Uttrycket ”min ande” (ruchị), som Gud använder i 1 Moseboken 6:3, kan betyda ”jag, Anden”, precis som uttrycket ”min själ” (nafshị), som han också använder, betyder ”jag, personen”, eller ”min person” (Jes 1:14; se SJÄL [Guds själ]). På det här sättet framhåller Gud skillnaden mellan sin himmelska, andliga tillvaro och människans jordiska, köttsliga tillvaro.

Det grekiska ordet pneuma (ande) kommer av pnẹō, som betyder ”andas” eller ”blåsa”, och det hebreiska ordet rụach (ande) antas komma från en rot som har samma betydelse. Grundbetydelsen av både rụach och pneuma är således ”andedräkt”, ”fläkt (luftdrag)”, men båda orden används dessutom i andra betydelser. (Jfr Hab 2:19; Upp 13:15.) De kan också betyda vind, levande skapelsers livskraft, en människas ande, andevarelser (som Gud och hans änglar) och Guds verksamma kraft eller heliga ande. (Jfr Koehler och Baumgartners Lexicon in Veteris Testamenti Libros, Leiden 1958, sid. 877–879; Brown, Driver och Briggs Hebrew and English Lexicon of the Old Testament, 1980, sid. 924–926; Theologisches Wörterbuch zum Neuen Testament, utgiven av G. Friedrich, 1959, bd VI, sid. 330–450.) Alla dessa betydelser har något gemensamt: De avser alla något som är osynligt för människoögat och som vittnar om kraft i rörelse. En sådan osynlig kraft kan åstadkomma synliga verkningar.

Ett annat hebreiskt ord, neshamạh (1Mo 2:7), betyder också ”andedräkt”, ”fläkt (luftdrag)”, men det har en mer begränsad betydelse än rụach. Det grekiska pnoẹ̄ tycks ha samma begränsade innebörd (Apg 17:25) och användes i den grekiska Septuaginta för att återge neshamạh.

Vind. Vi skall först behandla den betydelse som kanske är lättast att förstå. I många fall visar sammanhanget att rụach betyder ”vind”, till exempel i uttrycken ”östanvind” (2Mo 10:13) och ”fyra vindar” (Sak 2:6). När det i sammanhanget talas om moln och storm eller agnar som blåser omkring och liknande, är det ofta tydligt att det handlar om vind. (4Mo 11:31; 1Ku 18:45; 19:11; Job 21:18) Eftersom de fyra vindarna används för att beteckna de fyra väderstrecken – öster, väster, norr och söder – återges rụach ibland med ”väderstreck” eller ”sida”. (1Kr 9:24; Jer 49:36; 52:23; Hes 42:16–20)

I Job 41:15, 16 sägs det att Leviatans fjäll sitter så tätt att ”inte ens luft [werụach] kan tränga in mellan dem”. Även här betecknar rụach luft i rörelse, inte bara stillastående eller orörlig luft. Därmed förmedlas även här tanken på en osynlig kraft, vilket är det som det hebreiska ordet rụach först och främst är förknippat med.

Det enda ställe i de kristna grekiska skrifterna där pneuma används i betydelsen ”vind” är tydligtvis i Johannes 3:8.

Människan kan inte kontrollera vinden; hon kan inte leda, dirigera, hindra eller äga den. Därför betecknar ”vind [rụach]” ofta något som människan inte kan kontrollera eller som är utom hennes räckhåll – något som är oåtkomligt, flyktigt, förgäves eller utan verklig nytta. (Jfr Job 6:26; 7:7; 8:2; 16:3; Ord 11:29; 27:15, 16; 30:4; Pre 1:14, 17; 2:11; Jes 26:18; 41:29.) Detta behandlas mer utförligt i artikeln VIND.

Andra andevarelser. Uttrycken rụach och pneuma används i flera bibelställen om änglar. (1Ku 22:21, 22; Hes 3:12, 14; 8:3; 11:1, 24; 43:5; Apg 23:8, 9; 1Pe 3:19, 20)

Guds verksamma kraft; den heliga anden. På de allra flesta ställen där orden rụach och pneuma förekommer syftar de på Guds ande, hans verksamma kraft, hans heliga ande.

Inte detsamma som hans ”kraft”. När orden rụach och pneuma används om Guds heliga ande avser de alltså Guds osynliga verksamma kraft, som Gud använder för att förverkliga sina avsikter och sin vilja. Den är ”helig” därför att den utgår från honom, inte från någon jordisk källa, och därför att den som ”helighetens ande” är fri från allt som är fördärvat. (Rom 1:4) Den är inte bara detsamma som Jehovas ”kraft”, för det begreppet beskrivs mer precist med andra ord på grundspråken (hebr.: kọach; grek.: dỵnamis). Rụach och pneuma används i nära förbindelse med och även parallellt med dessa ord för ”kraft”, vilket visar att det finns ett naturligt samband mellan dem men ändå en klar skillnad. (Mik 3:8; Sak 4:6; Lu 1:17, 35; Apg 10:38)

Användes vid skapelsen. Jehova Gud skapade det materiella universum med hjälp av sin ande, sin verksamma kraft. I förbindelse med de första stadierna av jordens tillkomst säger skildringen att ”Guds verksamma kraft [el.: ”ande” (rụach)] rörde sig fram och åter över vattnets yta”. (1Mo 1:2)

Avkunnar och verkställer domar. Genom sin ande avkunnar Jehova domar över människor och nationer; han verkställer också sina domar genom att straffa eller tillintetgöra. (Jes 30:27, 28; 59:18, 19) I sådana fall kan rụach lämpligen återges med ”vind”, som när Jehova säger att han i sin vrede låter ”en väldig stormvind ... bryta igenom”. (Hes 13:11, 13, not; jfr Jes 27:8.)