AVSKRIVNINGSPERIODEN

3. Hur uppstod det ett behov av fler avskrifter av de hebreiska skrifterna, och hur blev detta behov fyllt?

³ Alltifrån Esras tid tilltog efterfrågan på avskrifter av de hebreiska skrifterna mer och mer. Det var inte alla judar som begav sig tillbaka till Jerusalem och Palestina vid tiden för återställelsen år 537 f.v.t. och därefter. Tusentals judar bosatte sig för gott i Babylon, medan andra utvandrade till andra orter, bland annat för att driva handel. Som en följd av detta fanns det judar i de flesta av den forntida världens stora handelscentra. Många judar gjorde varje år pilgrimsfärder till Jerusalem i samband med de olika tempelhögtiderna, och där deltog de i tillbedjan som förrättades på bibelhebreiska. På Esras tid använde judarna i dessa många avlägsna länder lokala församlingshus som kallades synagogor, där de hebreiska skrifterna förelästes och dryftades.a Eftersom tillbedjan försiggick på så många olika platser, måste avskrivarna framställa fler handskrifter.

4. a) Vad var en geniza, och vad användes den till? b) Vilket värdefullt fynd gjordes i en geniza på 1800-talet?

⁴ I dessa synagogor fanns det vanligtvis ett förvaringsrum, en så kallad geniza. Här lade judarna kasserade handskrifter, som hade blivit skadade eller slitna, och de ersatte dem med nya som skulle användas i synagogan. Tid efter annan grävde man högtidligen ner genizans innehåll i jorden för att texten — som innehöll det heliga namnet Jehova — inte skulle vanhelgas. Under århundradenas gång kom tusentals gamla hebreiska handskrifter ur bruk och försvann på det här sättet. Men det som förvarades i genizan i synagogan i Gamla Kairo undgick denna behandling, förmodligen därför att den murades igen och blev bortglömd fram till mitten av 1800-talet. År 1890, när synagogan skulle restaureras, blev genizans innehåll funnet och undersökt, och de värdefulla handskrifter som fanns där blev då efter hand antingen sålda eller bortskänkta. Från den här genizan har nästan fullständiga handskrifter och tusentals fragment (varav några sägs härstamma från 500-talet v.t.) funnit vägen till universitetsbiblioteket i Cambridge och andra bibliotek i Europa och Amerika.

5. a) Hur många gamla hebreiska handskrifter har nu blivit katalogiserade, och hur gamla är de? b) Vad uppenbarar ett studium av dem?

⁵ I vår tid har man i olika bibliotek världen över räknat och katalogiserat omkring 6.000 kompletta eller fragmentariska handskrifter till de hebreiska skrifterna. Fram till helt nyligen kände man inte till några sådana handskrifter (med undantag av några få fragment) som var äldre än från 900-talet v.t. Men år 1947 hittade man i en grotta i närheten av Döda havet en skriftrulle med Jesajas bok, och under de därpå följande åren kom ytterligare ovärderliga skriftrullar med de hebreiska skrifterna i dagen, allteftersom grottorna i närheten av Döda havet tömdes på de stora rikedomar av handskrifter som de hade dolt i nästan 1.900 år. Experter har daterat några av dessa handskrifter till århundradena närmast före den vanliga tideräkningens början. Ett jämförande studium av de omkring 6.000 handskrifterna till de hebreiska skrifterna ger en tillförlitlig grundval på vilken man kan fastställa den ursprungliga hebreiska texten, och det uppenbarar hur troget texten har förts vidare.

Endast få av de existerande handskrifterna till den samaritanska Pentateuken är äldre än från 1200-talet v.t.

13. Vilka värdefulla fragment av Septuaginta har bevarats fram till våra dagar, och vad består deras värde i?

¹³ Det finns fortfarande ett ansenligt antal papyrusfragment av Septuaginta tillgängliga för textforskning. De är värdefulla därför att de stammar från den första kristna tiden, och även om de innehåller bara några få kapitel eller verser, är de en hjälp till att värdera texten i Septuaginta. Papyrus Fouad 266 upptäcktes i Egypten och har visat sig stamma från det första århundradet före den vanliga tideräkningen. Den innehåller delar av Första och Femte Moseboken. Guds namn förekommer inte i fragmenten av Första Moseboken på grund av att de är så ofullständiga. Men i fragment av Femte Moseboken förekommer namnet på flera ställen, skrivet med hebreisk kvadratskrift i den grekiska texten.d Andra papyrer stammar från den efterföljande tiden fram till omkring 300-talet v.t., då man gick över till att skriva på ett mera hållbart material, nämligen veläng, en fin pergamentsort som vanligtvis tillverkades av kalv-, lamm- eller getskinn.

14. a) Vad skrev Origenes om Septuaginta? b) När och hur gjordes det ändringar i Septuaginta? c) Vad måste de första kristna ha vittnat om när de använde Septuaginta?

¹⁴ Det är av intresse att Guds namn, i form av tetragrammet (tetragrammaton), också förekommer i Origenes’ avskrift av Septuaginta i hans sexspaltiga bibelverk Hexapla, som fullbordades omkring år 245 v.t. I en kommentar till Psalm 2:2 skrev Origenes om Septuaginta: ”I de tillförlitligaste handskrifterna är NAMNET skrivet med hebreiska bokstäver, inte med nutida hebreiska bokstäver, utan med bokstäver av det äldsta slaget.”e Allt tycks tyda på att man redan tidigt gjorde ändringar i Septuaginta och satte in orden Kỵ·ri·os (Herre) och The·ọs (Gud) i stället för tetragrammet. Då de första kristna använde handskrifter som innehöll Guds namn, kan man inte anta att de följde den judiska traditionen och undvek att uttala ”NAMNET” när de utförde sin förkunnartjänst. De måste ha varit i stånd att vittna om Jehovas namn direkt på grundval av den grekiska Septuaginta.

15. a) Beskriv med hjälp av översikten på sidan 314 läder- och pergamenthandskrifterna till Septuaginta. b) Hur markeras hänvisningarna till dem i studieutgåvan av New World Translation?

¹⁵ Det finns fortfarande hundratals läder- och pergamenthandskrifter till den grekiska Septuaginta. En del av dessa kom till mellan 300-talet v.t. och 800-talet v.t. och är betydelsefulla på grund av att de omfattar stora avsnitt av de hebreiska skrifterna. De kallas majuskel- eller uncialhandskrifter, därför att de uteslutande är skrivna med stora, åtskilda bokstäver, s.k. majuskler eller uncialer. Resten kallas minuskel- eller kursivhandskrifter, därför att de är skrivna med en mindre, kursiv skrift, med s.k. minuskler. Denna skriftform användes i handskrifter från 800-talet och fram till dess boktryckarkonsten uppfanns. De viktiga majuskelhandskrifterna från 300- och 400-talen, nämligen Codex Vaticanus 1209, Codex Sinaiticus och Codex Alexandrinus, innehåller alla den grekiska Septuaginta med några små skiljaktigheter. Talrika hänvisningar görs till Septuaginta i fotnoterna och kommentarerna i studieutgåvan av New World Translation.f