”Vår tros ... Fullkomnare” fullkomnad

Aposteln Paulus nämner i det 11:e kapitlet i sitt brev till hebréerna det stora molnet av trogna män och kvinnor i förkristen tid. Han avslutar genom att peka på det största och fullkomliga exemplet på tro: ”Vi [ser] uppmärksamt ... på vår tros Främste förmedlare och Fullkomnare, Jesus, som för den glädje som förelades honom utstod en tortyrpåle, i det han föraktade skammen. ... Betrakta noga den som har utstått sådan motsägelse av syndare emot deras egna intressen, för att ni inte skall bli trötta och ge tappt i era själar.” — Hebréerna 12:1—3.

Flertalet teologer säger att den här versen inte talar om ”Jesu personliga tro”, utan snarare om hans roll som ”upphovsman till eller grundare av tron”. Det grekiska ordet te·lei·o·tẹs, som förekommer i det här bibelstället, syftar på någon som fullkomnar, som förverkligar eller fullständigar något. Som ”Fullkomnare” fullständigade Jesus tron i den bemärkelsen att han genom att komma till jorden uppfyllde bibliska profetior och därmed skapade en fastare grund för tron. Men betyder detta att han inte hade tro?

De avsnitt ur brevet till hebréerna som du kan se i rutan på sidan 15 lämnar inte något rum för tvivel. Jesus fullkomnades genom sina lidanden och sin lydnad. Trots att han redan var en fullkomlig människa gjorde hans erfarenheter honom fullkomlig och fullständig i allt, också i tro, för att han skulle bli helt och fullt kvalificerad som överstepräst för de sanna kristnas räddning. Han bad ödmjukt till sin Fader ”med starka rop och tårar”, han var ”trogen” mot Gud, och han visade ”gudsfruktan”. (Hebréerna 3:1, 2; 5:7—9) I Hebréerna 4:15 sägs det att han blev ”prövad i alla avseenden liksom vi”, det vill säga liksom varje trogen kristen vars tro utstår ”olika prövningar”. (Jakob 1:2, 3) Är det rimligt att tro att Jesus kunde bli prövad ”liksom” sina efterföljare utan att likt dem bli prövad i tron?

Ödmjuka böner, lydnad, lidanden, prövningar, trohet och gudsfruktan vittnar om Jesu fullständiga tro. Allt detta visar att han blev ”vår tros ... Fullkomnare” först sedan han hade gjorts fullkomlig i sin egen tro. Det är tydligt att han inte var Gud Sonen som treenighetslärans anhängare påstår. — 1 Johannes 5:5.

[Ruta på sidan 15]

Jesus, vår ”Fullkomnare”, fullkomnad

Hebréerna 2:10: ”Det var ... passande för honom, för vars skull allting är och genom vilken allting är, att då han förde många söner till härlighet göra den Främste förmedlaren av deras räddning fullkomlig genom lidanden.”

Hebréerna 2:17, 18: ”Han [måste] bli lik sina ’bröder’ i alla avseenden, för att kunna bli en barmhärtig och trogen överstepräst i det som hör Gud till, för att frambära ett försoningsoffer för folkets synder. Ty i kraft av att han själv led, när han sattes på prov, kan han komma dem till hjälp som nu sätts på prov.”

Hebréerna 3:2: ”Han var trogen mot Honom som gjorde honom till detta, såsom Mose också var i hela Hans hus.”

Hebréerna 4:15: ”Vi har inte en överstepräst som inte kan hysa medkänsla med våra svagheter, utan en som har blivit prövad i alla avseenden liksom vi, men utan synd.”

Hebréerna 5:7—9: ”I sitt kötts dagar frambar Kristus, med starka rop och tårar, ödmjuka böner och även vädjanden till den som kunde rädda honom från döden, och han blev gynnsamt hörd för sin gudsfruktans skull. Fastän han var Son, lärde han lydnad av det han led; och sedan han hade gjorts fullkomlig, blev han ansvarig för evig räddning.”