13. a) Hur blev Kristus ”präst för evigt” och ansvarig för evig räddning? b) Varför manar Paulus hebréerna att skynda framåt mot mogenhet?

¹³ En mogen syn på Kristi prästadömes överlägsenhet (4:14—7:28). Paulus uppmanar hebréerna att hålla fast vid sin bekännelse av Jesus, den store översteprästen som har färdats genom himlarna, för att de skall få barmhärtighet. Kristus förhärligade inte sig själv, utan det var Fadern som sade: ”Du är präst för evigt efter Melkisedeks sätt.” (Hebr. 5:6; Ps. 110:4) Först gjordes Kristus fullkomlig för ställningen som överstepräst genom att han lärde lydnad av det han led, så att han kunde bli ansvarig för evig räddning för alla dem som lyder honom. Om honom har Paulus ”mycket att säga, och det är svårt att förklara”, eftersom hebréerna fortfarande är spädbarn som är i behov av mjölk, fastän de i själva verket borde vara lärare. ”Den fasta födan är för de mogna, för dem som genom användning har fått sina uppfattningsförmågor övade till att skilja mellan rätt och orätt.” Aposteln manar dem att ”skynda framåt mot mogenhet”. — Hebr. 5:11, 14; 6:1.

14. Hur kan de troende få ärva löftet, och hur har deras hopp blivit bestyrkt?

¹⁴ Människor som har känt Guds ord och som har avfallit är det omöjligt att återigen uppliva till sinnesändring, ”då de ju på nytt hänger Guds Son på pålen för sig och utsätter honom för offentlig skam”. Endast genom tro och tålamod kan de troende ärva det löfte som gavs åt Abraham — ett löfte som gjordes säkert och fast genom två oföränderliga ting: Guds ord och hans ed. Deras hopp, som är som ”ett själens ankare, både säkert och fast”, har blivit bestyrkt genom att Jesus gick in ”innanför förhänget” som förelöpare och överstepräst efter Melkisedeks sätt. — 6:6, 19.

15. Vad visar att Jesu prästadöme efter Melkisedeks sätt är det levitiska prästadömet överlägset?

¹⁵ Denne Melkisedek var både ”Salems kung” och ”präst åt Gud den Högste”. Till och med familjeöverhuvudet Abraham betalade tionde till honom, och genom Abraham gjorde också Levi det, medan han ännu var i Abrahams länd. Den välsignelse som Melkisedek uttalade över Abraham sträckte sig således till den ännu ofödde Levi, och detta visade att det levitiska prästadömet var underlägset Melkisedeks prästadöme. Skulle det för övrigt ha varit behov av en annan präst, en ”efter Melkisedeks sätt”, om det hade varit möjligt att uppnå fullkomlighet genom Arons levitiska prästadöme? Eftersom prästadömet förändras, ”kommer det med nödvändighet också att ske en förändring av lagen”. — 7:1, 11, 12.

16. Varför kan det sägas att Jesu prästadöme är överlägset det prästadöme som fanns under Lagen?

¹⁶ Lagen gjorde i själva verket ingenting fullkomligt, utan visade sig vara svag och verkningslös. Det fanns många präster under Lagen, eftersom de var underkastade döden, men eftersom Jesus ”förblir vid liv för evigt har han sitt prästadöme utan några efterträdare. Och därför kan han också fullständigt rädda dem som kommer till Gud genom honom, eftersom han alltid är vid liv för att lägga sig ut för dem.” Denne överstepräst, Jesus, är ”lojal, sveklös, obesudlad, skild från syndarna”, medan däremot de överstepräster som Lagen tillsätter är svaga och först måste frambära slaktoffer för sina egna synder, innan de kan lägga sig ut för andra. Därför tillsätter Guds svurna eds ord ”en Son, som är fullkomnad för evigt”. — 7:24—26, 28.

17. I vilka avseenden är det nya förbundet överlägset det gamla?

¹⁷ Det nya förbundets överlägsenhet (8:1—10:31). Det påvisas att Jesus är ”medlaren för ett i motsvarande grad bättre förbund, som blivit lagligt stadfäst på bättre löften”. (8:6) Paulus citerar Jeremia 31:31—34 i sin helhet och visar att de som är med i det nya förbundet har Guds lagar skrivna i sina sinnen och hjärtan, att alla kommer att känna Jehova och att Jehova ”aldrig mer [kommer] att påminna” sig deras synder. Detta nya förbund har gjort det förra förbundet (lagförbundet) föråldrat, och det är ”nära att försvinna”. — Hebr. 8:12, 13.

18. Vilken jämförelse gör Paulus mellan de båda förbundens offer?

¹⁸ Paulus omtalar de årliga offren vid det förra förbundets tält som ”lagenliga krav ... pålagda intill den fastställda tiden att skapa ordning i tingen”. Men när Kristus kom som överstepräst, var det med sitt eget dyrbara blod och inte med blodet av bockar och ungtjurar. Den bestänkning med djurblod som utfördes av Mose hade gjort det förra förbundet giltigt och renat det förebildliga tältet, men bättre offer var nödvändiga för de himmelska verkligheterna i förbindelse med det nya förbundet. ”Ty Kristus gick inte in till en helig plats gjord med händer, som är en efterbildning av verkligheten, utan in i själva himlen för att nu träda inför Guds person för oss.” Kristus behöver inte frambära årliga offer, som Israels överstepräst gjorde, för ”nu har han uppenbarat sig en gång för alla vid avslutningen på tingens ordningar för att ta bort synden genom offret av sig själv”. — 9:10, 24, 26.

19. a) Vad har Lagen inte kunnat göra, och varför inte? b) Vad är Guds vilja i förbindelse med helgelsen?

¹⁹ Som en sammanfattning säger Paulus att ”eftersom Lagen har en skugga av de goda ting som skall komma”, har dess upprepade offer inte kunnat avlägsna ”något medvetande om synder”. Jesus kom emellertid in i världen för att göra Guds vilja. ”I kraft av nämnda ’vilja’”, säger Paulus, ”har vi blivit helgade genom offret av Jesu Kristi kropp en gång för alla.” Hebréerna bör därför hålla fast vid den offentliga bekännelsen av sin tro utan att vackla, och de bör ”tänka på varandra för att sporra till kärlek och förträffliga gärningar” och inte underlåta att själva församlas. Om de fortsätter att synda med vilja, sedan de har fått den exakta kunskapen om sanningen, ”finns inte längre något slaktoffer för synder kvar”. — 10:1, 2, 10, 24, 26.

23. Hur argumenterar Paulus med avseende på Lagen, och hur stöder han sin argumentation?

²³ Som en juridisk argumentation till stöd för Kristus är Hebréerbrevet ett obestridligt mästerverk, fulländat i sin uppbyggnad och väl underbyggt med citat från de hebreiska skrifterna. Brevet nämner olika huvuddrag i den mosaiska lagen — förbundet, blodet, medlaren, tältet för tillbedjan, prästadömet, offren — och visar att de var bara ett mönster eller en förebild som Gud hade framställt. De pekade fram emot långt större ting som skulle komma, i det de alla nådde sin höjdpunkt i Kristus Jesus och hans offer — Lagens uppfyllelse. ”Det som föråldras och blir gammalt är nära att försvinna”, sade Paulus om lagförbundet. Men ”Jesus Kristus är densamme i går och i dag och för evigt”. (8:13; 13:8; 10:1) Dessa hebréer måste verkligen ha känt sig glada när de läste detta brev.

24. Vilken anordning, som är till oändligt stor nytta för oss i våra dagar, förklaras i Hebréerbrevet?

²⁴ Men vilket värde har detta för oss som lever under helt andra förhållanden? Kan vi, som inte står under Lagen, ha något utbyte av Paulus’ argumentation? Ja, i allra högsta grad. Här anges för oss huvuddragen i den stora anordning med det nya förbundet som är grundad på löftet till Abraham om att alla familjer på jorden skulle välsigna sig genom hans säd. Detta är vårt hopp om liv, vårt enda hopp, uppfyllelsen av Jehovas forntida löfte om välsignelse genom Abrahams säd eller avkomma, Jesus Kristus. Fastän vi inte står under Lagen, är vi som Adams avkomlingar födda i synd, och vi behöver en barmhärtig överstepräst, en med ett giltigt syndoffer, en som kan träda fram inför Jehova i själva himlen och där lägga sig ut för oss. Här finner vi honom, översteprästen som kan föra oss till liv i Jehovas nya värld, som kan hysa medkänsla med våra svagheter, eftersom han ”har blivit prövad i alla avseenden liksom vi”, och som inbjuder oss att ”med ett fritt och öppet tal gå fram till den oförtjänta omtankens tron, för att kunna få barmhärtighet och finna oförtjänt omtanke till hjälp i rätt tid”. — 4:15, 16.

25. Hur använder Paulus de hebreiska skrifterna till upplysning för oss?

²⁵ I Paulus’ brev till hebréerna finner vi dessutom hänförande bevis för att profetior som för länge sedan skrevs ner i de hebreiska skrifterna senare uppfylldes på ett förunderligt sätt. Allt detta är till vägledning och tröst för oss i våra dagar. Så till exempel finner vi att Paulus i Hebréerbrevet fem gånger tillämpar de profetiska orden om kungadömet i Psalm 110:1 på Jesus Kristus såsom Guds kungarikes Säd, som ”har satt sig på högra sidan om Guds tron” för att vänta tills ”hans fiender blir lagda som en pall för hans fötter”. (Hebr. 12:2; 10:12, 13; 1:3, 13; 8:1) Vidare citerar Paulus Psalm 110:4, när han förklarar den betydelsefulla ställning Guds Son har som ”präst för evigt efter Melkisedeks sätt”. Liksom forntidens Melkisedek, som i Bibelns redogörelse är ”faderlös, moderlös, utan släktregister och varken har en början på sina dagar eller ett slut på sitt liv”, är Jesus både kung och ”präst för beständigt” och kan låta alla som lydigt underordnar sig hans styre få del av de eviga nyttiga verkningarna av sitt lösenoffer. (Hebr. 5:6, 10; 6:20; 7:1—21) Det är denne samme kung och präst som Paulus syftar på, när han citerar Psalm 45:6, 7: ”Gud är din tron i evigheters evighet, och ditt kungarikes spira är rättrådighetens spira. Du älskade rättfärdighet, och du hatade laglöshet. Därför smorde Gud, din Gud, dig med jublets olja mer än dina ämbetsbröder.” (Hebr. 1:8, 9) Allteftersom Paulus citerar från de hebreiska skrifterna och visar hur de fick sin uppfyllelse på Kristus Jesus, ser vi hur de olika delarna i det gudomliga mönstret passar in i varandra, vilket bidrar till vår insikt.