkligen en välsignelse. Men betraktar människor i allmänhet döden på det sättet, eller försöker de förlänga det här livet? Erfarenheten visar att när människor åtnjuter god hälsa och en rimlig grad av trygghet, vill de inte dö.

Men eftersom livet på jorden är fullt av ondska och lidande, betraktas fortfarande himlen av många som den enda plats där man kan finna sann fred och lycka. Är himlen helt enkelt en plats av lycka och frid, helt fri från ondska och disharmoni? Och kommer livet efter detta bara att vara i den himmelska världen? Du kanske blir förvånad över de svar Bibeln ger. Läs vidare så får du se.

Evig lycka — i himlen eller på jorden?

BEROR vår lycka i huvudsak på var vi lever och bor? De flesta medger villigt att lycka snarare beror på sådana faktorer som god hälsa, en mening i livet och att man har ett gott förhållande till andra. I ett bibliskt ordspråk uttrycks det så här: ”Bättre är en portion grönsaker där det finns kärlek än en tjur, gödd vid krubba, och hat därtill.” — Ordspråken 15:17.

Sorgligt nog har dock vårt jordiska hem en lång historia av hat, våld och andra former av ondska. Men hur är det då med himlen, eller andevärlden, dit många hoppas att få komma efter döden? Har himlen alltid varit en plats av lycka, frid och stillhet, utan något som stör, som man vanligtvis förväntar sig den?

Bibeln lär att Gud bor i himlen tillsammans med miljontals andevarelser som kallas änglar. (Matteus 18:10; Uppenbarelseboken 5:11) Dessa beskrivs som andliga söner till Gud. (Job 38:4, 7) Precis som människor har änglarna en fri vilja; de är inga robotar. Det innebär således att de också kan välja att göra rätt eller göra fel. Skulle det finnas änglar som valde att göra fel? Det kanske förvånar somliga att få veta att för tusentals år sedan syndade faktiskt ett betydande antal änglar mot Gud — de gjorde uppror mot honom! — Judas, vers 6.

Upprorsmakare i himlen

Synden uppstod i andevärlden på grund av det uppror som en ängel gjorde. Denne ängel, som fick namnet Satan (motståndaren) och Djävulen (baktalaren), var från början lydig men valde av egen fri vilja att göra orätt. Efter detta kom han att ha ett fördärvligt inflytande på andra andeskapelser, och på Noas tid, före den stora översvämningen, syndafloden, förenade sig därför en stor skara av dem med Satan i ett uppror mot Gud. — 1 Moseboken 6:2, fotnot i NW, studieutgåvan; 2 Petrus 2:4.

Dessa fallna änglar drevs inte ut från himlen på en gång. I stället tilläts de vara där — uppenbarligen med vissa restriktioner — i tusentals år.a Men när Guds tålamod med dessa överträdare var till ända, ”slungades” de ut från himlen för att till slut bli tillintetgjorda. En röst hördes sedan från himlen: ”Gläd er fördenskull, ni himlar och ni som bor i dem!” (Uppenbarelseboken 12:7–12) Det var uppenbart att de trogna änglarna gladde sig mycket över att himlarna till slut hade befriats från dessa usla bråkmakare!

Detta är något som de flesta människor inte känner till, men när man tänker på det, är det uppenbart att det inte kan råda någon verklig frid så länge förnuftsbegåvade skapelser ignorerar Guds lagar och principer. (Jesaja 57:20, 21; Jeremia 14:19, 20) Å andra sidan råder det frid och ro när alla lyder Guds lag. (Psalm 119:165; Jesaja 48:17, 18)