De existerande hebreiska handskrifterna till Bibeln utarbetades med stor omsorg. Om texten i de hebreiska skrifterna säger bibelkommentatorn W. H. Green: ”Det kan lugnt sägas att inget annat forntida verk har vidarebefordrats med sådan exakthet.” (Archaeology and Bible History, J. P. Free, 1964, sid. 5) Framlidne sir Frederic Kenyon, som ingående studerat bibeltextens äkthet, förklarade i inledningen till sitt verk i sju band med titeln The Chester Beatty Biblical Papyri: ”Den första och viktigaste slutsats man drar när man undersöker dem [papyrushandskrifterna] är den tillfredsställande slutsatsen att de i allt väsentligt bekräftar de existerande texternas pålitlighet. Ingen markant eller grundläggande avvikelse förekommer i vare sig Gamla eller Nya testamentet. Det finns inga viktigare utelämnanden eller tillägg av avsnitt och inga avvikelser som påverkar betydelsefulla fakta eller lärosatser. Avvikelserna i texten gäller obetydligheter, till exempel ordens ordningsföljd eller exakt vilka ord som används. ... Men deras största betydelse ligger i att de, med ett textmaterial som är äldre än det man hittills haft tillgång till, bekräftar de existerande texternas oförändrade tillstånd. I detta avseende är de ett förvärv av epokgörande värde.” (London 1933, Fasciculus I, sid. 15)

För många hundra år sedan bekräftade och underströk Jesus Kristus, ”det trogna och sanna vittnet” (Upp 3:14), vid flera tillfällen de hebreiska skrifternas äkthet, och det gjorde också hans apostlar. (Lu 24:27, 44; Rom 15:4) De gamla översättningar av Bibelns hebreiska skrifter som finns tillgängliga vittnar också om de bevarade skrifternas exakthet.