Men Jesus sade till sina lärjungar: ”Hys ingen fruktan, du lilla hjord, eftersom det har behagat er Fader att ge er kungariket.” (Lukas 12:32) Guds kungarike är himmelskt. Detta löfte innebär således att denna ”lilla hjord” måste vara med Jesus i himlen som andeskapelser. (Johannes 14:2, 3; 1 Petrus 1:3, 4) Vilken underbar framtidsutsikt! Jesus uppenbarade också för aposteln Johannes att denna ”lilla hjord” endast skulle bestå av 144.000. — Uppenbarelseboken 14:1.

⁴ Hur skulle då de 144.000 kunna träda in i himmelsk härlighet? Jesus spred ”ljus över liv och oförgänglighet genom de goda nyheterna”, och genom sitt blod invigde han ”en ny och levande väg” till himlen. (2 Timoteus 1:10; Hebréerna 10:19, 20) Sedan Jesus, enligt vad som var förutsagt i Bibeln, hade dött, förkunnade aposteln Petrus att ”denne Jesus” hade blivit ”uppväckt” av Gud. (Jesaja 53:12; Apostlagärningarna 2:32) Jesus uppväcktes dock inte som människa. Han hade sagt: ”Det bröd som jag skall ge är mitt kött till förmån för världens liv.” (Johannes 6:51) Om han hade tagit tillbaka sitt kött skulle det ha gjort offret ogiltigt. Därför blev Jesus ”dödad i köttet men ... gjord levande i anden”. (1 Petrus 3:18) Jesus vann således ”en evig befrielse för oss”, dvs. den ”lilla hjorden”. (Hebréerna 9:12) Han frambar värdet av sitt fullkomliga mänskliga liv till Gud som en lösen för det syndiga människosläktet, och de 144.000 var de första som fick nytta av detta.

5. Vilket hopp fick Jesu efterföljare under det första århundradet?

⁵ Det var inte bara Jesus som skulle uppväckas till himmelskt liv. Paulus skrev till de medkristna i Rom att de hade blivit smorda med helig ande till att bli Guds söner och Kristi medarvingar, vilket de skulle få uppleva, om de höll ut intill slutet. (Romarna 8:16, 17) Paulus förklarade också: ”Om vi har blivit förenade med honom i hans döds likhet, skall vi sannerligen också vara förenade med honom i hans uppståndelses likhet.” — Romarna 6:5.

Till försvar för hoppet om uppståndelsen

6. Varför gick man i Korinth till angrepp mot läran om uppståndelsen, och hur reagerade aposteln Paulus?

⁶ Läran om uppståndelsen hör till det ”första av läran” om kristendomen. (Hebréerna 6:1, 2) Men den läran utsattes för angrepp i Korinth. Av allt att döma under inflytande av grekisk filosofi sade somliga i församlingen där: ”Det ... finns [inte] någon de dödas uppståndelse.” (1 Korinthierna 15:12) När Paulus fick höra rapporter om detta, trädde han upp till försvar för hoppet om en uppståndelse och i synnerhet då det hopp som gällde de smorda kristna. Låt oss undersöka Paulus’ ord i Första Korinthierna, kapitel 15. Det är till hjälp för dig att ha läst igenom det kapitlet, så som det rekommenderades i föregående artikel.

7. a) Vilken nyckelfråga inriktade Paulus sig på? b) Vilka fick se den uppväckte Jesus?

⁷ I de två första verserna i Första Korinthierna, kapitel 15, anger Paulus temat för sitt dryftande: ”Nu vill jag göra er, bröder, bekanta med de goda nyheter som jag förkunnade för er, som ni också tog emot, som ni också står fast i, som ni också blir räddade genom, ... såvida ni nu inte har blivit troende till ingen nytta.” Om korinthierna inte stod fasta i de goda nyheterna, skulle de ha tagit emot de goda nyheterna förgäves. Paulus fortsatte: ”Jag har ... förmedlat till er, bland de första tingen, det som jag också har tagit emot, nämligen att Kristus dog för våra synder enligt Skrifterna; och att han blev begravd, ja, att han har blivit uppväckt på tredje dagen enligt Skrifterna; och att han visade sig för Kefas, sedan för de tolv. Därefter visade han sig för mer än fem hundra bröder på en gång, av vilka de flesta är kvar intill denna stund, men några har somnat in i döden. Därefter visade han sig för Jakob, sedan för alla apostlarna; men allra sist visade han sig också för mig, såsom för en som är född för tidigt.” — 1 Korinthierna 15:3–8.

8, 9. a) Hur viktig är tron på uppståndelsen? b) Vid vilket tillfälle var det antagligen som Jesus visade sig för ”mer än fem hundra bröder”?

⁸ Att tro på Jesu uppståndelse var inte något valfritt för dem som tog emot de goda nyheterna. Det fanns många ögonvittnen som kunde bekräfta att ”Kristus” hade dött ”för våra synder” och att han hade blivit uppväckt. Ett av dessa ögonvittnen var Kefas eller Petrus, som han är bättre känd som. Med tanke på att Petrus hade förnekat Jesus under den natt då Jesus blev förrådd och gripen måste Petrus ha känt sig mycket tröstad av att Jesus nu visade sig för honom. ”De tolv”, eller apostlarna som grupp betraktade, fick också besök av den uppväckte Jesus, en erfarenhet som säkert hjälpte dem att övervinna sin fruktan och bli modiga vittnen om Jesu uppståndelse. — Johannes 20:19–23; Apostlagärningarna 2:32.

⁹ Kristus visade sig också för en större grupp på ”mer än fem hundra bröder”. Detta skulle ha kunnat vara vid det tillfälle i Galileen då Jesus gav den befallning att göra lärjungar som vi kan läsa i Matteus 28:16–20, eftersom det endast var där som han hade ett så stort antal efterföljare. Hur kraftfullt måste inte dessa lärjungar ha kunnat vittna! Några av dem var fortfarande i livet, när Paulus år 55 v.t. skrev sitt första brev till korinthierna. Men lägg märke till att Paulus sade om dem av dessa som hade dött att de hade ”somnat in i döden”. De hade ännu inte uppväckts för att få sin himmelska belöning.

10. a) Vilken verkan fick Jesu sista möte med sina lärjungar? b) Hur visade sig Jesus för Paulus ”såsom för en som är född för tidigt”?

¹⁰ Jakob, son till Josef och Jesu mor, Maria, var ett annat framträdande vittne till Jesu uppståndelse. Jakob hade tydligen inte varit troende före Jesu uppståndelse. (Johannes 7:5) Men han blev troende efter det att Jesus hade visat sig för honom, och han medverkade kanske till att omvända sina bröder. (Apostlagärningarna 1:13, 14) Vid det sista mötet med lärjungarna, då Jesus for upp till himlen, befallde han dem att ”vara vittnen ... till jordens mest avlägsna del”. (Apostlagärningarna 1:6–11) Längre fram visade han sig för Saul från Tarsos, en förföljare av de kristna. (Apostlagärningarna 22:6–8) Jesus visade sig för Saul ”såsom för en som” var ”född för tidigt”. Det var som om Saul redan hade blivit uppväckt till andligt liv och kunde se den förhärligade Herren flera hundra år innan de smorda skulle uppväckas. Den händelsen fick Saul att genast upphöra med att mordiskt motarbeta den kristna församlingen, och den förändrade honom radikalt. (Apostlagärningarna 9:3–9, 17–19) Saul blev aposteln Paulus och en av de främsta försvararna av den kristna tron. — 1 Korinthierna 15:9, 10.

Det är nödvändigt att tro på en uppståndelse

11. Hur avslöjade Paulus det felaktiga i resonemanget ”att det inte finns någon de dödas uppståndelse”?

¹¹ Jesu uppståndelse var därför ett väl omvittnat faktum. ”När det nu predikas om Kristus att han har blivit uppväckt från de döda”, argumenterar Paulus, ”hur kommer det sig då att några bland er säger att det inte finns någon de dödas uppståndelse?” (1 Korinthierna 15:12) Det var inte bara så att dessa människor själva tvivlade på eller ifrågasatte uppståndelsen, utan de talade också öppet om att de inte trodde på den. Paulus avslöjade därför det felaktiga i deras resonemang. Han säger att om Kristus inte hade uppväckts, då var det kristna budskapet en lögn, och de som vittnade om att Kristus hade uppväckts var ”falska vittnen om Gud”. Och om Kristus inte hade uppväckts, då hade inte någon lösen betalats till Gud, och de kristna var då fortfarande i sina synder. (1 Korinthierna 15:13–19; Romarna 3:23, 24; Hebréerna 9:11–14) Och de kristna som hade ”somnat in i döden”, i vissa fall som martyrer, hade dött utan något verkligt hopp. Om detta livet vore allt man kunde vänta sig, vore de kristna verkligen i ett ömkansvärt tillstånd! Då skulle allt deras lidande ha varit förgäves.

12. a) Vad antyds genom att Kristus kallas ”förstlingen av dem som har somnat in”? b) Hur gjorde Kristus uppståndelsen möjlig?

¹² Men så var det inte, och Paulus fortsätter: ”Kristus [har] uppväckts från de döda”, och vad mera är: han är ”förstlingen av dem som har somnat in”. (1 Korinthierna 15:20) När israeliterna lydigt gav Jehova förstlingsfrukterna av sin avkastning, välsignade Jehova dem med en stor skörd. (2 Moseboken 22:29, 30; 23:19; Ordspråken 3:9, 10) Genom att kalla Kristus ”förstlingen” antyder Paulus att ytterligare en skörd av människor skulle uppväckas från döden till himmelskt liv. ”Eftersom döden är genom en människa”, skriver Paulus, ”är också de dödas uppståndelse genom en människa. Ty alldeles som alla dör i Adam, så skall också alla göras levande i Kristus.” (1 Korinthierna 15:21, 22) Jesus gjorde uppståndelsen möjlig genom att ge sitt fullkomliga mänskliga liv som en lösen och därigenom öppna vägen för mänskligheten att bli befriad från slaveriet under synd och död. — Galaterna 1:4; 1 Petrus 1:18, 19.a

13. a) När skulle den himmelska uppståndelsen äga rum? b) Hur kommer det sig att några av de smorda inte behöver ”somna in i döden”?

¹³ Paulus fortsätter: ”Men var och en i sin egen ordning: förstlingen Kristus, efteråt de som hör Kristus till under hans närvaro.” (1 Korinthierna 15:23) Kristus uppväcktes år 33 v.t. Men hans smorda efterföljare — ”de som hör Kristus till” — skulle få vänta till kort efter det att Jesus hade börjat sin närvaro som kung, vilket Bibelns profetior visar inträffade år 1914. (1 Thessalonikerna 4:14–16; Uppenbarelseboken 11:18) Hur var det då med dem som levde under hans närvaro? Paulus skriver: ”Se! Jag säger er en helig hemlighet: Vi skall inte alla somna in i döden, men alla skall vi förvandlas, i ett nu, i ett ögonblick, under den sista trumpeten. Ty trumpeten skall ljuda, och de döda skall uppväckas oförgängliga, och vi skall förvandlas.” (1 Korinthierna 15:51, 52) Det är uppenbart att inte alla de smorda skulle behöva sova i graven i väntan på att få uppstå, utan att de som dog under Kristi närvaro skulle förvandlas ögonblickligen. — Uppenbarelseboken 14:13.

14. Hur blir de smorda ”döpta för det syftet att vara döda”?

¹⁴ Paulus frågar: ”Vad skall annars de göra som blir döpta för det syftet att vara döda? Om de döda inte alls skall uppväckas, varför blir de då döpta för det syftet att vara sådana? Och varför är vi i fara varje stund?” (1 Korinthierna 15:29, 30) Paulus menade inte att levande personer döptes för de dödas skull, som vissa bibelöversättningar får det att se ut som. Dopet är ju förknippat med det kristna lärjungaskapet, och döda själar kan inte vara lärjungar. (Johannes 4:1) Paulus talade i stället om levande kristna, av vilka många i likhet med Paulus var ”i fara varje stund”. De smorda kristna blev ”döpta till” Kristi ”död”. (Romarna 6:3) Efter det att de hade blivit smorda blev de så att säga ”döpta” till en kurs som skulle leda till en liknande död som Kristi. (Markus 10:35–40) De skulle dö med hoppet om en härlig himmelsk uppståndelse. — 1 Korinthierna 6:14; Filipperna 3:10, 11.

15. Vilka faror kan Paulus ha utsatts för, och vilken roll spelade tron på en uppståndelse när det gällde att utstå dem?

¹⁵ Paulus förklarar nu att han själv hade mött så många faror att han kunde säga: ”Dagligen står jag ansikte mot ansikte med döden.” För att inte någon skulle anklaga honom för att överdriva tillägger han: ”Detta försäkrar jag vid den triumferande glädje över er, bröder, som jag känner i Kristus Jesus, vår Herre.” Enligt 1981 års svenska översättning lyder versen: ”Ja, bröder, så sant som ni är min stolthet i Kristus Jesus, vår herre: jag står inför döden varje dag.” Som ett exempel på de faror som han hade mött nämner han i vers 32 hur han hade ”stridit med vilddjur i Efesos”. Romarna avrättade ofta brottslingar genom att kasta dem till vilddjuren på arenorna. Om Paulus hade stridit med bokstavliga vilddjur, kunde han ha överlevt endast med Jehovas hjälp. Utan hoppet om en uppståndelse skulle det verkligen ha varit dumdristigt att utsätta sig för sådana faror. Det skulle vara ganska meningslöst att utstå de svårigheter och göra de uppoffringar som tjänsten för Gud medför, om det inte fanns ett hopp om framtida liv. Paulus säger: ”Om de döda inte skall uppväckas, så ’låt oss äta och dricka, för i morgon skall vi dö’.” — 1 Korinthierna 15:31, 32; se 2 Korinthierna 1:8, 9; 11:23–27.

16. a) Varifrån kan uttrycket ”låt oss äta och dricka, för i morgon skall vi dö” ha kommit? b) Vilka faror låg det i att ansluta sig till det resonemanget?

¹⁶ Paulus kan ha citerat Jesaja 22:13, som beskriver den fatalistiska inställning som de olydiga invånarna i Jerusalem hade. Eller också kan han ha tänkt på epikuréernas inställning, vilka föraktade allt hopp om ett liv efter döden och trodde att köttslig njutning var det bästa livet hade att bjuda. Livsfilosofin ”låt oss äta och dricka” var i vilket fall som helst ogudaktig. Därför varnar Paulus: ”Bli inte vilseledda. Dåligt umgänge fördärvar nyttiga vanor.” (1 Korinthierna 15:33) Att umgås med dem som förkastade läran om uppståndelsen kunde bli till fördärv. Ett sådant umgänge kan ha medverkat till de problem som Paulus måste ta itu med i församlingen i Korinth, till exempel sexuell omoraliskhet, oenighet, rättegångar och bristande respekt för Herrens kvällsmåltid. — 1 Korinthierna 1:11; 5:1; 6:1; 11:20–22.

17. a) Vilken förmaning gav Paulus korinthierna? b) Vilka frågor återstår att besvara?

¹⁷ Paulus ger därför korinthierna denna positiva förmaning: ”Vakna upp till nykterhet på ett rättskaffens sätt och bedriv inte synd, för några är utan kunskap om Gud. Jag talar nu för att väcka skamkänsla hos er.” (1 Korinthierna 15:34) En negativ syn på uppståndelsen hade fått somliga att hamna i ett andligt omtöcknat tillstånd — det var som om de vore druckna. De måste vakna upp och hålla sig nyktra. Smorda kristna i våra dagar måste också vara andligen vakna och inte låta sig påverkas av världens skeptiska synsätt. De måste hålla fast vid sitt hopp om en himmelsk uppståndelse. Men bland de frågor som återstod att besvara för korinthierna på den tiden och som återstår för oss nu är dessa: I vilken gestalt skall de 144.000 uppväckas till himlen? Och hur är det med de miljontals andra människor som fortfarande vilar i graven och som inte har något hopp om liv i himlen? Vad kommer uppståndelsen att innebära för dessa? I följande artikel skall vi behandla återstoden av det Paulus skrev om uppståndelsen.

Döden skall göras till intet

”Såsom den siste fienden skall döden göras till intet.” — 1 KORINTHIERNA 15:26.

1, 2. a) Vilket hopp för de döda beskriver Paulus? b) Vilken fråga om uppståndelsen tar Paulus upp?

”VI TRO ock på ... de dödas [kroppens] uppståndelse och ett evigt liv.” Så heter det i den apostoliska trosbekännelsen. Detta är något som både katoliker och protestanter pliktskyldigast rabblar upp utan att inse att deras trosuppfattningar har mer gemensamt med grekisk filosofi än med det som apostlarna trodde. Aposteln Paulus förkastade emellertid grekisk filosofi och trodde inte på själens odödlighet. Han trodde dock på ett framtida liv och skrev under inspiration: ”Såsom den siste fienden skall döden göras till intet.” (1 Korinthierna 15:26) Vad innebär detta egentligen för den döende mänskligheten?

² Låt oss för att få svar på detta gå tillbaka till Paulus’ dryftande av uppståndelsen i Första Korinthierna, kapitel 15. Du minns säkert hur Paulus i inledningsverserna slog fast att uppståndelsen var en väsentlig del av den kristna läran. Nu tar han upp en uttrycklig fråga: ”Likväl kommer någon att säga: ’Hur skall de döda uppväckas? Ja, med vilket slags kropp skall de komma?’” — 1 Korinthierna 15:35.

Vad slags kropp?

3. Varför förkastade somliga läran om uppståndelsen?

³ Paulus’ avsikt med att ställa den frågan kan mycket väl ha varit att motverka inflytandet från Platons filosofi. Platon lärde att människan har en odödlig själ som lever vidare efter kroppens död. De som hade uppfostrats i den tron tyckte säkert att de kristnas lära om uppståndelsen var både onödig och ologisk. För om själen lever vidare efter döden, vad är det då för mening med en uppståndelse? Och hur skulle det kunna bli en uppståndelse, när kroppen har omvandlats till stoft? Bibelkommentatorn Heinrich Meyer säger att motståndet från vissa korinthiers sida kan ”ha bottnat i den filosofiska föreställningen att det var omöjligt att återställa kroppens materia”.

4, 5. a) Varför var invändningarna från dem som saknade tro oförnuftiga? b) Förklara Paulus’ liknelse med ett ”naket korn”. c) Vad slags kroppar ger Gud de smorda när de uppväcks?

⁴ Paulus avslöjade det felaktiga i ett sådant resonemang genom att säga: ”Du oförnuftige! Vad du sår görs inte levande, med mindre det först dör; och vad det som du sår beträffar, så sår du inte den kropp som skall bli till, utan ett naket korn, det kan vara av vete eller av något av de övriga sädesslagen; men Gud ger det en kropp, alldeles som det har behagat honom, och åt vart och ett av fröna dess egen kropp.” (1 Korinthierna 15:36–38) Gud skulle inte uppväcka just den kropp som en människa hade här på jorden. Det skulle i stället ske en förvandling.

⁵ Paulus jämför uppståndelsen med hur ett frö gror. Ett litet vetekorn har ingen likhet med den växt som det ger upphov till. I The World Book Encyclopedia heter det: ”När ett frö börjar gro, suger det upp stora mängder vatten. Vattnet orsakar många kemiska förändringar inuti fröet. Det får också fröets inre vävnader att svälla och bryta igenom fröskalet.” Fröet dör i själva verket som frö och övergår till att bli en växt. ”Gud ger det en kropp” genom att det är han som har fastställt de naturlagar som styr dess utveckling, och varje frö får en kropp enligt sin art. (1 Moseboken 1:11) På liknande sätt måste smorda kristna först dö som människor, och vid sin fastställda tid återför Gud dem sedan till liv i helt nya kroppar. Som Paulus skrev till filipperna: ”Jesus Kristus ... skall omgestalta vår förödmjukade kropp till att likformas med hans härliga kropp.” (Filipperna 3:20, 21; 2 Korinthierna 5:1, 2) De uppväcks i andliga kroppar och lever i andevärlden. — 1 Johannes 3:2.

6. Varför är det rimligt att tro att Gud kan ge dem som uppväcks lämpliga andekroppar?

⁶ Är detta alltför svårt att tro? Nej. Paulus argumenterar att djuren har många olika kroppar. Han gör också en jämförelse mellan änglar i himlen och människor av kött och blod, när han säger: ”Det finns himmelska kroppar och jordiska kroppar.” Det finns också en stor variation i den livlösa skapelsen. Långt innan vetenskapsmän hade upptäckt sådana himlakroppar som blå stjärnor, röda jättar och vita dvärgar, sade Paulus: ”Stjärna skiljer sig från stjärna i glans.” Skulle inte Gud med tanke på detta kunna ge uppväckta smorda kristna lämpliga andliga kroppar? — 1 Korinthierna 15:39–41.

7. Vad betyder oförgänglighet, och vad betyder odödlighet?

⁷ Därefter säger Paulus: ”Så är det också med de dödas uppståndelse. Det sås i förgänglighet, det uppväcks i oförgänglighet.” (1 Korinthierna 15:42) Även en fullkomlig människokropp är förgänglig. Den kan dödas. Paulus sade till exempel att den uppväckte Jesus var ”bestämd att inte mer vända åter till förgängelse”. (Apostlagärningarna 13:34) Han skulle aldrig återvända till ett liv i en fullkomlig, men förgänglig, människokropp. De kroppar som Gud ger de uppväckta smorda är oförgängliga, de kan inte dö eller förmultna. Paulus fortsätter: ”Det sås i vanära, det uppväcks i härlighet. Det sås i svaghet, det uppväcks i kraft. Det sås en själisk kropp, det uppväcks en andlig kropp.” (1 Korinthierna 15:43, 44) Paulus säger vidare: ”Detta dödliga måste iföra sig odödlighet.” Odödlighet innebär ett oförstörbart liv utan slut. (1 Korinthierna 15:53; Hebréerna 7:16) De som uppväcks bär på så sätt ”bilden av den himmelska”, dvs. av Jesus, som har gjort deras uppståndelse möjlig. — 1 Korinthierna 15:45–49.

8. a) Hur vet vi att de uppväckta kommer att vara samma personer som de var medan de levde? b) Vilka profetior uppfylls, när uppståndelsen äger rum?

⁸ Dessa uppväckta är trots sin förvandling fortfarande samma personer som de var före sin död. De kommer att uppväckas med samma minnen och samma fina kristna egenskaper. (Malaki 3:3; Uppenbarelseboken 21:10, 18) I detta avseende liknar de Jesus Kristus. Han förvandlades från att ha varit en andevarelse till att bli en människa. Därefter dog han och uppväcktes som en andevarelse. Och ändå är ”Jesus Kristus ... densamme i går och i dag och för evigt”. (Hebréerna 13:8) Vilket underbart privilegium har inte de smorda! Paulus skriver: ”Men när detta förgängliga iför sig oförgänglighet och detta dödliga iför sig odödlighet, då skall det uttalande bli verklighet, som står skrivet: ’Döden är uppslukad för evigt.’ ’Död, var är din seger? Död, var är din udd?’” — 1 Korinthierna 15:54, 55; Jesaja 25:8; Hosea 13:14.