FYRA österländska kungar och deras härar tar sig över floden Eufrat och tågar sedan Kungsvägen, på östra sidan om Jordandalen. På vägen besegrar de rafaéerna, suséerna, eméerna och horéerna. Därefter vänder de om och kommer till södra Negeb, där de slår ner alla invånare.

Vad är syftet med detta fälttåg? Mellan de invaderade områdena öster om Jordan och Negeb ligger det tilltänkta bytet. Det är en eftertraktad dal som kallas Jordanslätten. (1 Moseboken 13:10) Här lever invånarna i fem stadsstater, Sodom, Gomorra, Adma, Seboim och Bela, ett bekymmerfritt liv i materiellt välstånd. (Hesekiel 16:49, 50) En tid lydde de under Kedorlaomer, kungen i Elam, som tydligen anför detta fälttåg. Men de har gjort uppror mot honom. När nu grannländerna inte längre kan komma till deras hjälp, står de inför ett avgörande. Kedorlaomer och hans allierade vinner den strid som följer och börjar sitt långa återtåg med mycket krigsbyte.

Bland de tillfångatagna finns en rättfärdig man, Lot. Han är brorson till Abraham, som har slagit upp sina tält i de närbelägna bergstrakterna kring Hebron. När Abraham får höra den sorgliga nyheten, kallar han genast samman 318 av sina män. Med stort mod och stöd av några grannar sätter de efter de fyra kungarna och överrumplar deras soldater om natten. Inkräktarna flyr. Lot och hans husfolk räddas, liksom också de övriga krigsfångarna och allt byte.

Vad har vi för anledning att tro på denna berättelse i Första Mosebokens fjortonde kapitel? Är detta bara en historia som någon hittat på för att göra förfadern till flera nationer, däribland judarna, till folkhjälte? Hur förhåller det sig med andra händelser i Abrahams liv?

Låt oss nu se hur arkeologin har kastat ljus över bibelns redogörelse om Abraham.

Det kaldeiska Ur

Bibeln upplyser oss om att Abraham växte upp i ”det kaldeiska Ur”. (1 Moseboken 11:27—31; 15:7) I många hundra år var staden Urs läge ett mysterium. Kritikerna trodde att om den över huvud taget hade existerat, så måste den ha varit en obetydlig landsortsstad. Längre fram blev dock, genant nog för dem, en ruinkulle mellan Babylon och Persiska viken definitivt identifierad med staden Ur. Tusentals lertavlor som påträffades vid utgrävningarna avslöjade att Ur var ett internationellt handelscentrum med en stor kosmopolitisk befolkning. På Abrahams tid hade staden till och med skolor, där pojkar fick lära sig att skriva och räkna.

Utgrävningarna i Ur visade också att stadens byggmästare använde sig av sådana arkitektoniska finesser som kolonner, valvbågar, välvda tak och kupoler. Urs skickliga hantverkare framställde utsökta smycken, konstrikt utformade harpor och dolkar med blad av rent guld. I många hus fann arkeologerna avloppsrör av bränd lera som ledde ner till stora kloakbrunnar på ända till tolv meters djup.

Dessa upptäckter gav många forskare en ny syn på Abraham. ”Vi hade varit vana vid att tänka oss Abraham som en enkel man bosatt i tält men fann i stället att han förmodligen bodde i ett exklusivt tegelhus i en stad”, skrev Leonard Woolley i sin bok Digging Up the Past (Det förgångna utgrävs). Arkeologen Alan Millard skriver i sin bok Treasures From Bible Times (Skatter från bibelns tid): ”Abraham lämnade denna sofistikerade stad, med all dess trygghet och bekvämlighet, för att bli en av dessa föraktade nomader!”