Vad tro är

4. Vad är tro?

⁴ Paulus gör först en definition av tro. (Läs Hebréerna 11:1—3.) Han säger bland annat att tron är ”den säkra förväntan om ting man hoppas på”. Den person som har tro har en garanti för att allt som Gud lovar är så gott som uppfyllt. Tron är också ”det tydliga beviset på verkligheter som man inte ser”. Det övertygande beviset på osedda verkligheter är så starkt att tron sägs vara detsamma som det bevismaterialet.

5. Vad inser vi genom tro?

⁵ Genom tro fick ”gamla tiders män gott vittnesbörd” om att de behagade Gud. Och ”genom tro inser vi att tingens ordningar” — jorden, solen, månen och stjärnorna — ”har satts i stånd genom Guds ord, så att det man ser har blivit till av ting som inte är synliga”. Vi kan inte se Jehova eftersom han är en osynlig ande, men vi är ändå övertygade om att han är Skaparen av dessa ting. — 1 Moseboken 1:1; Johannes 4:24; Romarna 1:20.

Tro och den ”forntida världen”

6. Varför hade Abel en ”säker förväntan” om att Jehovas profetiska ord om kvinnans ”säd” skulle gå i uppfyllelse?

⁶ En av trons många sidor är att man inser behovet av ett offer för synder. (Läs Hebréerna 11:4.) I den ”forntida världen” visade Abel, den andre sonen till det första människoparet, Adam och Eva, tro på ett offer som innehöll blod. (2 Petrus 2:5) Abel märkte utan tvivel den nedärvda syndens dödsbringande verkningar hos sig själv. (1 Moseboken 2:16, 17; 3:6, 7; Romarna 5:12) Av allt att döma lade han också märke till hur Adam i uppfyllelse av Guds dom fick slita hårt och hur Eva fick utstå stor vedermöda under sitt havandeskap. (1 Moseboken 3:16—19) Abel hade alltså ”den säkra förväntan” att andra ting som Jehova hade talat också skulle komma att uppfyllas. Detta inbegrep de profetiska ord som riktades till ärkebedragaren Satan, när Gud sade till ormen: ”Jag skall sätta fiendskap mellan dig och kvinnan och mellan din säd och hennes säd. Han skall krossa ditt huvud, och du skall krossa hans häl.” — 1 Moseboken 3:15, NW.

7. a) Hur visade Abel att han insåg behovet av ett offer för synder? b) På vad sätt ”vittnade” Gud ”om hans offergåvor”?

⁷ Abel visade tro på den utlovade Säden genom att frambära ett djuroffer åt Gud, vilket i bildlig bemärkelse kunde ersätta Abels eget liv. Men hans äldre bror Kain, som saknade tro, offrade blodlösa grönsaker. Som mördare utgöt Kain därefter Abels blod. (1 Moseboken 4:1—8) Men vid sin död visste Abel att Jehova betraktade honom som rättfärdig, ”eftersom Gud vittnade om hans offergåvor”. Hur då? Genom att ta emot Abels offer, som framburits i tro. På grund av sin tro och Guds godkännande, som den inspirerade redogörelsen fortsätter att vittna om, så ”talar” Abel ”ännu, fastän han är död”. Han insåg behovet av ett offer för synder. Har du tro på Jesu Kristi långt viktigare lösenoffer? — 1 Johannes 2:1, 2; 3:23.

8. a) Vad lär oss Enoks modiga vittnande om tron? b) Hur blev Enok ”förflyttad för att inte se döden”?

⁸ Tron kommer att driva oss att tala Guds budskap med dristighet. (Läs Hebréerna 11:5, 6.) Ett av Jehovas tidiga vittnen, Enok, förutsade modigt att Gud skulle verkställa dom över de ogudaktiga. (Judas, vers 14, 15) Enoks fiender sökte utan tvivel döda honom, men Gud ”tog honom bort”, så att han inte led dödens våndor. (1 Moseboken 5:24) Men först fick han ”det vittnesbördet att han hade behagat Gud väl”. Hur då? ”Genom tro blev Enok förflyttad för att inte se döden.” På liknande sätt blev Paulus förflyttad eller ”bortryckt till paradiset” och fick av allt att döma en syn av den kristna församlingens framtida andliga paradis. (2 Korintierna 12:1—4) Enok hade därför antagligen en syn av det kommande jordiska paradiset, när Jehova lät honom somna in i döden, utom räckhåll för fiendens händer. För att behaga Gud måste vi likt Enok också tala Guds budskap med all dristighet. (Apostlagärningarna 4:29—31) Vi måste också tro att Gud finns till och att han ”blir deras belönare som uppriktigt söker honom”.

9. Hur visade Noas kurs att en annan sida av tron är att noggrant följa Jehovas anvisningar?

⁹ Att noggrant följa Guds anvisningar är ytterligare en sida av tron. (Läs Hebréerna 11:7.) Noa handlade i tro och gjorde ”alldeles som Gud hade befallt”. (1 Moseboken 6:22; 7:16, NW) Noa fick ”gudomlig varning och underrättelse om ting som man ännu inte såg”, och han trodde Jehovas uttalande om att det skulle inträffa en världsomfattande flod. I tro och med vördnadsfull fruktan för Gud byggde Noa ”en ark till räddning för sitt husfolk”. Genom lydnad och rättfärdiga handlingar domfällde han således den icke troende världen för dess onda gärningar och visade att den förtjänade att tillintetgöras. — 1 Moseboken 6:13—22.

10. Vilken annan verksamhet tog Noa sig tid till, trots att han byggde arken?

¹⁰ Noa var också ett Jehovas vittne genom att han var ”en rättfärdighetens predikare”. (2 Petrus 2:5) Trots att han höll på med att bygga arken tog han sig ändå tid till att predika, precis som Jehovas vittnen gör i våra dagar. Ja, precis som en härold ropade Noa modigt ut Guds varning till människorna före syndafloden, men ”de tog ingen notis förrän syndafloden kom och ryckte dem alla bort”. — Matteus 24:36—39.

Tro bland patriarkerna efter floden

11. a) Hur visade Abraham att tro inbegriper fullständig förtröstan på Jehovas löften? b) Vilken ”stad” väntade Abraham på i tro?

¹¹ Tro inbegriper fullständig förtröstan på Jehovas löften. (Läs Hebréerna 11:8—12.) Genom tro lydde Abraham (Abram) Guds befallning och lämnade kaldéernas Ur, en stad med mycket att erbjuda i materiellt hänseende. Han trodde på Jehovas löfte att ”alla släkter på jorden” skulle välsigna sig genom honom och att hans säd skulle få landet. (1 Moseboken 12:1—9; 15:18—21) Abrahams son Isak och sonson Jakob var ”arvingar med honom till precis samma löfte”. Genom tro levde Abraham ”såsom en främling i löftets land såsom i ett främmande land”. Han såg fram emot ”staden som har de verkliga grundvalarna, staden vars uppbyggare och upphovsman är Gud”. Ja, Abraham väntade på Guds himmelska rike under vilket han skulle uppväckas till liv på jorden. Har det riket en lika viktig plats i ditt liv? — Matteus 6:33.

12. Vad hände därför att Sara hade tro på Jehovas löften?

¹² De gudfruktiga patriarkernas hustrur hade också tro på Jehovas löften. Trots att Abrahams hustru Sara var ofruktsam tills hon var omkring 90 år och var ”förbi åldersgränsen”, fick hon genom tro förmåga ”att befruktas med säd, ... eftersom hon höll honom [Gud] för trofast som hade gett löftet”. Med tiden födde Sara Isak. Från den 100-årige Abraham, ”som var så gott som död”, när det gällde fortplantning, föddes det således till sist ”barn alldeles som himlens stjärnor i mängd”. — 1 Moseboken 17:15—17; 18:11; 21:1—7.

13, 14. a) Hur reagerade Abraham, Isak och Jakob, fastän de ”inte fick uppfyllelsen av löftena”? b) Hur kan det vara till nytta för oss att begrunda patriarkernas lojalitet mot Jehova, även om vi inte får se den omedelbara uppfyllelsen av hans löften?

¹³ Tron kommer att bevara oss lojala mot Jehova, även om vi inte omedelbart får se uppfyllelsen av hans löften. (Läs Hebréerna 11:13—16.) De trogna patriarkerna dog alla utan att få se den fullständiga uppfyllelsen av Guds löften till dem. Men de såg de utlovade tingen ”långt borta och välkomnade dem och bekände offentligt att de var utlänningar och tillfälliga inbyggare i landet”. Ja, de slutade sitt liv i tro; det förflöt nämligen flera generationer innan det utlovade landet blev Abrahams avkomlingars egendom.

¹⁴ Det förhållandet att Abraham, Isak och Jakob inte fick uppfyllelsen av Guds löften i sin livstid gjorde dem inte bittra och fick dem inte att bli avfällingar. De övergav inte Jehova och gick tillbaka till Ur och blev helt upptagna av världslig verksamhet. (Jämför Johannes 17:16; 2 Timoteus 4:10; Jakob 1:27; 1 Johannes 2:15—17.) Nej, dessa patriarker ”traktade” efter något som var långt bättre än Ur, det vill säga något ”som hör himmelen till”. Därför ”skäms inte” Jehova ”att bli anropad såsom deras Gud”. De bevarade sin tro på den Högste intill döden och kommer snart att uppväckas till liv på jorden, en del av den domän som tillhör ”staden”, det messianska rike som Gud har gjort redo åt dem. Men hur är det då med dig? Du måste, även om du har ”vandrat i sanningen” i många år och blivit gammal i Jehovas tjänst, bevara din förtröstan på hans utlovade nya ordning. (3 Johannes, vers 4; 2 Petrus 3:11—13) Du och de trogna patriarkerna kommer verkligen att bli belönade för en sådan tro!

15. a) Vad var det som gjorde det möjligt för Abraham att så gott som offra Isak? b) Hur bör vår tro påverkas av händelsen med Abraham och Isak? c) Vad framställdes profetiskt genom den händelsen?

¹⁵ En mycket viktig sida av tron är obetingad lydnad för Gud. (Läs Hebréerna 11:17—19.) Därför att Abraham lydde Jehova utan att tveka, så ”offrade” han ”så gott som” Isak, sin ”enfödde” son — den ende som han fick med Sara. Hur kunde Abraham göra detta? Därför att ”han räknade med att Gud till och med kunde uppväcka ... [Isak] från de döda”, om så skulle behövas för att uppfylla löftet om avkomlingar genom honom. På ett ögonblick skulle kniven i Abrahams hand ha kunnat göra slut på Isaks liv, men en ängels röst hindrade detta. Följaktligen fick Abraham igen Isak från döden ”på ett bildligt sätt”. Vi bör likaså drivas till att lyda Gud i tro, till och med om vårt liv eller våra barns liv står på spel. (1 Johannes 5:3) Det är också värt att lägga märke till att Abraham och Isak vid detta tillfälle profetiskt fick förebilda hur Jehova Gud skulle ge sin enfödde Son, Jesus Kristus, som ett lösenoffer, så att de som utövar tro på honom må ha evigt liv. — 1 Moseboken 22:1—19; Johannes 3:16.

16. Vilket exempel gav patriarkerna oss, när det gäller våra barn och Guds löften?

¹⁶ Om vi har tro kommer vi att hjälpa våra barn att sätta sitt hopp till det som Gud lovar för framtiden. (Läs Hebréerna 11:20—22.) Patriarkernas tro var så stark att de, fastän Jehovas löften till dem inte hade uppfyllts fullständigt under deras livstid, ändå vidarebefordrade dessa till sina barn som ett dyrbart arv. Isak välsignade således ”Jakob och Esau i fråga om ting som skulle komma”, och den döende Jakob uttalade välsignelser över Josefs söner, Efraim och Manasse. Josef hade själv stark tro på att israeliterna skulle komma att lämna Egypten för löftets land, och därför lät han sina bröder avlägga ed på att de skulle ta med sig hans ben, när de gav sig i väg. (1 Moseboken 27:27—29, 38—40; 48:8—22; 50:24—26) Hjälper du din familj att utveckla en liknande tro på det som Jehova har utlovat?

Tron får oss att sätta Gud främst

17. Hur handlade Mose föräldrar i tro?

¹⁷ Tron motiverar oss att sätta Jehova och hans folk framför allt som denna världen har att erbjuda. (Läs Hebréerna 11:23—26.) Israeliterna var slavar som behövde befrielse från egyptiskt slaveri, när Mose föräldrar handlade i tro. De fruktade inte ”kungens order” om att döda hebreiska gossebarn vid födelsen. De höll i stället Mose gömd i tre månader och lade honom till slut i en ark av papyrusrör bland vassen vid stranden av Nilfloden. Faraos dotter hittade honom och ”uppfostrade honom som sin egen son”. Men först ammades Mose upp och fick andlig fostran i sin fars och mors, Amrams och Jokebeds, hem. Därefter, som en medlem av Faraos hushåll, blev han ”undervisad i all egyptiernas vishet”, och han blev ”kraftfull i sina ord och handlingar”, kraftfull i sina mentala och fysiska förmågor. — Apostlagärningarna 7:20—22; 2 Moseboken 2:1—10; 6:20.

18. Vilken ståndpunkt intog Mose på grund av sin tro till Jehovas tillbedjan?

¹⁸ Men egyptisk utbildning och kungahusets materiella prakt fick inte Mose att överge Jehovas tillbedjan och bli en avfälling. ”Genom tro vägrade Mose” i stället, ”när han hade blivit stor, att låta kalla sig son av Faraos dotter”, något som antyds av att han försvarade en hebreisk broder. (2 Moseboken 2:11, 12) Mose valde ”att hellre bli illa behandlad tillsammans med Guds folk [israelitiska medtillbedjare av Jehova] än att ha den tillfälliga njutningen av synd”. Om du är en döpt Jehovas tjänare som har en gedigen bakgrund i form av rätt andlig fostran, kommer du då att följa Mose exempel och stå fast för sann tillbedjan?

19. a) Hur är det uppenbart att Mose satte Jehova och hans folk främst i sitt liv? b) Utbetalningen av vilken lön höll Mose blicken riktad på?

¹⁹ Mose slöt sig till Jehovas folk, ”eftersom han höll den Smordes smälek för en större rikedom än Egyptens skatter”. Det var med all sannolikhet så att Mose höll den smälek som det innebar att vara en forntida förebild till Kristus, eller Guds Smorde, som större rikedom än Egyptens skatter. Som en medlem av det kungliga hushållet skulle han ha kunnat åtnjuta rikedom och anseende i Egypten. Men han utövade tro och hade ”blicken stadigt riktad mot utbetalningen av lönen” — evigt liv genom en uppståndelse på jorden i Guds utlovade nya ordning.

20. Hur visar Mose erfarenhet att tron gör oss oförskräckta som Jehovas tjänare?

²⁰ Tron gör oss oförskräckta, eftersom vi litar på Jehova som en befriare. (Läs Hebréerna 11:27—29.) När Farao hade fått höra att Mose hade dödat en egyptier, sökte han få honom dödad. ”Men Mose flydde bort undan Farao. Och han stannade i Midjans land.” (2 Moseboken 2:11—15) Det verkar därför som om Paulus hänsyftar på hebréernas senare uttåg ur Egypten, när han säger: ”Genom tro lämnade han [Mose] Egypten, inte för att han fruktade kungens förbittring [som hotade honom med döden för att han representerade Gud på Israels vägnar], ty han stod fast som om han såg den osynlige.” (2 Moseboken 10:28, 29) Även om Mose aldrig såg Gud i verkligheten, var Jehovas handlande med honom så verkligt att han handlade som om han verkligen såg ”den osynlige”. (2 Moseboken 33:20) Är ditt förhållande till Jehova lika fast? — Psalm 37:5; Ordspråksboken 16:3.

21. Vad var det som hände ”genom tro” vid Israels uttåg ur Egypten?

²¹ Strax före Israels uttåg ur Egypten hade Mose ”genom tro” ”firat påsken och utfört bestrykningen med blodet, för att förgöraren inte skulle röra deras [israeliternas] förstfödda”. Ja, det krävdes tro att fira påsken och vara övertygad om att Israels förstfödda söner skulle skonas medan egyptiernas skulle dö, och denna tro blev belönad. (2 Moseboken 12:1—39) ”Genom tro” gick också Israels folk ”genom Röda havet såsom på torrt land, men då egyptierna vågade sig ut i det, blev de uppslukade”. Vilken underbar befriare bevisade sig inte Gud vara! Och på grund av denna befrielse började israeliterna ”frukta Jehova och sätta tro till Jehova och till hans tjänare Mose” (NW). — 2 Moseboken 14:21—31.

22. Vilka frågor återstår att begrunda, när det gäller tron?

²² Mose och patriarkernas tro är verkligen ett föredöme för Jehovas vittnen i våra dagar. Men vad hände sedan, under Guds handlande med Abrahams avkomlingar som en teokratiskt organiserad nation? Vad kan vi lära av andra troshandlingar i forna tider?

Världen var dem inte värdig

”De blev stenade, de blev prövade, ... och världen var dem inte värdig.” — HEBRÉERNA 11:37, 38.

1, 2. Under vilka omständigheter bevarade Jehovas vittnen i forna tider sin ostrafflighet, och hur påverkar deras gärningar Guds nutida tjänare?

JEHOVAS VITTNEN i forna tider bevarade sin ostrafflighet mot Gud trots alla de prövningar som det orättfärdiga mänskliga samhället förorsakade dem. Guds tjänare blev till exempel stenade och mördades med svärd. De fick utstå misshandel och vedermöda. Men ändå sviktade de inte i sin tro. Därför var det verkligen så som aposteln Paulus sade: ”Världen var dem inte värdig.” — Hebréerna 11:37, 38.

² De trosinspirerande gärningar som utfördes av gudfruktiga människor före floden och av patriarkerna och av Mose påverkar Jehovas vittnen i våra dagar att tjäna Gud i tro. Men hur är det då med andra som omnämns i kapitel 11 och 12 i Hebréerna? Hur kan vi få gagn av att betrakta de olika sidorna av deras tro?

Domares, kungars och profeters tro

3. Hur visar händelser i samband med Jeriko och Rahab att tron måste bevisas genom gärningar?

³ Tro är inte bara ett försanthållande; den måste bevisas av gärningar eller handlingar. (Läs Hebréerna 11:30, 31.) Efter Mose död skänkte tron israeliterna den ena segern efter den andra i Kanaan, men detta krävde ansträngning från deras sida. Genom Josuas och andras tro föll till exempel ”Jerikos murar, sedan man hade gått omkring dem i sju dagar”. Men ”genom tro undgick skökan Rahab att förgås tillsammans med dem [Jerikos invånare, vilka saknade tro] som handlade olydigt”. Varför det? ”Därför att hon hade tagit emot [de israelitiska] spejarna fredligt” och bevisat sin tro genom att gömma dem för kananéerna. Rapporterna om att Jehova hade låtit ”Röda havets vatten torka bort framför” (NW) israeliterna och att han hade gett dem seger över de amoreiska kungarna Sihon och Og utgjorde en fast grund för Rahabs tro. Rahab gjorde de moraliska förändringarna som krävdes, och hon blev välsignad för sin verksamma tro genom att hon och hennes hushåll blev bevarade när Jeriko föll och också genom att hon fick bli en stammoder till Jesus Kristus. — Josua 2:1—11; 6:20—23; Matteus 1:1, 5; Jakob 2:24—26.

4. Vad betonar Gideons och Baraks erfarenheter, när det gäller att visa tro, då man ställs inför fara?

⁴ Tron visas genom att man fullständigt förtröstar på Jehova, när man ställs inför fara. (Läs Hebréerna 11:32.) Paulus medgav att tiden inte skulle räcka till för honom, om han fortsatte med att berätta om ”Gideon, Barak, Simson, Jefta, David såväl som Samuel och de andra profeterna”, vilkas bedrifter gav överflödande bevis på tro och förtröstan på Gud i farliga situationer. Genom tro och med en skara på endast 300 män fick således domaren Gideon kraft av Gud att krossa de förtryckande midjaniternas militärmakt. (Domarboken 7:1—25) Uppmuntrad av profetissan Debora segrade domaren Barak och en infanteristyrka på 10.000 dåligt utrustade män över kung Jabins långt större styrkor, vilka under befäl av Sisera hade 900 stridsvagnar utrustade med vapen. — Domarboken 4:1—5:31.

5. På vad sätt visade Simson och Jefta tro som bevisade fullständig förtröstan på Jehova?

⁵ Ett annat exempel på tro från domartiden i Israel var Simson, en mäktig fiende till filistéerna. Det är sant att han till slut blev deras fånge och att de gjorde honom blind. Men Simson dödade många av dem, när han rev ner pelarna i det hus där de frambar ett stort offer åt sin falske gud Dagon. Ja, Simson dog tillsammans med de där filistéerna, men inte som en förtvivlad självmördare. I tro förlitade han sig på Jehova och bad honom om den styrka som krävdes för att kunna utkräva hämnd på dessa fiender till Gud och hans folk. (Domarboken 16:18—30) Jefta, vilken Gud skänkte seger över ammoniterna, visade också en tro som gav bevis på hans fullständiga förtröstan på Jehova. Det var endast med en sådan tro som han skulle kunna infria sitt löfte till Gud genom att helga sin dotter åt Jehovas tjänst som en förblivande jungfru. — Domarboken 11:29—40.

6. Hur visade David sin tro?

⁶ David utmärkte sig också för sin tro. Han var endast en ung man, när han stred mot den filisteiske jätten Goljat. ”Du kommer mot mig med svärd och med spjut och med kastspjut”, sade David, ”men jag kommer mot dig med härskarors Jehovas namn.” (NW) Ja, David förtröstade på Gud, dödade den reslige filistéen och blev senare en modig krigarkung, som kämpade för att bevaka Guds folks intressen. Och på grund av sin tro var David en man i överensstämmelse med Jehovas hjärta. (1 Samuelsboken 17:4, 45—51; Apostlagärningarna 13:22) Under hela sitt liv visade också Samuel och andra profeter stor tro och fullständig förtröstan på Gud. (1 Samuelsboken 1:19—28; 7:15—17) Vilka fina föredömen för både unga och gamla bland Jehovas tjänare i våra dagar!

7. a) Vilka var det som ”genom tro nedkämpade kungariken”? b) Vilka ”övade rättfärdighet” genom tro?

⁷ Genom tro kan vi framgångsrikt bestå varje ostrafflighetsprov som vi ställs inför, och genom den kan vi också utföra allt som är i överensstämmelse med Guds vilja. (Läs Hebréerna 11:33, 34.) När Paulus här nämner ytterligare trosgärningar, hade han av allt att döma hebreiska domare, kungar och profeter i tankarna, för han hade just räknat upp namnen på sådana män. ”Genom tro nedkämpade” sådana domare som Gideon och Jefta ”kungariken”. Detta gjorde också kung David, som kuvade filistéerna, moabiterna, araméerna, edoméerna och andra. (2 Samuelsboken 8:1—14) Genom tro ”övade” också rättrådiga domare ”rättfärdighet”, och den rättfärdige Samuels och andra profeters råd förmådde åtminstone somliga att sky eller överge ett orätt handlingssätt. — 1 Samuelsboken 12:20—25; Jesaja 1:10—20.

8. Vilket löfte fick David, och vad ledde det till?

⁸ David var en av dem som genom tro ”erhöll löften”. Jehova lovade honom följande: ”Ditt hus och ditt rike skall ofelbart bestå till obestämd tid inför dig; själva din tron skall bli fast grundad till obestämd tid.” (2 Samuelsboken 7:11—16, NW) Och Gud höll det löftet genom att upprätta det messianska riket år 1914. — Jesaja 9:6, 7; Daniel 7:13, 14.

9. Under vilka omständigheter stoppades ”gapet på lejon” till genom tro?

⁹ Profeten Daniel bestod framgångsrikt ett ostrafflighetsprov, när han trots ett kungligt förbud fortsatte att be till Gud enligt sin dagliga vana. Med tron hos en som bevarar sin ostrafflighet ”stoppade” Daniel således ”till gapet på lejon” genom att Jehova bevarade honom vid liv i den lejongrop som han hade kastats i. — Daniel 6:4—23.

10. Vilka ”dämpade eldens kraft” genom tro, och vad kommer vi att kunna göra genom en liknande tro?

¹⁰ Daniels hebreiska kamrater, Sadrak, Mesak och Abed-Nego, vilka också bevarade sin ostrafflighet, ”dämpade” faktiskt ”eldens kraft”. När de hotades med döden i en överhettad ugn, sade de till kung Nebukadnessar att de — vare sig deras Gud räddade dem eller inte — inte skulle tjäna den babyloniske kungens gudar eller tillbe den bildstod som han hade låtit ställa upp. Jehova släckte inte elden i ugnen, men han såg till att den inte skadade de tre hebréerna. (Daniel 3:1—30) En liknande tro sätter oss i stånd att bevara vår ostrafflighet mot Gud ända till en eventuell död för fiendens hand. — Uppenbarelseboken 2:10.

11. a) Vilka ”undkom” genom tro ”svärdets egg”? b) Vilka ”gjordes starka” genom tro? c) Vilka ”blev tappra i krig” och ”jagade härar av främlingar på flykten”?

¹¹ David ”undkom svärdets egg” hos kung Sauls män. (1 Samuelsboken 19:9—17) Profeterna Elia och Elisa undkom också att bli dödade av svärd. (1 Kungaboken 19:1—3; 2 Kungaboken 6:11—23) Men vilka gjordes genom tron ”starka från att ha varit svaga”? Jo, Gideon betraktade sig själv och sina män som alltför svaga för att kunna frälsa Israel från midjaniterna. Men han ”gjordes stark” av Gud, som gav honom segern — och detta med endast 300 män! (Domarboken 6:14—16; 7:2—7, 22) ”Från att ha varit svag”, när han hade fått sitt hår avskuret, ”gjordes” Simson ”stark” av Jehova och vållade många filistéers död. (Domarboken 16:19—21, 28—30; jämför Domarboken 15:13—19.) Paulus kan också ha tänkt på kung Hiskia som en som ”gjordes stark” från ett svagt tillstånd både i militärt och i fysiskt avseende. (Jesaja 37:1—38:22) Bland de Guds tjänare som ”blev tappra i krig” var domaren Jefta och kung David. (Domarboken 11:32, 33; 2 Samuelsboken 22:1, 2, 30—38) Och domaren Barak var bland dem som ”jagade härar av främlingar på flykten”. (Domarboken 4:14—16) Alla dessa bedrifter bör övertyga oss om att vi genom tro framgångsrikt kan bestå varje ostrafflighetsprov, som vi kan komma att ställas inför, och att vi också kan åstadkomma allt som är i enlighet med Jehovas vilja.

Andra med föredömlig tro

12. a) Vilka ”kvinnor fick igen sina döda genom uppståndelse”? b) På vad sätt kommer den uppståndelse som vissa människor med tro får att vara ”bättre”?

¹² I tron ingår också tro på uppståndelsen, ett hopp som hjälper oss att bevara vår ostrafflighet mot Gud. (Läs Hebréerna 11:35.) På grund av tro fick kvinnor ”igen sina döda genom uppståndelse”. Genom tro och Guds kraft uppväckte Elia en änkas son i Sarefat, och Elisa uppväckte en sunemitisk kvinnas son till liv. (1 Kungaboken 17:17—24; 2 Kungaboken 4:17—37) ”Men andra män blev torterade [ordagrant: ”slagna med käppar”], eftersom de inte ville godta frigivning genom någon lösen, för att de skulle kunna vinna en bättre uppståndelse.” Dessa Jehovas vittnen som bibeln inte identifierar blev antagligen slagna till döds, därför att de vägrade att godta en befrielse som krävde att de kompromissade med sin tro. Deras uppståndelse kommer att bli ”bättre”, därför att de som får del av den inte kommer att vara tvungna att dö igen (som de gjorde som uppväcktes av Elia och Elisa), och den kommer att inträffa under Rikets styre och utföras av Jesus Kristus, den ”Evige fader”, vars lösenoffer gör att det blir möjligt att få evigt liv på jorden. — Jesaja 9:6; Johannes 5:28, 29.

13. a) Vilka fick utstå ”hån och gisselslag”? b) Vilka upplevde ”bojor och fängelse”?

¹³ Om vi har tro kommer vi att kunna uthärda förföljelse. (Läs Hebréerna 11:36—38.) Det är till hjälp för oss, när vi blir förföljda, att komma ihåg uppståndelsehoppet och att inse att Gud kan uppehålla oss, precis som han gjorde med ”andra” som ”fick sitt prov [eller trosprov] genom hån och gisselslag, ja mer än det, genom bojor och fängelse”. Israeliterna ”fortsatte att göra narr av den sanne Gudens budbärare ... och driva gäck med hans profeter, tills Jehovas raseri steg upp mot hans folk”. (2 Krönikeboken 36:15, 16, NW) Genom tro uthärdade Mika, Elisa och andra Guds tjänare ”hån”. (1 Kungaboken 22:24; 2 Kungaboken 2:23, 24; Psalm 42:4) ”Gisselslag” var något som var känt på Israels kungars och profeters tid, och motståndare ”slog” (NW) Jeremia och smällde inte bara till honom som en förolämpning. ”Bojor och fängelse” kan påminna oss om Jeremias och också om profeterna Mikas och Hananis erfarenheter. (Jeremia 20:1, 2; 37:15; 1 Kungaboken 12:11; 22:26, 27; 2 Krönikeboken 16:7, 10) Eftersom Jehovas nutida vittnen har en liknande tro, har de kunnat uthärda liknande lidanden ”för rättfärdighets skull”. — 1 Petrus 3:14.

14. a) Vem var bland dem som blev ”stenade”? b) Vem kan ha blivit ”söndersågad”?

¹⁴ ”De blev stenade”, sade Paulus. Sakarja, prästen Jojadas son, var en sådan trons man. Insvept av Guds ande sjöng han ut mot avfällingarna i Juda. Med vilket resultat? På kung Joas befallning dödade konspiratörer honom genom att kasta stenar på honom i förgården till Jehovas hus. (2 Krönikeboken 24:20—22; Matteus 23:33—35) Paulus tillade: ”De blev prövade, de blev söndersågade.” Han kan ha tänkt på profeten Mika som en av dem som ”blev prövade”, och enligt en osäker judisk tradition sågades Jesaja itu under kung Manasses regering. — 1 Kungaboken 22:24—28.

15. Vilka utstod misshandel och ”irrade omkring i öknar”?

¹⁵ Andra ”dog genom mord med svärd”, till exempel de av Guds profeter som var samtida med Elia och som hade dödats ”med svärd” på den onde kung Ahabs tid. (1 Kungaboken 19:9, 10) Elia och Elisa var bland dem som hade tro och som ”gick omkring i fårskinn, i gethudar, medan de led brist, utstod vedermöda och blev misshandlade”. (1 Kungaboken 19:5—8, 19; 2 Kungaboken 1:8; 2:13; jämför Jeremia 38:6.) Elia och Elisa måste ha varit bland dem som ”irrade omkring i öknar och berg och grottor och jordhålor”, därför att de blev utsatta för förföljelse. Det måste också de 100 profeter som Obadja gömde 50 och 50 i en grotta och som han försåg med bröd och vatten, när den avgudadyrkande drottning Isebel började ”utrota” Jehovas profeter. (1 Kungaboken 18:4, 13; 2 Kungaboken 2:13; 6:13, 30, 31) Hur bevarade inte dessa Guds tjänare sin ostrafflighet! Inte underligt att Paulus sade: ”Världen [det orättfärdiga mänskliga samhället] var dem inte värdig”!

16. a) Varför har Jehovas förkristna vittnen ännu inte fått ”uppfyllelsen av löftet”? b) Vad måste detta att ”göras fullkomlig” ha avseende på för Jehovas förkristna vittnen?

¹⁶ Tron ger oss den övertygelsen att när Guds tid för det är inne kommer alla som älskar honom att få ”uppfyllelsen av löftet”. (Läs Hebréerna 11:39, 40.) Dessa som bevarade sin ostrafflighet i förkristen tid ”fick gott vittnesbörd genom sin tro”, vilket nu utgör en del av den bibliska redogörelsen. Men de har ännu inte fått ”uppfyllelsen av löftet” från Gud genom en jordisk uppståndelse med utsikten till evigt liv under Rikets styre. Varför har de inte det? ”För att de inte skulle göras fullkomliga utan” Jesu smorda efterföljare för vilka Gud förutsåg ”något bättre”, nämligen odödligt himmelskt liv och privilegiet att få regera tillsammans med Kristus Jesus. Genom sin uppståndelse, som började efter Rikets upprättande år 1914, görs de smorda kristna ”fullkomliga” i himmelen, innan Jehovas vittnen från förkristen tid uppväcks på jorden. (1 Korintierna 15:50—57; Uppenbarelseboken 12:1—5) För dessa tidiga vittnen måste detta att ”göras fullkomlig” ha avseende på deras jordiska uppståndelse, att de till slut görs ”fria från slaveriet under förgängelsen” och att de uppnår mänsklig fullkomlighet genom översteprästens, Jesu Kristi, och hans 144.000 himmelska underprästers tjänster under Kristi tusenåriga regering. — Romarna 8:20, 21; Hebréerna 7:26; Uppenbarelseboken 14:1; 20:4—6.