28. a) Vilken bevisföring utvecklar Paulus i kapitlen 1—3 i Hebréerna genom att använda Psalmerna? b) Hur utgör Psalm 110:4 en grund för Paulus’ dryftande av det melkisedekska prästadömet?

²⁸ Låt oss nu se på Hebréerbrevet. I de två första kapitlen finner vi ett antal citat från Psalmerna som visar att Jesus, i egenskap av Guds himmelske Son som är insatt på tronen, står över änglarna. Genom att citera Psalm 22:22 och andra skriftställen visar Paulus att Jesus har en församling av ”bröder”, som utgör en del av Abrahams säd och som ”har andel i den himmelska kallelsen”. (Hebr. 2:10—13, 16; 3:1) Från och med Hebréerna 6:20 och i hela Hebr. kapitel 7 redogör aposteln sedan utförligt för det ämbete som Jesus dessutom intar som ”överstepräst efter Melkisedeks sätt för evigt”. Detta syftar på Guds edsvurna löfte i Psalm 110:4, som Paulus gång på gång hänsyftar på, när han skall bevisa att Jesu prästadöme är överlägset Arons. Paulus förklarar att Jesus Kristus genom Jehovas ed är präst, inte på jorden utan i himlen, och att han förblir ”präst för beständigt” — välsignelserna av hans prästerliga tjänst kommer att vara eviga. — Hebr. 7:3, 15—17, 23—28.

29. Vilket enastående exempel på hängivenhet bör vi rätta oss efter, såsom det uttrycks i Psalmerna och förklaras i Hebréerna 10:5—10?

²⁹ I Hebréerna 10:5—10 får vi vidare veta att Jesus helt förstod att det var Guds vilja för honom att han skulle ge sitt liv som ett offer och att han var fast besluten att fullgöra denna vilja. Detta grundar sig på Davids ord i Psalm 40:6—8. Det är till allra största nytta för oss alla att begrunda denna exemplariska hängivenhet och efterlikna den, så att vi kan vinna Guds godkännande. — Se också Psalm 116:14—19.

Ps. 45:6, 7 — Hebr. 1:8, 9.

Ps. 95:7—11 — Hebr. 3:7, 8; 4:7.