Första gången ordet navị’ används i Bibeln syftar det på Abraham. (1Mo 20:7) Abraham var inte känd för att göra förutsägelser, i varje fall inte offentligt, men han fick ett budskap från Gud, ett profetiskt löfte. Detta måste ha gjort ett starkt intryck på Abraham, och han kände sig utan tvivel manad att berätta om det, särskilt för sin familj, och förklara varför han ville lämna Ur och vad det var Gud hade lovat honom. (1Mo 12:1–3; 13:14–17; 22:15–18)

Det är osäkert varifrån det hebreiska ordet för profet (navị’) kommer. Men ordets användning visar att sanna profeter inte var vanliga förkunnare utan talesmän för Gud, ”gudsmän”, som framförde inspirerade budskap. (1Ku 12:22; 2Ku 4:9; 23:17)