Den högre bibelkritiken hävdar att bibeln inte är vad den ger intryck av att vara. Enligt den var det inte Mose som skrev Moseböckerna. Man menar att de i stället sammanställdes tämligen sent i den judiska historien från ett antal källor skrivna flera hundra år efter Mose tid. Alla profetior som gick i uppfyllelse måste ha skrivits efter uppfyllelsen. Jesaja skrevs således av flera olika människor under en period av hundratals år. Och Daniel skrevs omkring år 165 f.v.t.

När det gäller den högre bibelkritiken förhåller det sig faktiskt så att man hittills aldrig kunnat lägga fram några säkra bevis för sina idéer. Inga av de förmenta källskrifterna till Moseböckerna eller Jesajas bok har någonsin hittats. Man har också funnit mycket gamla fragment av Daniels bok, som tyder på att boken redan åtnjöt stort anseende endast ett fåtal år efter den tidpunkt då den högre bibelkritiken hävdar att den blev skriven!

En professor i teologi förklarar: ”Det kan inte bevisas i något enskilt fall att bibelböcker har uppkommit på ett bedrägligt sätt, som den kritiska skolan vill göra gällande. Det är en sak för denna skola att påstå en sådan sak, men det är en helt annan sak att bevisa det.” (Wick Broomall: Biblical Criticism) En arkeolog tillägger: ”Det kan inte tillräckligt starkt betonas att nästan inga tecken tyder på någon som helst förfalskning av historiska urkunder eller litterära verk i Främre Orienten under äldre tid.” (W. F. Albright: Från stenåldern till kristendomen) Det är sant att den högre bibelkritiken fortsätter att blomstra. Men detta beror på att den harmonierar så bra med våra dagars världsliga tänkesätt, och inte på att den har visat sig ha rätt.