På 1600-talet drogs boken öppet i tvivelsmål av den förre katoliken Pierre Bayle, som ifrågasatte bibelns kronologi och historiska exakthet. Andra vidareutvecklade hans tankegångar, och på 1800-talet slog skepticismen ut i full blom i den högre kritiska skolan. Den högre bibelkritiken hävdar att bibeln inte är vad den ger intryck av att vara. Enligt den var det inte Mose som skrev Moseböckerna. Man menar att de i stället sammanställdes tämligen sent i den judiska historien från ett antal källor skrivna flera hundra år efter Mose tid. Alla profetior som gick i uppfyllelse måste ha skrivits efter uppfyllelsen. Jesaja skrevs således av flera olika människor under en period av hundratals år. Och Daniel skrevs omkring år 165 f.v.t.

Vilken verkan den högre bibelkritiken fick kommer till synes hos den tyske bibelforskaren David Friedrich Strauss: ”Är vi ännu kristna? Nej, sade Strauss, åtminstone inte de av oss, som har tillägnat sig den moderna historiska bibelkritiken, ty vi kan inte längre godta bibeln såsom Guds ord.” — Franklin L. Baumer: Skeptiker och sökare.

Den nya, sekulariserade tidsåldern förde också med sig nya upptäckter inom vetenskapens område. En del av dessa bestyrkte bibeln, medan andra tycktes strida mot den. Många fick därför den uppfattningen att bibeln var föråldrad. Denna uppfattning växte sig ännu starkare i mitten av 1800-talet, då evolutionsteorin började bli populär — en teori som går stick i stäv med skapelseberättelsen i Första Moseboken. Denna teori omfattades ivrigt av större delen av den vetenskapliga världen och av bibelkritikerna.

Bibeln och den högre bibelkritiken

När det gäller den högre bibelkritiken förhåller det sig faktiskt så att man hittills aldrig kunnat lägga fram några säkra bevis för sina idéer. Inga av de förmenta källskrifterna till Moseböckerna eller Jesajas bok har någonsin hittats. Man har också funnit mycket gamla fragment av Daniels bok, som tyder på att boken redan åtnjöt stort anseende endast ett fåtal år efter den tidpunkt då den högre bibelkritiken hävdar att den blev skriven!

Har då vetenskapen i vissa avseenden motbevisat bibeln? Ibland har det förefallit så. På 1700-talet kom man till exempel genom den allt djupare förståelsen av jordens beskaffenhet att inse att vår planet är mycket gammal. På den tiden var det många religiösa som bestämt hävdade att jorden enligt bibeln endast var 6.000 år gammal. I det här fallet verkade det som om bibelns lära klart och tydligt blev motbevisad. Men faktum är att det ingenstans i bibeln sägs hur gammal jorden är. Det var ett missförstånd från dessa religiösa människors sida som vållade problemet.

De allra första orden i bibeln lyder: ”I begynnelsen skapade Gud himmel och jord.” (1 Moseboken 1:1) Detta påstående, att det fanns en begynnelse, stämmer överens med moderna vetenskapliga iakttagelser. Enligt bibeln följde därefter en period då jorden var ”öde och tom”, obebodd och obeboelig. (1 Moseboken 1:2) Geologer som försöker rekonstruera jordens äldsta historia gör gällande att så verkligen var fallet en gång i tiden. Därefter beskriver bibeln hur haven och landmassorna framträdde. Så uppstod växtlivet, därefter havsdjuren, fåglarna och slutligen landdjuren. Till sist uppträdde människan själv. Detta stämmer, på det hela taget, mycket väl överens med vad vetenskapsmännen har upptäckt genom att gräva i de äldsta geologiska jordlagren, till och med när det gäller den allmänna ordningsföljd i vilken livet uppträdde. — 1 Moseboken 1:1—28.