Jehova är min hjälpare

”Vi kan ... vara vid gott mod och säga: ’Jehova är min hjälpare; jag skall inte vara rädd. Vad kan en människa göra mig?’” — HEBRÉERNA 13:6.

1, 2. a) Vilken förtröstan på Jehova uttryckte både psalmisten och aposteln Paulus? b) Vilka frågor uppstår?

JEHOVA GUD är en outsinlig källa till hjälp. Psalmisten visste detta av erfarenhet och kunde därför säga: ”Jehova är vid min sida; jag kommer inte att frukta. Vad kan en jordemänniska göra mig?” (Psalm 118:6, NW) Aposteln Paulus gav uttryck åt liknande tankar, när han skrev sitt av Gud inspirerade brev till de hebreiska kristna.

² Paulus citerade tydligen psalmistens ord från den grekiska Septuagintaöversättningen, när han skrev till hebreiska medtillbedjare: ”Vi kan ... vara vid gott mod och säga: ’Jehova är min hjälpare; jag skall inte vara rädd. Vad kan en människa göra mig?’” (Hebréerna 13:6) Varför skrev aposteln på det sättet? Och vad kan vi lära oss av sammanhanget?

I behov av Jehovas hjälp

3. a) Under vilka omständigheter visade sig Jehova vara Paulus’ hjälpare? b) Varför behövde särskilt de hebreiska kristna Jehova som sin hjälpare?

³ Paulus var ett självuppoffrande vittne som hade bevis för att Jehova var hans hjälpare. Gud hjälpte aposteln, när han ställdes inför många svårigheter. Paulus blev fängslad, piskad och stenad. På sina resor som kristen förkunnare upplevde han skeppsbrott och många andra faror. Han var väl förtrogen med hårt arbete, sömnlösa nätter, hunger, törst och även nakenhet. Han skrev: ”Förutom dessa ting utifrån finns det som välter in över mig från dag till dag, bekymren för alla församlingarna.” (2 Korintierna 11:24—29) Paulus hade detta slags intresse för de hebreiska kristna. Jerusalems dagar var räknade, och apostelns judiska bröder och systrar i Judeen skulle få möta stora trosprov. (Daniel 9:24—27; Lukas 21:5—24) De skulle därför behöva ha Jehova som sin hjälpare.

4. Vilken grundläggande förmaning framförs genom hela Hebréerbrevet?

⁴ I början av sitt brev till de hebreiska kristna visade Paulus att de skulle få erfara Guds hjälp bara om de lyssnade till Guds Son, Jesus Kristus. (Hebréerna 1:1, 2) Denna springande punkt utvecklades i brevet. För att understödja sitt råd påminde aposteln till exempel sina läsare om att israeliterna straffades för olydnad i öknen. Hur mycket mindre skulle då hebreiska kristna kunna komma undan straff, om de förkastade det Gud sade till dem genom Jesus och blev avfällingar som höll fast vid den mosaiska lagen som hade satts åt sidan genom Kristi offer! — Hebréerna 12:24—27.

Broderlig kärlek i verksamhet

5. a) Vilka andra råd ger brevet till hebréerna? b) Vad skrev Paulus om kärlek?

⁵ Hebréerbrevet gav blivande arvingar till det himmelska riket råd om hur de skulle följa sitt föredöme, Jesus Kristus, ”ägna Gud helig tjänst med gudsfruktan och vördnad” och ha Jehova som sin hjälpare. (Hebréerna 12:1—4, 28, 29) Paulus hade uppmanat medtroende att regelbundet komma tillsammans och sporra varandra ”till kärlek och förträffliga gärningar”. (Hebréerna 10:24, 25) Och nu gav han rådet: ”Må er broderliga kärlek hålla i sig.” — Hebréerna 13:1.

6. I vilken bemärkelse gav Jesus sina efterföljare ”ett nytt bud” om kärlek?

⁶ Jesus krävde sådan kärlek av sina efterföljare, för han sade ju: ”Jag ger er nu ett nytt bud, att ni skall älska varandra; alldeles som jag har älskat er, att ni också skall älska varandra. Av detta skall alla veta att ni är mina lärjungar: om ni har kärlek inbördes.” (Johannes 13:34, 35) Detta var ”ett nytt bud” genom att det krävde mer än budet i den mosaiska lagen gjorde, som löd: ”Du skall älska din medmänniska [eller nästa] som dig själv.” (3 Moseboken 19:18, NW) Det nya budet krävde mer än att någon älskade sin nästa som han älskade sig själv. Det krävde självuppoffrande kärlek ända därhän att man gav sitt liv för någon. Jesu liv och död var ett exempel på det slaget av kärlek. Tertullianus anspelade på detta kännetecken, när han citerade vad världsmänniskor sagt om de kristna, och skrev: ”’Se’, säger de, ’hur de älskar varandra ... och är redo att dö för varandra.’” — Apologeticus, kapitel XXXIX, 7.

7. Hur var broderlig kärlek uppenbar efter pingsten år 33 v.t.?

⁷ Broderlig kärlek var uppenbar bland Jesu lärjungar efter pingsten år 33 v.t. För att många nydöpta troende från avlägsna platser skulle kunna stanna längre i Jerusalem och lära sig mer om hur Gud sörjt för frälsning genom Kristus, höll ”alla som blev troende ... samman och hade allting gemensamt, och de började sälja sina ägodelar och egendomar och fördela inkomsterna åt alla, alldeles som vars och ens behov var”. — Apostlagärningarna 2:43—47; 4:32—37.

8. Vad finns det för bevis för att det råder broderlig kärlek bland Jehovas vittnen i våra dagar?

⁸ Sådan broderlig kärlek råder bland Jehovas vittnen i vår tid. Efter andra världskriget drev till exempel sådan kärlek Guds folk att genomföra en två och ett halvt år lång hjälpkampanj. Vittnen i Canada, Förenta staterna, Schweiz, Sverige och andra länder skänkte kläder och pengar till att köpa mat till medtroende i sådana krigshärjade länder som Belgien, Bulgarien, Danmark, England, Filippinerna, Finland, Frankrike, Grekland, Italien, Kina, Nederländerna, Norge, Polen, Rumänien, Tjeckoslovakien, Tyskland, Ungern och Österrike. Detta är bara ett exempel, för på senare tid har Guds tjänare visat sådan kärlek mot kristna jordbävningsoffer i Peru och Mexico, offer för stormvindar på Jamaica och liknande katastrofer på andra håll. På detta och många andra sätt låter Jehovas folk sin broderliga kärlek ”hålla i sig”.

Var gästfria

9. a) Vilken gudaktig egenskap omnämns i Hebréerna 13:2? b) Hur hade några utan att veta om det ”änglar som gäster”?

⁹ Paulus nämnde därefter en annan egenskap, som visas av dem som följer Kristus, ägnar Gud ”helig tjänst med gudsfruktan och vördnad” och har Jehova som sin hjälpare. Han uppmanade: ”Glöm inte gästfriheten, för genom den har några, utan att veta det, haft änglar som gäster.” (Hebréerna 13:2) Vem var det som utan att veta det hade ”änglar som gäster”? Jo, patriarken Abraham var värd för tre änglar. (1 Moseboken 18:1—22) Två av dem avlägsnade sig, och hans brorson Lot inbjöd just dessa främlingar till sitt hus i Sodom. Men innan de kunde gå till vila, blev Lots hus omringat av en ”pöbelhop” (NW), ”från pojke till gammal man” (NW). De krävde att Lot överlämnade sina gäster för omoraliska avsikter, men han vägrade ståndaktigt. Även om Lot först inte visste det, hade han haft änglar som gäster, vilka sedan hjälpte honom och hans döttrar att komma undan döden, när Jehova lät det regna svavel och eld från himmelen på Sodom och Gomorra. — 1 Moseboken 19:1—26.

10. Vilka välsignelser åtnjuter gästfria kristna?

¹⁰ Gästfria kristna åtnjuter många välsignelser. De får höra sina gäster berätta berikande erfarenheter och drar nytta av deras andligen givande sällskap. Gajus fick beröm för att han gästfritt tog emot medtroende, ”obekanta till och med”, precis som många bland Jehovas folk nu har resande tillsyningsmän som gäster. (3 Johannes, vers 1, 5—8) Att vara gästfri är ett krav för att bli förordnad som äldste. (1 Timoteus 3:2; Titus 1:7, 8) Det är också värt att lägga märke till att Jesus lovade Rikets välsignelser åt fårlika personer som gästfritt gjorde gott mot hans smorda ”bröder”. — Matteus 25:34—40.

Kom ihåg dem som förföljs

11. Varför var rådet i Hebréerna 13:3 lämpligt?

¹¹ De som önskar få Jehovas hjälp och som ägnar honom helig tjänst med gudsfruktan och vördnad får inte glömma medtroende som lider. Paulus förstod de lidanden som illa behandlade kristna fick utstå. Någon tid dessförinnan hade lärjungar blivit kringspridda genom förföljelse, och Paulus’ medarbetare Timoteus hade just blivit frigiven från fängelse. (Hebréerna 13:23; Apostlagärningarna 11:19—21) Kristna missionärer färdades också omkring och bildade nya församlingar eller byggde i andligt avseende upp dem som redan fanns. Eftersom många av bröderna och systrarna som då var på resande fot var icke-judar, kanske några hebreiska kristna inte hade brytt sig tillräckligt mycket om dem. Därför var denna förmaning på sin plats: ”Kom ihåg dem som är i bojor, som om ni slagits i bojor med dem, och dem som blir misshandlade, då ni ju också själva ännu är i en kropp.” — Hebréerna 13:3.

12. Hur kan vi tillämpa rådet att komma ihåg illa behandlade medtroende?

¹² Hebréerna hade gett ”uttryck åt medkänsla med dem som var i fängelse”, men de skulle inte glömma sådana trogna medtillbedjare, oavsett om de var judar eller icke-judar. (Hebréerna 10:34) Men hur är det då med oss? Hur kan vi visa att vi kommer ihåg illa behandlade kristna? I vissa fall kan det vara lämpligt att vi vädjar till regeringsmyndigheter genom brev i ett försök att hjälpa medtroende som är fängslade för sin tro i länder där arbetet med att predika om Riket är förbjudet. Vi bör framför allt komma ihåg dem i våra böner och om möjligt till och med nämna vissa av dem vid namn. Vi påverkas djupt av den förföljelse de utsätts för, och Jehova hör våra uppriktiga böner för dem. (Psalm 65:3; Efesierna 6:17—20) Även om vi inte är i samma fängelsecell, är det som om vi var bundna tillsammans med dem och i stånd att erbjuda dem hjälp och uppmuntran. Av anden pånyttfödda kristna hyser förvisso medkänsla med andra smorda som blir illa behandlade. (Jämför 1 Korintierna 12:19—26.) Dessa hyser liknande intresse för sina förföljda kamrater med jordiska förhoppningar, vilka också på många sätt blir illa behandlade av sådana som förföljer dem. Sådan medkänsla är på sin plats, eftersom vi alla fortfarande är i mänskliga kroppar och riskerar att få utstå lidande och förföljelse som Jehovas tillbedjare. — 1 Petrus 5:6—11.

Äktenskapet måste hållas i ära

13. Vad är kontentan av Paulus’ ord i Hebréerna 13:4?

¹³ Att vi följer Kristi exempel och ägnar Jehova ”helig tjänst med gudsfruktan och vördnad” bör på många sätt påverka vårt intresse för andra. Efter det att Paulus skrivit att ”ni ju också själva ännu är i en kropp” nämnde han ett förhållande som har en kroppslig eller fysisk sida som gav tillfälle att visa tillbörlig respekt för andra. (Hebréerna 13:3) Han gav de hebreiska kristna följande förmaning: ”Äktenskapet må hållas i ära bland alla och den äktenskapliga sängen vara obesudlad, ty Gud skall döma otuktsmän och äktenskapsbrytare.” (Hebréerna 13:4) Hur passande var inte detta råd, eftersom sexuell omoraliskhet var allmänt utbredd i romarriket! De kristna i våra dagar behöver också lyssna till dessa ord med tanke på världens låga moralnormer och det faktum att tusentals personer årligen utesluts ur församlingen på grund av sexuell omoraliskhet.

14. Varför skulle du vilja säga att äktenskapet skall hållas i ära?

¹⁴ Bland dem som inte höll äktenskapet högt var esséerna på Paulus’ tid. De levde vanligtvis i celibat, precis som vissa i prästerliga kretsar i våra dagar gör, vilka felaktigt anser att celibat är heligare än det äkta ståndet. Men genom det Paulus skrev till de hebreiska kristna visade han tydligt att äktenskapet skall hållas i ära. Noomi visade stor respekt för det när hon uttryckte följande önskan för sina båda sonhustrur, Rut och Orpa, som var änkor: ”Må Jehova ge en gåva åt er, och finn er en viloplats, var och en i sin mans hus.” (Rut 1:9, NW) På ett annat ställe påpekade Paulus själv att ”i senare tidsperioder” skulle några ”avfalla från tron” och förbjuda att ”man gifter sig”. — 1 Timoteus 4:1—5.

15. Vilka kallades för otuktsmän och äktenskapsbrytare i Hebréerna 13:4, och hur skulle Gud döma dem?

¹⁵ Hebréer som en gång stått under lagen men förts in i det nya förbundet kände till budet: ”Du skall inte begå äktenskapsbrott.” (2 Moseboken 20:14) Men de levde i en omoralisk värld och behövde förmaningen: ”Må ... den äktenskapliga sängen vara obesudlad, ty Gud skall döma otuktsmän och äktenskapsbrytare.” Bland otuktsmännen är ogifta personer som inlåter sig på sexuellt umgänge. Äktenskapsbrytare är i synnerhet gifta personer som har sexuellt umgänge med någon som inte är deras maka eller make och så besudlar sin egen äktenskapliga säng. Eftersom de som utövar otukt eller äktenskapsbrott utan att ångra sig gör sig förtjänta av Guds ogynnsamma dom, kommer de varken att få komma in i det himmelska nya Jerusalem eller få åtnjuta evigt liv på jorden under Rikets styre. (Uppenbarelseboken 21:1, 2, 8; 1 Korintierna 6:9, 10) Denna förmaning att inte besudla den äktenskapliga sängen bör också få gifta kristna att låta bli befläckande sexuellt uppförande med sin äktenskapspartner. Däremot är det inte något orent med tillbörliga fysiska intimiteter inom äktenskapet. — Se Vakttornet för 15 juli 1983, sidorna 17—21.

Nöjd med det som är

16, 17. Vad sägs det i Hebréerna 13:5, och varför behövde hebréerna detta råd?

¹⁶ Vi kommer att finna förnöjsamhet, om vi följer vårt föredöme och ägnar Gud ”helig tjänst med gudsfruktan och vördnad”, övertygade om att Jehova är vår hjälpare. Att bli djupt engagerad i materialistiska strävanden kan vara en svår frestelse. Men de kristna får inte ge efter för detta. Hebréerna blev uppmanade: ”Må ert levnadssätt vara fritt från penningkärlek, i det ni nöjer er med det som är. Ty han har sagt: ’Jag skall på inga villkor släppa dig, inte heller på några villkor överge dig.’” (Hebréerna 13:5) Varför behövde hebréerna detta råd?

¹⁷ Hebréerna var kanske överdrivet bekymrade för pengar, därför att de kom ihåg den ”stora hungersnöden” under kejsar Klaudius’ regering (41—54 v.t.). Den hungersnöden var så svår att kristna på andra håll sände understöd till sina bröder i Judeen. (Apostlagärningarna 11:28, 29) Enligt den judiske historieskrivaren Josefos varade hungersnöden i tre år eller mer och vållade betungande fattigdom i Judeen och Jerusalem. — Antiquities of the Jews, XX, 2, 5; 5, 2.

18. Vilken lärdom får vi av rådet i Hebréerna 13:5?

¹⁸ Finns det en lärdom för oss i detta? Ja, för hur fattiga vi än kan vara, bör vi inte älska pengar eller vara alltför bekymrade för dem. I stället för att vara oroliga för materiell trygghet, och kanske rentav bli giriga, bör vi nöja oss ”med det som är”. Jesus sade: ”Fortsätt därför med att först söka riket och hans [Guds] rättfärdighet, så skall också alla dessa andra ting tilldelas er.” (Matteus 6:25—34) Han visade också att vi bör inrikta oss på att vara rika ”inför Gud”, eftersom vårt liv inte ”härrör” från ”de ting” vi ”äger”. (Lukas 12:13—21) Låt oss därför, om kärleken till pengar hotar vår andlighet, lyssna till Paulus’ råd till hebréerna och också komma ihåg att ”gudaktig hängivenhet jämte förmåga att reda sig med vad man har” är ”ett medel till stor vinning”. — 1 Timoteus 6:6—8.

Förtrösta på Jehova

19. Vilken försäkran gav Gud Josua, och hur bör detta påverka oss?

¹⁹ Som Jesu efterföljare som söker ”ägna Gud helig tjänst med gudsfruktan och vördnad” får vi inte sätta vår förtröstan till pengar, utan till vår himmelske Fader, vars hjälp är absolut nödvändig. Vilka problem vi än möter, bör vi komma ihåg hans försäkran: ”Jag skall på inga villkor släppa dig, inte heller på några villkor överge dig.” (Hebréerna 13:5) Här alluderade Paulus på Guds ord till Josua: ”Jag skall inte lämna dig eller överge dig.” (Josua 1:5; jämför 5 Moseboken 31:6, 8.) Jehova lämnade aldrig Josua, och han kommer inte heller att överge oss, om vi förtröstar på honom.

20. a) Vad är årstexten för år 1990? b) Vad bör vi utan fruktan fortsätta att göra?

²⁰ Guds aldrig svikande hjälp kommer att betonas bland Jehovas vittnen under de kommande månaderna, eftersom 1990 års årstext lyder: ”Var vid gott mod och säg: ’Jehova är min hjälpare.’” Dessa ord återfinns i Hebréerna 13:6, där Paulus citerar psalmisten och uppmanar hebréerna: ”Vi kan alltså vara vid gott mod och säga: ’Jehova är min hjälpare; jag skall inte vara rädd. Vad kan en människa göra mig?’” (Psalm 118:6, NW) Även om vi blir förföljda, är vi inte rädda, eftersom människor inte kan göra mer än Gud tillåter. (Psalm 27:1) Även om vi måste dö därför att vi bevarar vår ostrafflighet, har vi hoppet om uppståndelsen. (Apostlagärningarna 24:15) Låt oss därför fortsätta att följa vårt föredöme, när det gäller att ”ägna Gud helig tjänst med gudsfruktan och vördnad”, övertygade om att Jehova är vår hjälpare.

Frambär offer som behagar Jehova

”Låt oss alltid genom honom [Jesus Kristus] frambära till Gud ett lovprisningens offer, det vill säga frukten av läppar som offentligt bekänner hans namn.” — HEBRÉERNA 13:15.

1. Vad uppmanade Jehova de syndiga israeliterna att göra?

JEHOVA är deras hjälpare som frambär godtagbara offer åt honom, och därför vilade hans ynnest en gång på israeliterna som frambar djuroffer. Men vad hände när israeliterna hade syndat gång på gång? Genom profeten Hosea uppmanades de: ”Så kom då tillbaka, o Israel, till Jehova, din Gud, för du har snavat i din missgärning. Ta med er ord och kom tillbaka till Jehova. Säg till honom, ni alla: ’Må du förlåta missgärning; och ta emot vad gott är, och vi skall i gengäld frambära våra läppars ungtjurar.’” — Hosea 14:2, 3, NW.

2. Vad var läpparnas ”ungtjurar”, och hur alluderade aposteln Paulus på Hoseas profetia?

² Vi ser alltså att Guds forntida folk uppmuntrades att frambära sina läppars ungtjurar åt Jehova Gud. Vad var detta för något? Jo, offer av uppriktig lovprisning! Paulus alluderade på denna profetia och uppmanade de hebreiska kristna att ”frambära till Gud ett lovprisningens offer, det vill säga frukten av läppar som offentligt bekänner hans namn”. (Hebréerna 13:15) Vad kan hjälpa Jehovas vittnen i våra dagar att frambära sådana offer?

”Efterlikna deras tro”

3. Vad är kontentan av det aposteln Paulus skriver i Hebréerna 13:7, och vilken fråga väcker detta?

³ Att vi tillämpar det råd Paulus gav hebréerna kommer att göra det möjligt för oss att frambära godtagbara offer till vår store hjälpare, Jehova Gud. Aposteln skriver till exempel: ”Påminn er dem som har ledningen bland er, som har talat Guds ord till er, och efterlikna deras tro, under det ni noga ger akt på vad deras handlingssätt leder till.” (Hebréerna 13:7) Vilka syftar Paulus på, när han skriver: ”Påminn er dem som har ledningen bland er” eller som ”är era styresmän”? — Fotnot i New World Translation Reference Bible (Referensbibeln).

4. a) Vad gör de ”som har ledningen” enligt den grekiska texten? b) Vilka är det ”som har ledningen” bland Jehovas vittnen?

⁴ Paulus skriver om dem som ”har ledningen” eller styr. (Verserna 7, 17, 24) Det engelska ordet för ”styra”, ”govern”, är genom latinet härlett från det grekiska ordet ky·ber·ná·o, som betyder ”manövrera ett fartyg, leda och styra”. Kristna äldste styr genom att använda sina ”förmågor att leda” (grekiska: ky·ber·né·sis), när det gäller att ge ledning och vägledning i de lokala församlingarna. (1 Korintierna 12:28) Men apostlarna och andra äldste i Jerusalem tjänade som en krets för att ge vägledning och råd till alla församlingarna. (Apostlagärningarna 15:1, 2, 27—29) I vår tid ger därför en styrande krets av äldste andlig tillsyn åt Jehovas vittnen utöver jorden.

5. Varför och hur bör vi be för församlingsäldste och medlemmar av den styrande kretsen?

⁵ Lokala äldste och medlemmar av den styrande kretsen har ledningen bland oss; och därför bör vi respektera dem och be att Gud ger dem den vishet som krävs för att styra församlingen. (Jämför Efesierna 1:15—17.) Hur passande är det inte att vi kommer ihåg alla ”som har talat Guds ord” till oss! Timoteus undervisades inte bara av sin mor och sin mormor, utan senare också av Paulus och andra. (2 Timoteus 1:5, 6; 3:14) Timoteus kunde således noga ge akt på vad handlingssättet hos dem som hade ledningen ledde till, och han kunde efterlikna deras tro.

6. Vilkas tro bör vi efterlikna, men vem följer vi?

⁶ Sådana personer som Abel, Noa, Abraham, Sara, Rahab och Mose utövade tro. (Hebréerna 11:1—40) Vi kan således utan att tveka efterlikna deras tro, eftersom de dog lojala mot Gud. Men vi kan också ”efterlikna” tron hos de lojala män som nu har ledningen bland oss. Vi följer naturligtvis inte ofullkomliga människor, eftersom vi håller våra ögon på Kristus. Som bibelöversättaren Edgar J. Goodspeed skriver: ”Forna tiders hjältar är inte den troendes förebilder, för i Kristus har han ett bättre föredöme. ... Den kristne löparen måste rikta blicken på Jesus.” Ja, Kristus led för oss och efterlämnade åt oss ”en förebild”, för att vi ”skulle följa efter i hans fotspår”. — 1 Petrus 2:21; Hebréerna 12:1—3.

7. Hur bör Hebréerna 13:8 påverka vår inställning till att lida för Jesus Kristus?

⁷ Paulus riktar uppmärksamheten på Guds Son och tillägger: ”Jesus Kristus är densamme i går och i dag och för alltid.” (Hebréerna 13:8) Enligt Jesu fasta föredöme hade sådana trogna vittnen som Stefanus och Jakob visat orubblig ostrafflighet. (Apostlagärningarna 7:1—60; 12:1, 2) Eftersom de var villiga att dö som Kristi efterföljare, är deras tro värd att efterliknas av oss. Varken i det flydda eller i vår tid har gudfruktiga personer dragit sig undan från att lida martyrdöden som Jesu lärjungar, och det kommer de inte heller att göra i framtiden.

Undvik falska läror

8. Hur skulle du vilja parafrasera Paulus’ ord i Hebréerna 13:9?

⁸ Oföränderligheten i Jesu personlighet och läror bör få oss att hålla fast vid det som han och hans apostlar lärde. Hebréerna fick uppmaningen: ”Låt er inte ryckas med av olika och främmande läror; för det är bra att hjärtat stadgas genom oförtjänt omtanke, inte genom vissa sorters mat; de som går upp i sådant har inte fått nytta av det.” — Hebréerna 13:9.

9. Vilka överlägsna ting pekar Paulus på i brevet till de hebreiska kristna?

⁹ Judarna pekade på sådant som det imponerande sätt varpå lagen gavs vid Sinai berg och på Davids bestående kungadöme. Men Paulus visade de hebreiska kristna att även om instiftandet av lagförbundet var vördnadsbjudande, så vittnade Jehova ännu kraftfullare med tecken, förebud, kraftgärningar och utdelningar av helig ande, när det nya förbundet invigdes. (Apostlagärningarna 2:1—4; Hebréerna 2:2—4) Kristi himmelska rike kan inte skakas, så som det jordiska kungadömet med härskare i Davids ätt skakades år 607 f.v.t. (Hebréerna 1:8, 9; 12:28) Jehova församlar också de smorda inför något mycket mer vördnadsbjudande än den mirakulösa uppvisningen vid berget Sinai, eftersom de närmar sig eller kommer till det himmelska Sions berg. — Hebréerna 12:18—27.

10. Vad är det enligt Hebréerna 13:9 som ger hjärtat stadga?

¹⁰ Hebréerna måste därför undvika att ”ryckas med av olika och främmande [judaistiska] läror”. (Galaterna 5:1—6) Det är inte genom sådana läror, utan genom Guds ”oförtjänta omtanke”, som ”hjärtat stadgas”, så att det förblir orubbligt i sanningen. Somliga disputerade antagligen om mat och offer, för Paulus skriver att hjärtat inte stadgades ”genom vissa sorters mat; de som går upp i sådant har inte fått nytta av det”. Det är gudaktig hängivenhet och uppskattning av återlösningen som leder till andligt gagn och inte att man är överdrivet intresserad av att äta viss mat eller hålla vissa dagar. (Romarna 14:5—9) Dessutom gjorde Kristi offer de levitiska offren verkningslösa. — Hebréerna 9:9—14; 10:5—10.

Offer som behagar Gud

11. a) Vad är kontentan av Paulus’ ord i Hebréerna 13:10, 11? b) Vilket symboliskt altare har de kristna?

¹¹ De levitiska prästerna åt kött av offerdjur, men Paulus skriver: ”Vi har ett altare, från vilket de som utför helig tjänst i tältet [tabernaklet] inte har rätt att äta. Ty kropparna av de djur, vars blod genom översteprästen förs in för synd till den heliga platsen, bränns upp utanför lägret” på försoningsdagen. (Hebréerna 13:10, 11; 3 Moseboken 16:27; 1 Korintierna 9:13) De kristna har ett symboliskt altare som betecknar ett närmande till Gud på grundval av Jesu offer som bringar försoning för synd och leder till Jehovas förlåtelse och frälsning till evigt liv.

12. Vad uppmanades de smorda kristna att göra i Hebréerna 13:12—14?

¹² Paulus pressar inte parallellen med försoningsdagen, men han tillägger dock: ”Därför led Jesus också utanför porten [Jerusalems port], för att han skulle helga folket med sitt eget blod.” Där dog Kristus och tillhandahöll det fullkomligt verkningsfulla försoningsoffret. (Hebréerna 13:12; Johannes 19:17; 1 Johannes 2:1, 2) Aposteln Paulus ger smorda medkristna följande uppmaning: ”Låt oss då gå ut till honom [Kristus] utanför lägret och bära den smälek han bar, ty här har vi inte en stad som består, utan vi söker ivrigt den kommande.” (Hebréerna 13:13, 14; 3 Moseboken 16:10) Även om vi likt Jesus får utstå smälek, håller vi ut som Jehovas vittnen. Vi säger ”nej till ogudaktigheten och de världsliga begären” och för ”mitt i den nuvarande tingens ordning” ”ett liv präglat av sundhet i sinnet och rättfärdighet och gudaktig hängivenhet”, medan vi ser fram emot den nya världen. (Titus 2:11—14; 2 Petrus 3:13; 1 Johannes 2:15—17) Och de smorda bland oss söker ivrigt ”staden” — det himmelska Riket. — Hebréerna 12:22.

13. Offer som behagar Gud består inte bara av vad?

¹³ Därefter nämner Paulus offer som behagar Gud och skriver: ”Låt oss alltid genom honom [Jesus] frambära till Gud ett lovprisningens offer, det vill säga frukten av läppar som offentligt bekänner hans namn. För övrigt: glöm inte att göra gott och att dela med er åt andra, ty Gud finner välbehag i sådana offer.” (Hebréerna 13:15, 16) Kristna offer består inte bara av humanitära gärningar. Sådana gärningar utför också människor i allmänhet, vilket till exempel hände när människor från många olika nationer kom för att hjälpa de jordbävningsdrabbade i det sovjetiska Armenien i slutet av år 1988.

14. Vilket arbete lägger frambärandet av godtagbara offer åt Gud tonvikten vid?

¹⁴ Den heliga tjänst vi ägnar Jehova ”med gudsfruktan och vördnad” är grundad på det självuppoffrande slag av kärlek som Jesus visade. (Hebréerna 12:28; Johannes 13:34; 15:13) Denna tjänst betonar vårt predikoarbete, för genom Kristus som överstepräst frambär vi ”till Gud ett lovprisningens offer, det vill säga frukten av läppar som offentligt bekänner hans namn”. (Hosea 14:3; Romarna 10:10—15; Hebréerna 7:26) Vi glömmer naturligtvis inte ”att göra gott och att dela” med oss åt ”andra”, och det gäller även andra än ”dem som är besläktade med oss i tron”. (Galaterna 6:10) Men särskilt när medkristna upplever en katastrof eller är i nöd och trångmål, ger vi dem kärleksfullt materiell eller andlig hjälp. Varför det? Därför att vi älskar varandra. Vi önskar också att de skall kunna hålla fast vid den offentliga bekännelsen av sitt hopp utan att vackla, ”ty Gud finner välbehag i sådana offer”. — Hebréerna 10:23—25; Jakob 1:27.

Var fogliga

15. a) Hur skulle du vilja parafrasera rådet i Hebréerna 13:17? b) Varför bör man visa respekt för dem som har ledningen?

¹⁵ För att frambära godtagbara offer måste vi helt och fullt samarbeta med Guds organisation. Utan att ständigt tjata om en sådan sak som myndighet skriver Paulus: ”Var lydiga mot dem som har ledningen bland er och var fogliga, ty de vakar ständigt över era själar såsom de som skall avlägga räkenskap; för att de må göra detta med glädje och inte suckande, ty detta skulle vara till skada för er.” (Hebréerna 13:17) Vi bör respektera de förordnade äldste, som har ledningen i församlingen, så att de inte bedrövat behöver sucka över vårt bristande samarbete. Att vi underlåter att vara fogliga skulle visa sig vara betungande för tillsyningsmännen och skulle leda till vår andliga skada. En samarbetsvillig ande gör det lättare för de äldste att ge hjälp och bidrar till endräkten och till att arbetet med att predika om Riket går framåt. — Psalm 133:1—3.

16. Varför är det passande att vi är fogliga mot dem som har ledningen bland oss?

¹⁶ Hur passande är det inte att vi är fogliga mot dem som har ledningen! De undervisar vid våra möten och hjälper oss i tjänsten. Som herdar söker de vårt bästa. (1 Petrus 5:2, 3) De hjälper oss att bevara ett gott förhållande till Gud och till församlingen. (Apostlagärningarna 20:28—30) Genom att underordna oss en vis och kärleksfull tillsyn visar vi respekt för den högste tillsyningsmannen, Jehova Gud, och hans undertillsyningsman, Jesus Kristus. — 1 Petrus 2:25; Uppenbarelseboken 1:1; 2:1—3:22.

Var bedjande

17. Vilka böner bad Paulus om, och varför kunde han med rätta be om dessa?

¹⁷ Eftersom Paulus och hans kamrater var skilda från hebréerna, kanske på grund av förföljelse, skriver han: ”Håll ut i bön för oss, vi litar nämligen på att vi har ett redbart samvete, eftersom vi önskar uppföra oss redbart i allting. Men jag förmanar er speciellt att göra detta, för att jag må bli återgiven åt er så mycket snarare.” (Hebréerna 13:18, 19) Om Paulus hade varit en falsk eller oärlig person med ett förhärdat samvete, vilken rätt skulle han då ha haft att be hebréerna om att be att han skulle få träffa dem? (Ordspråksboken 3:32; 1 Timoteus 4:1, 2) Han var naturligtvis en ärlig tjänare, som med gott samvete motstod judaister. (Apostlagärningarna 20:17—27) Paulus var också övertygad om att han skulle kunna få återse hebréerna snarare, om de bad om att detta skulle ske.

18. Vilka frågor kan vi ställa oss själva, om vi förväntar att andra skall be för oss?

¹⁸ Att Paulus bad hebréerna om att de skulle be för honom visar att det är rätt för de kristna att be för varandra och att då också namnge varandra i bönen. (Jämför Efesierna 6:17—20.) Men om vi förväntar att andra skall be för oss, bör vi då inte också vara lika aposteln och förvissa oss om att vi ”har ett redbart samvete” och uppför oss ”redbart i allting”? Är du redbar i allt ditt handlande? Och har du samma förtröstan på bönen som Paulus hade? — 1 Johannes 5:14, 15.

Avslutningsord och förmaning

19. a) Vad var Paulus’ önskan under bön för hebréerna? b) Varför är det nya förbundet ett evigt förbund?

¹⁹ Efter det att Paulus hade bett hebréerna om att be för honom, uttryckte han en bedjande önskan med orden: ”Må nu fridens Gud, som från de döda förde upp den store herden för fåren med ett evigt förbunds blod, vår Herre Jesus, rusta er med allt gott till att göra hans vilja, och må han i oss genom Jesus Kristus utföra det som är välbehagligt i hans ögon; honom må äran tillkomma till evig tid. Amen.” (Hebréerna 13:20, 21) Med en fridfull jord för ögonen uppväckte ”fridens Gud” Kristus Jesus till odödligt liv i himmelen, där denne frambar värdet av sitt utgjutna blod, som stadfäste det nya förbundet. (Jesaja 9:6, 7; Lukas 22:20) Detta är ett evigt förbund, därför att de som är på jorden får bestående gagn av den tjänst som de 144.000 andliga söner till Gud utför vilka är i det nya förbundet och regerar tillsammans med Jesus i himmelen. (Uppenbarelseboken 14:1—4; 20:4—6) Det är genom Kristus som Gud, som vi tillerkänner ära, rustar oss ”med allt gott” som behövs för ”att göra hans vilja” och vara välbehagliga ”i hans ögon”.

20. Hur skulle du vilja parafrasera och förklara Paulus’ avslutande förmaning till de hebreiska kristna?

²⁰ Osäker om hur hebréerna skulle reagera för hans brev skriver Paulus: ”Nu förmanar jag er, bröder, att ha fördrag med detta ord av uppmuntran [att lyssna till Guds Son och inte till judaister], ty jag har ju avfattat ett brev till er i få ord [med tanke på dess viktiga innehåll]. Ni skall veta att vår broder Timoteus har blivit frigiven [från fängelse]; om han kommer ganska snart, skall jag se er tillsammans med honom.” Aposteln, som antagligen skrev från Rom, hoppades att han tillsammans med Timoteus skulle kunna besöka hebréerna i Jerusalem. Därefter skriver Paulus: ”Framför mina hälsningar till alla som har ledningen [som hårt arbetande äldste] bland er och till alla de heliga [de som har det himmelska hoppet]. De som är i Italien sänder er sina hälsningar. Den oförtjänta omtanken [från Gud] vare med er alla.” — Hebréerna 13:22—25.