1, 2. (Inbegrip inledningen.) a) Vilken behandling har de kristna grekiska skrifterna blivit föremål för i 300 års tid? b) Vilka underliga slutsatser har vissa forskare kommit fram till?

DE SLUTSATSER som vissa forskare har kommit fram till har varit bisarra. På 1800-talet kom Ludwig Noack i Tyskland fram till att Johannes’ evangelium skrevs år 60 v.t. av den älskade lärjungen — som, enligt Noack, var Judas! Fransmannen Joseph Ernest Renan hävdade att Lasarus’ uppståndelse troligen var ett falsarium arrangerat av Lasarus själv för att stödja Jesu anspråk på att vara undergörare, medan den tyske teologen Gustav Volkmar höll fast vid att den historiske Jesus omöjligt kunde ha uppträtt med messianska anspråk.¹

² Bruno Bauer hävdade å andra sidan att Jesus aldrig existerat över huvud taget! ”Han hävdade att de verkliga skapande krafterna i den tidiga kristendomen var Filon, Seneca och gnostikerna. Till slut förklarade han att det aldrig hade funnits någon historisk Jesus, ... att den kristna religionen började sent under det andra århundradet och kom från en judaism i vilken stoicism hade blivit förhärskande.”²

3. Vilken uppfattning om bibeln håller många fortfarande fast vid?

³ I dag är det få som står fast vid sådana extrema idéer. Men om du läser nutida forskares verk, finner du att många fortfarande tror att de kristna grekiska skrifterna innehåller legender, myter och överdrifter. Är detta sant?

När skrevs de?

4. a) Varför är det viktigt att veta när böckerna i de kristna grekiska skrifterna skrevs? b) Nämn några uppfattningar om när de kristna grekiska skrifterna skrevs.

⁴ Det tar tid för myter och legender att utvecklas. Frågan: När skrevs dessa böcker? är således viktig. Michael Grant, en historiker, säger att de historiska kristna grekiska skrifterna började skrivas ”trettio eller fyrtio år efter Jesu död”.⁴ William Foxwell Albright, som ägnade sig åt arkeologi med anknytning till bibeln, åberopade C. C. Torrey som kommit till slutsatsen ”att alla evangelierna är skrivna före 70 e. Kr. och att det inte finns en enda detalj i dem som inte kunde ha nedskrivits inom tjugo år efter korsfästelsen”. Albrights egen uppfattning var att dessa skrifter var fullbordade ”inte senare än omkring 80 e. Kr.”. Andra kommer med lite annorlunda beräkningar, men de flesta är eniga om att nedskrivandet av ”Nya testamentet” var fullbordat vid slutet av första århundradet.

5, 6. Vilken slutsats bör vi dra av det förhållandet att de kristna grekiska skrifterna skrevs inte alltför lång tid efter det att händelserna som omtalas i dem inträffade?

⁵ Vad innebär detta? Albright drar slutsatsen: ”Allt vi kan säga är att en period på mellan tjugo och femtio år är alltför kort för att innehållet eller ens den specifika ordalydelsen i Jesusorden skulle hinna nämnvärt förvanskas.”⁵ Professor Gary Habermas tillägger: ”Evangelierna håller sig ganska nära den tidsperiod under vilken de skrevs, medan forntidens historia ofta beskriver händelser som ägde rum hundratals år tidigare. Men nutida historiker kan ändå framgångsrikt härleda händelser även från dessa forntida tidsperioder.”⁶

⁶ De historiska delarna av de kristna grekiska skrifterna är med andra ord värda åtminstone lika mycket tilltro som världslig historia. Det fanns förvisso ingen tid för myter och legender att utvecklas och bli allmänt accepterade under de få årtionden som gick mellan händelserna i den tidiga kristendomen och nedskrivandet av dem.

[Ruta på sidan 56]

Modern bibelkritik har brister

Som exempel på den moderna bibelkritikens osäkra natur kan man begrunda följande uttalanden av Raymond E. Brown om Johannes’ evangelium: ”Mot slutet av förra århundradet och under de första åren av vårt århundrade gick vetenskapen igenom en period då den såg ytterst skeptiskt på detta evangelium. Johannes daterades till ett mycket sent datum, rentav till andra hälften av det andra århundradet. Som en produkt av den hellenistiska världen trodde man att det helt saknade historiskt värde och hade föga samband med det Palestina som Jesus från Nasaret kom ifrån. ...

Det finns inte en enda sådan ståndpunkt som inte har påverkats av en serie oväntade fynd av arkeologisk, dokumentär och textmässig natur. Dessa upptäckter har fått oss till att förståndsmässigt utmana de kritiska uppfattningar som nästan blivit ortodoxa och att inse hur skör grund de byggde sin ytterst skeptiska analys av Johannes på. ...

Evangeliet har daterats tillbaka till slutet av första århundradet eller rentav tidigare. ... Det underligaste av allt är kanske att vissa forskare till och med vågat sig på att ännu en gång påstå att Johannes, Sebedeus’ son, kan ha haft något med evangeliet att göra!”³

Varför skulle det verka underligt att tro att Johannes skrev den bok som traditionellt tillskrivs honom? Enbart därför att det inte stämmer med bibelkritikernas förutfattade meningar.