Hiskia sände då bud till Sanherib i Lakis och erbjöd sig att betala vilken tribut han än pålade honom. (2Ku 18:13, 14) Sanheribs erövring av Lakis finns avbildad på stora väggreliefer som visar hur kungen sitter på en tron framför den besegrade staden och tar emot bytet samtidigt som några av fångarna torteras.

Bibeln nämner inte huruvida Padi – om han verkligen var fånge hos Hiskia – nu blev frigiven, men den visar att Hiskia betalade den tribut på 300 talenter silver (ca 17 miljoner kr) och 30 talenter guld (ca 100 miljoner kr) som Sanherib krävde. (2Ku 18:14–16)

Sanheribs inskrifter nämner inget om den katastrof som drabbade hans här. Men professor Jack Finegan säger: ”Med tanke på den allmänna tendensen till skrytsamhet som präglar de assyriska kungarnas inskrifter ... är det knappast att förvänta att Sanherib skulle berätta om ett sådant nederlag.” (Light From the Ancient Past, 1959, sid. 213) Det är ändå intressant att läsa Sanheribs version, vilken finns återgiven på Sanheribs prisma, som förvaras på British Museum (Taylorprismat) och på orientaliska institutionen vid universitetet i Chicago. Texten på det här prismat lyder i utdrag: ”Vad juden Hiskia beträffar, som inte hade underkastat sig mitt ok – 46 av hans starka städer, muromgärdade befästningar, och de otaliga småstäderna i deras omgivning belägrade jag och intog med hjälp av välbyggda (jord)ramper och belägringsmaskiner som (på så sätt) fördes nära (murarna), (förutom) genom anfall av fotfolk, (genom) underminering, bräscher och löpgravar. Jag drev ut från dem 200 150 människor, stora och små, män och kvinnor, vidare hästar, mulor, åsnor, kameler, nötboskap och får utan tal och räknade (dem) som byte. Honom själv [Hiskia] stängde jag in i Jerusalem, hans kungliga residens, som en fågel i bur. ... Hans städer som jag hade plundrat skar jag av från hans territorium och gav dem till Mitinti, kung av Ashdod, Padi, kung av Ekron, och Sillibel, kung av Gaza. ... Den här Hiskia ... sände senare till mig i Nineve, min kungastad, 30 talenter guld, 800 talenter silver, ädelstenar, antimon, stora röda stenblock, elfenbensprydda sängar, nimedu-stolar prydda med elfenben, elefanthudar, ebenholts, buxbom (och) alla slags värdefulla skatter, sina (egna) döttrar, konkubiner, manliga och kvinnliga sångare. För att betala tributen och betyga sin vördnad som slav sände han sin (personlige) budbärare.” (Ancient Near Eastern Texts, sid. 288)