Men deras efterträdare, masoreterna, upptäckte dessa ändringar och riktade uppmärksamheten på dem i masora, de marginalanteckningar till den hebreiska masoretiska texten som de utarbetade.

Masoreterna (som var verksamma under andra hälften av det första årtusendet v.t.) strävade efter att förmedla den hebreiska texten så troget som möjligt, och de gjorde inga ändringar i ordalydelsen i själva texten. Men för att bevara det traditionella uttalet av den vokallösa konsonanttexten uppfann masoreterna system med vokal- och accenttecken. I sina marginalanteckningar, masora, riktade de dessutom uppmärksamheten på egendomligheter i texten och angav korrigerade läsarter som de menade var nödvändiga.