Som vi har sett är Jehova Gud en ande och uppehåller sig därför inte i de fysiska himlarna. Men eftersom han är ”den Höge och Upphöjde” som har sin boning ”i höjden” (Jes 57:15), är det hebreiska ordet för ”himmel” (shamạjim), som innehåller tanken på något högt eller upphöjt, en passande beteckning för Guds ”helighets och skönhets upphöjda boning”. (Jes 63:15; Ps 33:13, 14; 115:3)

Hans tron är i himlen, dvs. i andevärlden, som han härskar över. (Ps 103:19–21; 2Kr 20:6; Mt 23:22; Apg 7:49) Från sin upphöjda ställning kan Jehova ”blicka ner” på den fysiska himlen och jorden (Ps 14:2; 102:19; 113:6), och därifrån talar han, besvarar böner och avkunnar domar. (1Ku 8:49; Ps 2:4–6; 76:8; Mt 3:17)