Även om Bibelns hebreiska skrifter behandlar en mängd vitt skilda ämnen och skribenterna har använt ett stort ordförråd, innehåller de långt ifrån alla ord och uttryck som fanns i gammalhebreiskan. Siloaminskriften och Lakisbreven innehåller till exempel vissa ord och grammatiska konstruktioner som inte förekommer i Bibeln, men det är helt klart att dessa konstruktioner är av hebreiskt ursprung. Ordförrådet hos hebreisktalande människor omfattade utan tvivel många fler ”rotord” än man känner till i dag, förutom tusentals ord som är avledda av dessa rotord.

Förutom i de delar av Bibeln som man vet är skrivna på arameiska finns det i de hebreiska skrifterna flera ord och uttryck vars rot man inte känner till. Lexikografer klassificerar många av dessa ord som ”lånord” och menar att de lånats in i hebreiskan från andra semitiska språk, t.ex. arameiska, akkadiska och arabiska. Men detta är bara ett antagande. Som Edward Horowitz påpekar: ”Ibland ligger lånet så långt tillbaka i tiden att språkforskarna inte vet i vilket språk ordet ursprungligen hörde hemma eller i vilket språk det är ett lånord.” (How the Hebrew Language Grew, sid. 3, 5) Det förefaller mera troligt att de omdiskuterade uttrycken ursprungligen är hebreiska och att osäkerheten angående dem är ytterligare ett vittnesbörd om att kunskapen om det ursprungliga språket fortfarande är ofullständig.

Skrifter som är från den vanliga tideräkningens början vittnar om att hebreiskan hade ett rikt ordförråd. De omfattar icke-bibliska religiösa skrifter som man har funnit bland Dödahavsrullarna och även den samling rabbinska skrifter på hebreiska som kallas Mishna och som handlar om judisk tradition. Professor Meyer Waxman säger: ”Bibelhebreiskan ... representerar inte hela ordförrådet. Det framgår av Mishna, där det förekommer hundratals hebreiska ord som inte förekommer i Bibeln.” (The Encyclopedia Americana, 1956, bd XIV, sid. 57a) Några av dessa ord kan naturligtvis ha varit senare nybildningar, men många av dem hörde utan tvivel till det hebreiska ordförrådet under den period då Bibelns hebreiska skrifter skrevs.

Ytterligare en omständighet som talar för att Bibelns hebreiska är det ”enda språk” som talades före språkförbistringen vid Babel är det hebreiska språkets anmärkningsvärda stabilitet under den tusen år långa period då Bibelns hebreiska skrifter skrevs. I ett bibliskt uppslagsverk sägs det: ”Något av det mest anmärkningsvärda i förbindelse med hebreiskan i Gamla testamentet är att även om dessa skrifter kom till under en period på mer än tusen år, är det nästan ingen skillnad mellan språket (grammatiken och ordförrådet) i de äldsta delarna och i de yngsta.” (The International Standard Bible Encyclopedia, utgiven av G. W. Bromiley, 1982, bd 2, sid. 659)