Singapores fågelvärld
”FYRA av kanonen!” På skötarens kommando böjer Sudden Shot, en vacker blåbröstad amazonpapegoja, sitt huvud. Med sin kraftiga näbb klämmer han på avtryckaren. I samma ögonblick skjuts en plastboll av bordtennistyp ut ur metallröret. Men den har inte möjlighet att flyga särskilt långt. Mr. Horn, en välansad tukan, väntar på den. Med en snabb huvudrörelse öppnar han sin ovanligt stora orangefärgade näbb och fångar bollen i luften med största lätthet.
Skötaren belönar den fjäderprydda duon med frön som han har nära till hands, samtidigt som publiken i den lilla amfiteatern spontant börjar applådera.
Varje år besöker nästan tre kvarts miljon människor Jurong Bird Park i Singapore, en 20 hektar stor fågelpark som har blivit ett hemvist för mer än 3.000 fåglar, med över 300 arter från hela världen. Vilken fascinerande och underbar plats detta är!
Två hektar av parken är numera ”världens största överbyggda voljär”, enligt den officiella guidebokens beskrivning. Medan vi spankulerar fram under det finmaskiga nät som spänts ut högt ovanför träden, ser vi fåglar överallt. Färgglada papegojor tjattrar högljutt, medan en bladfågel stillsamt flyger från träd till träd. En purpurhöna, vars enorma fötter ger den dess fulländade balansförmåga, promenerar med säkra steg över näckrosbladen. Otaliga sjöfåglar plaskar omkring i en ström, som får sitt vatten från ett 30 meter högt konstgjort vattenfall. Vid slutet av stigen förenar vi oss med en grupp turister som beundrar en stolt påfågel, vars stjärt är utbredd i sin fulla prakt.
I skarp kontrast till detta är allt lugnt och stilla i nattens hus. Vi ser sällsynta ugglor sitta helt orörliga, medan vi viskar till varandra i de mörklagda korridorerna. Natthägrar av två olika arter väntar tålmodigt bland mangroveträden i sin träskmiljö. De sällsyntaste fåglarna vi hade hoppats få se, kivifåglarna, Nya Zeelands nationalsymbol, lyckas vi dock inte få någon skymt av. Men lite senare får vi se den ovanliga gulbruna australgrodmunnen helt oväntat stirra ner på oss.
Återigen ute i det fria passerar vi förbi sjön som skimrar av sina flockar med flamingor och styr sedan våra steg mot stillsammare gångstigar. Vi förundras över rovfåglarna, går vidare och ser andlöst på när kolibrierna så graciöst suger nektar från hibiskusen. Hur är det möjligt att denna, den minsta av alla fåglar — somliga väger mindre än 28 gram — kan komma upp i 70 vingslag per sekund? Den är sannerligen ett mästerligt under av formgivning.
Att ta vård om invånarna i Jurong Bird Park är en gigantisk uppgift. Rätt sorts mat och lämpliga omgivningar måste noggrant vidmakthållas. Trots Singapores tropiska hetta trivs humboldtpingviner från de kalla vattnen utanför Sydamerikas västkust här och förökar sig, alldeles som de inhemska sångfåglarna gör.
Nu kommer vi precis lagom för att få se Mac, en ara, sitta grensle över sin lindansarcykel. Medan han trampar fram tvärs över den palmbladstäckta estraden, skriker de unga barnen av förtjusning. ”Det tog tre månader att lära Mac att göra det”, förklarar Jerry Tan, parkens PR-man, ”och vi tränar upp mellan 50 och 60 fåglar om året.” Tränarna måste vara snälla och tålmodiga. Fåglarna blir belönade, aldrig straffade. ”Vi söker fortfarande efter ytterligare två fågeltränare.”
Men det är ingenting för oss. Snart måste vi återvända till vårt svalare klimat, till vår käre gamle vän vandringstrasten, vars röda bröst skänker lite färg åt vår trädgård. Vad trevligt det kommer att vara att då för vår inre syn kunna återkalla detta praktfulla skådespel. — Från en av våra läsare.
[Bilder på sidan 16, 17]
Natthäger
Blågul ara
Brun kivi
Större bergsflamingo