Men vid den tid då masoreterna började verka hade kunskapen om hebreiskans rätta uttal börjat gå förlorad, därför att många judar inte längre talade det språket flytande. Skilda grupper av masoreter i Babylon och i Israel uppfann ett vokalisationssystem med små punkter och streck som placerades omkring konsonanterna för att ange betoningen och vokalernas rätta uttal. Det utarbetades minst tre olika system, men det som visade sig mest inflytelserikt var det som utvecklades av masoreterna i Tiberias vid Galileens hav, där familjen Ben Asher hade sitt hemvist.

En del källor tar upp fem generationer masoreter i denna framstående familj. Förteckningen börjar med Asher den äldre som levde på 700-talet v.t. De andra var Nehemja ben Asher, Asher ben Nehemja, Moshe ben Asher och slutligen Aron ben Moshe ben Asher som levde på 900-talet v.t.a De här männen gick i spetsen för dem som fulländade de skrivtecken som på bästa sätt kunde ge uttryck åt vad de ansåg vara den hebreiska bibeltextens rätta uttal. För att utveckla sådana tecken måste de fastställa grunderna för det hebreiska språkets grammatiska system. Det hade aldrig nedtecknats något bestämt regelsystem för hebreisk grammatik. Man kan därför påstå att de här masoreterna var bland de första hebreiska grammatikerna.

Aron, den siste masoreten i Ben Asher-traditionen, var den förste som nedtecknade och offentliggjorde dessa upplysningar. Detta gjorde han i ett verk med titeln ”Sefer Dikdukei ha-Te‘amim”, den första boken med hebreiska grammatiska regler. Den boken kom att utgöra grunden för andra hebreiska grammatikers arbete under många hundra år därefter.

[Ruta/Bild på sidan 28]

Systemet för hebreiskt uttal

I FLERA hundra år höll masoreterna på att utforska vad som skulle kunna vara den bästa metoden för att skriva ut vokal- och accenttecken. Därför är det inte förvånande att man finner en fortsatt utveckling med varje ny generation av familjen Ben Asher. De handskrifter som finns bevarade är exempel på de stilar och metoder som användes enbart av de båda sista masoreterna av familjen Ben Asher, nämligen Moshe och Aron.e Vid en jämförelse av dessa handskrifter framgår det att Aron utarbetade regler beträffande en del smärre detaljer i uttals- och skriftsystemet som var annorlunda än hans fars, Moshes.

Ben Naftali var en av Aron ben Ashers samtida. Codex Cairensis, som tillskrivs Moshe ben Asher, innehåller många textvarianter som tillerkänns Ben Naftali. Det tyder på att antingen studerade Ben Naftali själv under Moshe ben Asher eller också upprätthöll båda en mycket äldre allmän tradition. Många forskare talar om skillnaderna mellan Ben Ashers system och Ben Naftalis, men M. H. Goshen-Gottstein skriver: ”Vi kommer förmodligen sanningen nära om vi talar om de två systemen inom familjen Ben Asher och betecknar de olika läsarterna Ben Asher kontra Ben Asher.” Det skulle således vara felaktigt att tala om bara en Ben Asher-metod. Det var inte någon inneboende överlägsenhet hos Aron ben Ashers metod som gjorde den till den slutligen erkända textformen. Enbart på grund av att talmudisten Moses Maimonides, som levde på 1100-talet, lovordade en Aron ben Asher-text kom den att få företräde.

[Hebreiska bokstäver]

En del av 2 Moseboken 6:2 dels med och dels utan vokalpunkter och diakritiska tecken

[Fotnoter]