Skribent: Paulus

1. I överensstämmelse med vilket uppdrag skrev Paulus sitt brev till hebréerna?

PAULUS är bäst känd som ”hedningarnas apostel”, dvs. en apostel för nationerna. Men var hans tjänst begränsad till icke-judar? Inte alls! Strax innan Paulus blev döpt och bemyndigad att utföra sitt verk sade Herren Jesus till Ananias: ”Den mannen [Paulus] är mig ett utvalt kärl till att bära mitt namn till nationerna såväl som till kungar och Israels söner.” (Apg. 9:15; Gal. 2:8, 9) Att Paulus skrev brevet till hebréerna var således helt i överensstämmelse med att han hade fått i uppdrag att bära Jesu namn till Israels söner.

2. Hur kan man bemöta invändningarna mot att det är Paulus som har skrivit Hebréerbrevet?

² Några kritiker tvivlar emellertid på att det är Paulus som har skrivit Hebréerbrevet. En av invändningarna är att Paulus’ namn inte förekommer i brevet. Men detta är egentligen inte något hinder, för i många andra kanoniska böcker nämns inte namnet på skribenten, vilken ofta identifieras genom inre vittnesbörd. Det finns dessutom somliga som menar att Paulus med avsikt kan ha låtit bli att nämna sitt namn i brevet till de hebreiska kristna i Judeen, eftersom hans namn hade blivit föremål för stort hat från judarna där. (Apg. 21:28) Att stilen i detta brev är annorlunda än i de andra breven som Paulus har skrivit är inte heller något hållbart argument för att det inte är han som är skribenten. Vare sig Paulus riktade sig till hedningar, judar eller kristna, visade han alltid sin förmåga att bli ”[allt] för alla slags människor”. I det här brevet vände han sig som en jude till judar med argument som de helt och fullt kunde förstå och godta. — 1 Kor. 9:22.

3. Vilka inre vittnesbörd bekräftar att Paulus har skrivit Hebréerbrevet och visar att han först och främst skrev det för judarna?

³ Innehållet i brevet talar entydigt för att det är Paulus som har skrivit det. Skribenten befann sig i Italien och var förbunden med Timoteus. Detta passar in på Paulus. (Hebr. 13:23, 24) Sättet att behandla lärofrågor är dessutom typiskt för Paulus, även om argumenten framläggs från en judisk synpunkt och är avsedda att tilltala den helt och hållet hebreiska församling som brevet var riktat till. I ett bibliskt kommentarverk (Clarkes Commentary, band 6, sidan 681) kan man i det här sammanhanget läsa följande om Hebréerbrevet: ”Hela brevets uppbyggnad visar att det skrevs för judar, köttsliga judar. Om det hade varit skrivet för hedningar, skulle inte en på tio tusen av dem ha förstått argumentationen, eftersom de var obekanta med det judiska systemet, som brevets författare överallt förutsätter att hans läsare har kännedom om.” Detta hjälper oss att förstå varför stilen i Hebréerbrevet är annorlunda än stilen i de övriga brev som Paulus har skrivit.

4. Vilket ytterligare vittnesbörd har vi om att Paulus har skrivit Hebréerbrevet?

⁴ Upptäckten av papyrushandskriften Chester Beatty II (P⁴⁶) omkring år 1930 har gett ytterligare vittnesbörd om att Hebréerbrevet är skrivet av Paulus. Den framstående brittiske textkritikern sir Frederic Kenyon uttalade sig om denna papyruskodex, som skrevs bara omkring 150 år efter Paulus’ död, och konstaterade: ”Det är anmärkningsvärt att Hebréerbrevet är placerat omedelbart efter Romarbrevet (en placering som är så gott som utan motstycke), vilket visar att man vid den tidiga tidpunkt då denna handskrift skrevs inte hyste något tvivel om att Paulus var författaren.”a Angående samma fråga heter det uttryckligen i McClintock och Strongs Cyclopedia: ”Det finns inget tillförlitligt vittnesbörd — utombibliskt eller bibliskt — om att någon annan än Paulus är brevets författare.”b

8. Varför var Paulus utomordentligt väl rustad att skriva Hebréerbrevet, och vilken följd av argument framlade han?

⁸ Ingen kunde bättre förstå det tryck och den förföljelse som de judiska kristna var utsatta för än aposteln Paulus. Ingen var bättre rustad att förse dem med kraftfulla argument mot den judiska traditionen än Paulus, den tidigare fariséen. På grund av sin ingående kännedom om den mosaiska lagen, som han hade blivit undervisad om vid Gamaliels fötter, kunde han lägga fram obestridliga bevis för att Kristus är uppfyllelsen av Lagen med dess stadgar och dess offer. Han visade att dessa nu hade ersatts med långt härligare verkligheter, som medförde långt större välsignelser under ett nytt och bättre förbund. Skarpsinnigt och i logisk följd lade han fram det ena övertygande argumentet efter det andra. Lagförbundets slut och införandet av det nya förbundet, Kristi prästadömes överlägsenhet över det aronitiska prästadömet, det verkliga värdet av Kristi offer jämfört med offren av tjurar och bockar, Kristi inträde i själva himlen inför Jehovas person i stället för i ett jordiskt tält — alla dessa uppseendeväckande nya läror, som i högsta grad verkade frånstötande på de ortodoxa judarna, framlades här för de hebreiska kristna med så överväldigande bevis från de hebreiska skrifterna att varje förnuftig jude måste ha blivit övertygad.

9. Vilket mäktigt vapen blev Hebréerbrevet, och hur var det ett uttryck för Paulus’ kärlek?

⁹ Rustade med detta brev hade de hebreiska kristna fått ett nytt och mäktigt vapen som de kunde använda till att tysta munnen på de judar som förföljde dem, och de hade fått kraftfulla argument som kunde hjälpa dem att övertyga och omvända ärliga judar som sökte Guds sanning. Brevet visar Paulus’ djupa kärlek till de hebreiska kristna och hans brinnande önskan att hjälpa dem på ett praktiskt sätt i en tid då de var i stort behov av hjälp.