I DEN BRINNANDE UGNEN

18, 19. Vad hände när de tre hebréerna kastades i eldsugnen?

¹⁸ Nebukadnessar blev förgrymmad och befallde sina tjänare att hetta upp ugnen, så att den blev sju gånger hetare än vanligt. Sedan gav han ”några handlingskraftiga män” order om att binda Sadrak, Mesak och Abed-Nego och kasta dem i den ”brinnande eldsugnen”. Männen lydde kungens order och kastade de tre hebréerna i elden, bundna och fullt påklädda — kanske för att lågorna skulle förtära dem snabbare. Nebukadnessars egna hantlangare dödades av lågorna. — Daniel 3:19–22.

¹⁹ Men något förunderligt hände med Sadrak, Mesak och Abed-Nego. Trots att de befann sig mitt i eldsugnen, förtärdes de inte av lågorna. Föreställ dig Nebukadnessars förvåning! De hade kastats bundna i en flammande eld — men levde fortfarande. Ja, de gick fritt omkring i elden! Nebukadnessar lade också märke till något annat. ”Var det inte tre män som vi kastade bundna mitt i elden?” frågade han sina höga kungliga ämbetsmän. ”Jovisst, o kung”, svarade de. ”Titta!” ropade Nebukadnessar. ”Jag ser fyra män fritt gå omkring mitt i elden, och ingen skada syns på dem, och den fjärdes utseende liknar en gudasons.” — Daniel 3:23–25.

20, 21. a) Vad märkte Nebukadnessar när Sadrak, Mesak och Abed-Nego kom ut ur ugnen? b) Vad var Nebukadnessar tvungen att erkänna?

²⁰ Nebukadnessar gick fram till dörren till eldsugnen. ”Sadrak, Mesak och Abed-Nego, ni den högste Gudens tjänare, stig ut och kom hit!” ropade han. De tre hebréerna steg ut ur elden. Alla som var ögonvittnen till detta underverk — däribland satraperna, prefekterna, ståthållarna och kungens höga ämbetsmän — var utan tvivel förstummade. Det verkade som om de här tre unga männen aldrig hade varit i ugnen! Man kunde inte känna någon brandlukt på dem, och inte ett hår på deras huvud hade svetts. — Daniel 3:26, 27.

²¹ Kung Nebukadnessar var nu tvungen att erkänna att Jehova är den högste Guden. Han sade: ”Välsignad vare Sadraks, Mesaks och Abed-Negos Gud, som sände sin ängel och räddade sina tjänare, vilka förtröstade på honom och vilka gick emot kungens ord och utlämnade sina kroppar, eftersom de inte ville tjäna eller tillbe någon enda gud förutom sin egen Gud.” Sedan gav kungen denna stränga varning: ”Jag utfärdar härmed en befallning, att i varje folk, folkgrupp eller språk skall den som säger något som helst orätt mot Sadraks, Mesaks och Abed-Negos Gud huggas i stycken, och hans hus skall göras till ett allmänt avträde, eftersom det inte finns någon annan gud som är i stånd att befria som denne.” Så återvann de tre hebréerna kungens gunst och hade ”framgång i provinsen Babylon”. — Daniel 3:28–30.

[Helsidesbild på sidan 78]