Vad ligger det för innebörd i den eviga pina som omnämns i Uppenbarelseboken?

Upp. 14:9—11; 20:10 (1981): ”Den som tillber odjuret och dess bild och tar emot dess märke på sin panna eller sin hand, han skall få dricka Guds vredes vin, som hällts upp oblandat i Guds vredes bägare, och han skall pinas med eld och svavel inför de heliga änglarna och inför Lammet. Och röken från deras pina [grekiska: ba·sa·ni·smọu] stiger i evigheters evighet, och de får ingen lättnad vare sig dag eller natt, dessa som tillber odjuret och dess bild, var och en som tar emot märket med dess namn.”

Vad är det för ”pina” eller ”plåga” som dessa skriftställen talar om? Det är värt att lägga märke till att det i Uppenbarelseboken 11:10 (1981) talas om ”profeter [som] hade varit en plåga för jordens invånare”. Denna plåga framkallas av de förödmjukande och avslöjande budskap som dessa profeter förkunnar. I Uppenbarelseboken 14:9—11 (1981) sägs det att de som tillber det symboliska ”odjuret och dess bild” ”pinas med eld och svavel”. Denna pina kan inte avse någon medveten pina efter döden, eftersom ”de döda vet alls ingenting”. (Pred. 9:5, 1982) Vad är det då som får dem att känna en sådan pina medan de ännu lever? Det är Guds tjänares förkunnelse om att de som tillber ”odjuret och dess bild” skall drabbas av den andra döden, som representeras av ”sjön som brinner av eld och svavel”. Röken, som är förbunden med deras tillintetgörelse genom eld, stiger i evigheters evighet, eftersom tillintetgörelsen kommer att vara evig och aldrig kommer att glömmas.