Installation. De privilegier Aron fick kort efter uttåget ur Egypten gav en antydan om vad som skulle innefattas i det ämbete som Jehova skulle ge honom. I vildmarken på väg till Sinai blev Aron befalld att ta en kruka med manna och ställa den framför ”Vittnesbördet” som något som skulle förvaras. Detta skedde innan mötestältet och förbundsarken fanns. (2Mo 16:33, 34, not) Längre fram fick Aron hela ansvaret för det heliga tältet och dess ark. Skildringen visar att Aron och två av hans söner och 70 av de äldste i Israel fick privilegiet att gå en bit upp på berget Horeb, där de fick se en syn av Gud. (2Mo 24:1–11)

Första gången Jehova uttryckligen sade att han hade för avsikt att ta ut Aron och hans söner till att vara präster var i samband med att han gav Mose anvisningar om att göra prästkläderna. (2Mo 28) Efter dessa anvisningar talade Gud om för Mose hur prästernas installation skulle gå till och tillkännagav: ”Prästämbetet skall bli deras som en stadga till oöverskådlig tid.” (2Mo 29:9)

På grund av Jehovas majestät och renhet kunde Aron och hans söner inte tjänstgöra som präster innan de hade blivit helgade och bemyndigade till det genom installationsceremonin. (2Mo 29) Mose, som var medlare för lagförbundet, utförde installationen. Ceremonin för att helga prästerna varade i sju dagar, från den 1 till den 7 nisan 1512 f.v.t. Därefter var prästadömet installerat och prästernas händer fyllda med makt, dvs. de hade fått myndighet att utföra tjänst. (3Mo 8) Nästa dag, den 8 nisan, frambar prästerna de första offren till försoning för folkets synder (i stor utsträckning gick man till väga som man sedan skulle göra på försoningsdagen den 10 tishri varje år; denna första tjänst som utfördes av prästerna beskrivs i 3Mo 9). Detta var på sin plats och nödvändigt, för israeliterna behövde bli renade från sina synder, bland annat den överträdelse de kort dessförinnan hade gjort sig skyldiga till i samband med guldkalven. (2Mo 32)

En av de viktiga handlingar som Mose skulle utföra när Aron installerades som överstepräst var att smörja honom genom att på hans huvud hälla den heliga smörjelseoljan, som var framställd efter Guds anvisningar. (3Mo 8:1, 2, 12; 2Mo 30:22–25, 30–33; Ps 133:2)

Israels förste överstepräst, Aron, utsågs av Gud. (Heb 5:4) Ämbetet som överstepräst infördes i och med Aron och gick i arv från fadern till äldste sonen, såvida inte den sonen dog eller var olämplig för ämbetet, som fallet var med Arons två äldsta söner, som syndade mot Jehova och miste livet. (3Mo 10:1, 2)

Aron var 83 år när han tillsammans med Mose trädde fram inför farao, och det var antagligen året därpå som han smordes till överstepräst. (2Mo 7:7) Han var 123 år när han dog. Under hela denna tidsperiod utförde han sin tjänst utan att träda tillbaka. (4Mo 20:28; 33:39)