Felaktiga avskrifter

10. Hur bevarades bibeln från början?

¹⁰ Många av de nyss nämnda gamla verken som senare glömdes bort hade ristats in i sten eller präglats på hållbara lertavlor, men så var det inte med bibeln. Den skrevs ursprungligen på papyrus eller på pergament — material som mycket lättare kunde förstöras. De handskrifter som skrevs av de ursprungliga skribenterna har därför försvunnit för länge, länge sedan. Men hur har då bibeln bevarats? Oräkneliga tusen avskrifter gjordes med möda för hand. Det var så man normalt fick fram flera exemplar av en bok innan man började trycka böcker.

11. Vad händer oundvikligen, då handskrifter skrivs av för hand?

¹¹ Det ligger emellertid en fara i att skriva av för hand. Sir Frederic Kenyon, den kände arkeologen och bibliotekarien vid British Museum, förklarade: ”Den mänskliga hand och hjärna har ännu inte skapats som kunnat kopiera ett helt verk helt utan fel. ... Felaktigheter skulle helt säkert smyga sig in.”⁴ När ett fel smög sig in i en handskrift, upprepades det, när den handskriften blev grunden för framtida avskrifter. Många fel kom att smyga sig in, då många avskrifter gjordes under en lång tidsperiod.

12, 13. Vilka tog på sig ansvaret att bevara texten i de hebreiska skrifterna?

¹² Hur kan vi med tanke på att det gjorts så många tusen avskrifter av bibeln vara säkra på att bibeln inte har förändrats till oigenkännlighet? Vi kan ta den hebreiska delen av bibeln, ”Gamla testamentet”, som exempel. Under andra hälften av 500-talet f.v.t., då judarna återvände från den babyloniska fångenskapen, kom en grupp hebreiska lärda som är kända som soferim, ”skriftlärda”, att vaka över texten i den hebreiska bibeln, och de hade ansvaret att skriva av dessa skrifter för användning vid offentlig och enskild tillbedjan av Gud. De var starkt motiverade och yrkeskunniga män, och deras arbete var av högsta kvalitet.

¹³ Från 600-talet till 900-talet enligt den vanliga tideräkningen efterträddes soferim av massoreterna. Deras namn kommer från ett hebreiskt ord som betyder ”tradition”, och i själva verket var de också skriftlärda som hade i uppdrag att bevara den traditionella hebreiska texten. Massoreterna var mycket noggranna. Den skriftlärde skulle till exempel utgå från en handskrift som bevisats vara äkta, och han fick inte skriva något ur minnet. Han skulle kontrollera varje bokstav innan han skrev ner den.⁵ Professor Norman K. Gottwald säger: ”Något av den noggrannhet med vilken de utförde sina uppdrag visas i det rabbinska kravet att alla nya handskrifter skulle korrekturläsas och felaktiga exemplar omedelbart kastas.”⁶

14. Vilken upptäckt gjorde det möjligt att bestyrka hur noggrant soferim och massoreterna hade vidarebefordrat texten i bibeln?

¹⁴ Hur noggrant vidarebefordrade soferim och massoreterna texten? Fram till år 1947 var det svårt att svara på den frågan, eftersom de tidigaste fullständiga hebreiska handskrifterna man då hade tillgång till var från 900-talet enligt den vanliga tideräkningen. Men år 1947 fann man några mycket gamla fragment av handskrifter i grottor i närheten av Döda havet, däribland delar av böcker i den hebreiska bibeln. Ett antal fragment daterades till tiden före Kristi tid. Forskare jämförde dessa med de hebreiska handskrifter man hade för att bestyrka hur noggrant texten hade vidarebefordrats. Vad blev resultatet av denna jämförelse?

15. a) Vad kom man fram till när man jämförde Dödahavsrullarnas handskrift av Jesajas bok med den massoretiska texten? b) Vilken slutsats bör vi dra av det förhållandet att några handskrifter funna vid Döda havet visar vissa skiljaktigheter i texten? (Se fotnoten.)

¹⁵ Ett av de äldsta verk som upptäcktes var Jesajas bok i fullständigt skick, och den nära samstämmigheten mellan den texten och den som finns i den massoretiska bibeln som vi har i dag är häpnadsväckande. Professor Millar Burrows skriver: ”Många av skillnaderna mellan S:t Markusklostrets [nyligen funna] Jesajarulle och den masoretiska texten kan förklaras som avskrivningsfel. Frånsett detta föreligger det på det hela taget en märklig överensstämmelse med den text som vi finner i de medeltida handskrifterna. En sådan överensstämmelse i en så mycket äldre handskrift ger ett lugnande vittnesbörd om den traditionella textens noggrannhet i allmänhet.”⁷ Burrows tillägger: ”Det är ett rent under att texten undergått så små förändringar under loppet av omkring tusen år.”b

[Ruta på sidan 19]

Bibelns välgrundade text

För att inse hur välgrundad bibelns text är behöver vi bara jämföra den med andra litterära verk från antiken: de klassiska verken från Grekland och Rom. Det mesta av denna litteratur skrevs i själva verket efter det att de hebreiska skrifterna var fullbordade. Det finns inga uppgifter om några försök till folkmord på grekerna eller romarna, och deras litteratur blev inte utsatt för någon förföljelse. Men lägg märke till vad professor F. F. Bruce har att säga:

”När det gäller Caesars bok Kriget i Gallien, som skrevs mellan åren 58 och 50 f. Kr., finns det en mängd handskrifter bevarade, men bara nio eller tio är bra, och den äldsta är från en tid omkring 900 år senare än Caesars tid.

Av Livius’ (59 f. Kr.—17 e. Kr.) 142 böcker om romerska rikets historia finns bara 35 bevarade; för oss är inte mer än 20 handskrifter i en följd kända, av vilka endast en, och den innehåller fragment av böckerna III—VI, är så gammal som från 300-talet.

Av de fjorton böcker som ingår i Tacitus’ verk Historiae (o. år 100 e. Kr.) finns bara fyra och en halv bevarade; av de sexton böcker som ingår i hans verk Annales finns tio bevarade helt och två delvis. Texten i dessa bevarade delar av hans två stora historiska verk bygger helt på två handskrifter, en från 800-talet och en från 1000-talet. ...

Thukydides’ (o. 460—400 f. Kr.) historia är känd för oss genom åtta handskrifter, den tidigaste från o. år 900 e. Kr., och några få papyrusfragment från tiden omkring början av den kristna eran.

Detsamma gäller Herodotos’ (o. år 488—428 f. Kr.) historia. Men ändå skulle ingen forskare som studerar klassisk litteratur lyssna på invändningen att Herodotos’ eller Thukydides’ verks äkthet kan ifrågasättas, bara därför att de tidigaste för oss användbara handskrifterna av deras verk är mer än 1.300 år yngre än originalen.” — The Books and the Parchments, sidan 180.

Jämför detta med det faktum att det finns tusentals handskrifter av olika delar av bibeln.